lillfridan

Till sist så blev det söndag och det fors iväg till Stockholmen med Oma, mammaOma och Johanna. Där fanns det öl, och det är ju aldrig fel. Thomas mamma skulle få sin första tatuering och fick grunda med en öl.



Snart satt haren på plats på hennes ben, och alla var nöjda och glada. Thomas tävlade i best large och kom trea med vänstra benet som blivit dissat av en annan jury förr. Vissa måste ju vara tjurigare än andra så att säga, men nu var det med andra ord revanch på gång, både för Thomas och för Stina.



Etta i samma kategori hade vi Stefan som ochså vann för Stinas räkning. Grattis! Han kände sig dock sådääääär avslappnad i situationen han befann sig i.



Hur som hellst så var vi alla nöjda och glada när vi åkte hem igen på eftermiddagen. Kvällen avslutades med grill i trädgåren, på Johannas order. Yes mam!

Det har varit en turbulent helg här hemma och trots att jag  haft all tid i världen har jag inte lyckats sitta  vid datorn alls. Det kanske är ett friskhetstecken, vad vet jag?
Planen var ju att gå ut och äte i fredags, åka  till Stockholm i lördags och sen åka hem och ta en drink på kvällen, åka tillbaka på söndagen och se på när Thomas mamma tatuerdae sig och sen åka hem och dö i soffan. Planer blir inte alltid genomförda.
Efter gymmet i fredags satte jag och Thomas oss ner, tittade på varandra och sa: "Inte restaurang, va? Pizza i soffan och hyrfilm?" Ja, var svaret på den frågan. "Jag får vara fin i morgon istället" tänkte jag och var nöjd i hågen.
På lördag vaknar vi. Frida försöker ta sig upp ur sängen och inser att hon har en hejdundrande träningsvärk i sna små korvarmar. Thomas kraxar fram: "Fy faaaan vad jag mår dåligt!" Jaha, så han gick snällt och lade sig igen efter frukost och deckade fullständigt medan jag gick till gymmet i min ensamhet. Jag vågade mig på kablarna och var ypperligt stolt över mig själv. När jag kom hem igen petade jag på Thomas och frågade hur vi skulle göra med Stockholm. Han ormade sig upp ur sängen och släääääpade sig in på toaletten. Sen kom han tillbaka, ynkade sig lite, och kröp ner under täcket igen. Så det var bara att ringa runt till alla och tala om att det inte skulle bli någon mässa för oss. Johanna, som skulle följa med oss till denna tillställning, satt då redan på bussen. Så jag tog med mig henne ner på stan och käkade kinabuffé, och lyckades lura dit syster med pojkvän dessutom. Sen var det Johannas tur att hämas, så hon drog ner mig på Västerås marknad där jag fick avnjuta diverse skräp såsom blommiga strumpor, flätade korgar och feta hårdrockare som tittade på drakstatyer. Jag fick med mig jägarstrumopr hem och Johanna köpte en hel påse med leksaker till katterna. Nu ligger det bollar och råttor överallt här hemma. Nåja.
Denna dag avslutades återigen i soffan. Denna gång var vi tre personer som fläskade ut oss och pizzan var hemmagjord, men den påminde dock mycket om föregående kväll. Sånt händer, och varför förstöra ett vinnande koncept?

Idag är jag ledig hela långa dagen. Som vanligt är det Zippen och gymmet som väntar men sen i kväll så ska jag få en gångs skull få ha smink i nyllet för vi ska ut på restaurang. En gång i tiden, när vi fortfarande engagerade oss, gick vi ut och åt varje månad den 28:de eftersom det var det 28:de vi blev "tillsammans" en gång i tiden.
28/9 2005 fick vi chans på varandra. Gay va? Så ikväll ska vi fira för en gångs skull, även om det bara är en månad kvar innan det är årsdag. Klä upp oss lite, få vara lite fina. Ta en paus från städande, tvättande, gymmande... Bara få vara Thomas och Frida. Inte för att det andra är så tokigt. Men man blir lite trött på mjukisbyxor och svettiga träningskläder emellanåt.
Men först ska allt det där andra göras. Zippen ska rastas och gymmet ska gymmas. Jeeeha...
Mitt liv är så spännande.

Nu har jag ta mig fan sprickor i BÄGGE mungiporna! Vad fan är det här?  Jag har ju inte ens börjat med detoxen än! Placebo?

på ett infall kollade jag precis upp en gammal vän på hitta.se. Jag vet inte riktigt varför jag gjorde det, men jag har funderat fram och tillbaka på vad som hände med henne. Hon hade det tufft och det var mycket förändringar på grång, jag hade det tufft och även mitt liv var i gungning. Hon skulle flytta och hon pratade om att hon skulle ha inflyttningsfest, jag fick se planlösningen på lägenheten och allt var frid och fröjd. Sen åkte jag iväg och när jag kom tillbaka hade hon bytt nummer och sen har jag inte hört ifrån henne sen dess. Det var nära 5 år sen nu, och jag har väl sett henne nån gång på stan ,en näven det var ett bra tag sen sist.
Men om sagt fick jag ett infall och kollade upp henne och hon har tydligen kommit tillbaka till stan! Jag förstår int ehur jag int ekan ha stött på henne om hon bor här igen. jag var överygad om att hon flyttat iväg och att det var därför jag inte sett henne på hur länge som hellst. Men jag antar att det var av en anedning hon aldrig hörde av sig, eller varför jag inte heller gjorde det för den sakerns skull. Och jag vet ju inte alls hur eller vem hon är idag, så många problem som hon hade redan då. Jag har ju hennes nr nu iaf, om jag någonsin får idén att höra av mig. Vi får se...

Jag hinner inte mer än att tänka på detox så får jag munsår??
Jag börjar undra hur det här ska gå...

Aaaaawww.....
I want to go back!

Jag handlar en hel del på tradera och det händer då och då att det blir lite strul. För nån månad sen vann jag ett linne, men det visade sig att hon hade "slarvat bort det" men att jag så klart skulle få tillbaka mina pengar. Det fick jag inte, och inte heller några fler mail. Så igår gav jag henne negativt omdöme eftersom hon lovat mig ersättning för den vara jag aldrig fick.
Så idag har hon lämnat negativt på mig. För att...?
För att jag inte ringt och försökt reda ut problemet, skrev hon. Det är väl för fan inte MITT jobb att lösa hennes misstag? Hon lovade mig ersättning och jag fick ingen, ergo negativt omdöme. Pucko. Det går att gemensamt ta tillbaka omdömen, men det innebär ju att hennes negativa också försvinner, fastän hon beter sig som en idiot. Fan vad trött jag blir på människor!

Fortsättning:
Så kommer det ett mail EFTER att hon lämnat neg på mig: "(...)men jag har

faktiskt legat på sjukhus i sommar och efter det så åkte jag iväg på semester och har helt glömt allt detta. det är den ursäkten jag har. jag vill gärna ställa allt till rätta då  det inte är kul varken för dig eller

för mig att ha ett negativt omdöme. man kan dra tillbaka dom på tradera"

Jaha? det är underligt att det är s¨många som ligger på sjukhus när negativa omdömen skrivs. Hur som hellst så är det väl bara att dra tillbaka skiten då.
Bygones.

Jag är ledig och för en gångs skull spenderas dagen hemma. Jag har bytt gardiner i köket och ska sätta mig och sy lite åt min kära pappa, men först ska jag gå ut med Zippen. Gud vilket spännande liv jag har...
Igår tvingade Thomas iväg mig till gymmet fast jag inte ville och var sur som ett bi. Och det var tur det, för efteråt var jag inte lika sur längre. Vi har kommit överens om att vi ska träna ännu mer intensivt framöver och jag är rädd att jag kommer tröttna och bli skitarg på honom.
Thomas är en sån där irriterande människa som bara gör. Ska han gå till gymmet så går han till gymmet, ska han städa så städar han. Han tänker inte på om han har lust eller inte, han bara gör det. Medan jag gnäller och gnölar, tröttnar och slutar. Jag är bättre på mat. Jag kan gå på vilken diet som hellst utan att fuska eller pipa. Thomas vill hellst inte alls dieta, och undviker det om han kan. Men nu tror jag dock att planen är klar för hur vi ska knäcka ölmagen och han får hjälpa mig att ta mig till gymmet och jag får hjälpa honom att äta det vi ska och undvika det vi inte ska ha. Tyvärr är det ganska lång tid kvar innan vi kan sätta igång på rikigt, men planen är så länge att helt enkelt undvika allt det där extra som vi unnar oss hela tiden. När vi är på semester måste vi så klart få unna oss lite, men bara under förutsättning att vi fortsätter träna även om vi inte är hemma. Jag är peppad som fan, man antagligen kommer peppet hinna försvinna innan det blir dags för detox.
Jag har skrivit inköpslistor dag för dag till dietplanen jag gjorde igår och jag känner mig något överambitiös. För att inte tala om fattig, för vilken jävla lista det blev! Grönsaker är fan inte billigt heller, så vi får väl se hur det går. Huvva.

...ska väl för fan inte handla om att kvinnor ska bara bättre behandlade än män? det ska väl inte handla om en strävan att få förtrycka mannen? Det handlar väl inte om att alla barn ska se ut som små pojkar? Det handlar väl inte om att kasta sten på män och säga "fy fan så ni behandlar era kvinnor"? Jag trodde att feminism är att inse att det finns en samhällsströmning, bland kvinnor OCH män, flickor OCH pojkar, som får alla att mer eller mindre agera så som om kvinnor och män är olika värda, olika bra på olika saker, skilda på alla sätt och vis och har  med saker som skiljer än de har gemensamt?
Det är fan inte konstigt att man får konstiga blickar när man säger att man är feminist.
Thomas är också feminist i det avseende att han inser att det samhälle vi lever i formar sina invånare till att ro att det är ok att behandla tjejer, kvinnor, tanter och flickor på ett sämre sätt än män. Inte MÄNNENS fel, nejdå. Absolut inte. Lika lite som det är den misshandlade och/eller våldtagna kvinnans fel. Det är samhället som talar om för oss att det är normalt för  män att vara fysiskt och sexuellt utåtagerande, att ta för sig, att ta plats, att vara tuff och bestämd, som gör det normalt för kvinnor att vara hjälpsamma och empatiska, artiga och tystlåtna, ett steg bakom, det är det samhälle som förstör för oss alla och tvingar in folk i mallar man inte passar bara för att man råkar vara född i en viss kropp. Ingen enskilld, men samtidigt allas fel.

Nu jävlar har jag spenderat halva dagen till att skriva en detox-plan för fyra veckor som skall mörda dessa förbannde extrakilon som både jag och min man går omkring och bär på! Den är på 15 sidor, så jag tror inte att jag kan lägga ut den i sin helhet här, men det kanske kan bli en framtide följetong när det väl är dags. Jag hade tänkt köra igång första oktober, men så påminde min kära man mig om att vi ska till London och då föll det hela. Så Oktober får bli en startup-månad där vi kör en mjukstart innan den riktiga utmaningen börjar på fullt allvar!
HAHA!

I morse fick jag ett smärre sammanbrott när jag ställde mig på vågen.
Jag veeeeeet att jag pendlar så sjukt i vikt och kan gå upp/ner 2-3 kg på en helg, jag veeeeet att vi har levt och ätit gott senaste veckorna, jag veeeeeeet att det handlar om att vi helt enkelt äter för mycket. Men jag  blir så sjukt ledsen när jag tränar så mycket och ofta som jag  gör, så ställer jag mig på vågen och  har gått UPP? Jag höll allvarligt talat på att bryta ihop. Bara lägga mig ner och skita i allt. Fan vad ledsen jag blev!
Nu håller jag således på att planera för höstens/vinterns stora satsning på att rädda våra kroppar från fullständigt förfall. Det kommer att suga så jävla hårt, men nu måste det till någonting extremt innan jag får tokspel och flyttar in på gymmet och lever på... ingenting.
Fan då.

Sommarjobbare på expressen?

Tatueringsmässa i Norrköping 2008. Smal var han iaf.... Jag var tydligen mest trött :D

Av gammal vana så tror jag ibland att jag måste ändra på sanningen för att den jag älskar mest i världen ska fortsätta älska mig tillbaka. Jag tror att jag, lilla, dumma jag, inte möjligtvis kan vara tillräckligt bra för en sådan underbar människa. Jag är impulisv, jag är lat, jag är långsint och tjurig och passionerad, så jag gör dumma saker som jag vet att jag inte borde. Och jag tror att jag måste vara bättre hela tiden, att jag måste förbättra mig och att jag måste lära mig och skärpa mig. Att jag måste censurera mig själv de gånger jag inte är så bra som jag tror att jag behöver vara för att få ha honom kvar.
Men så gör jag någonting ogenomtänkt, och direkt går jag in i mina gamla vanor och tror att det kommer hjälpa att låtsas som att det aldrig hände. Jag hittar på nån dum historia, pladdrar ur mig den rodnande och uppenbar och tror att det ska fungera. Men så kastar jag en enda blick på Thomas och vet, jag vet, att jag aldrig kan ljuga och låtsas för det är DÅ jag blir sämre. Så jag säger sanningen istället, jag visar upp hela nakna mig och är beredd att ta straffet. Jag är beredd att ta bespottningen. Men han ler mot mig, kysser mitt hår och säger:
"Det där bryr jag mig inte om. Jag bryr mig bara om att jag kan lita på att du säger som det är. Du måste försöka att aldrig mer ljuga för att dölja något du gjort, för lögnen är värre än handlingen."

Jag vet inte vad jag har gjort för att få ha den här mannen som min egen, men jag släpper honom aldrig. Jag ska bara älska honom så mycket att hjärtat spricker på mig, och jag ska göra det resten av mitt liv.

Igår ägnade jag mig åt det underbara konststycket att dricka vin med en småbarnsmamma. Framåt 01.00 började hon mumla "Frida.... Fan vad jag är full..." och då hade hon gått vidare från sin flaska vitt, med vägarna förbi en halva jordgubbsbubbel och avstannat vid vår Bengt i boxen. Så ja, jag tror nog att hon blev ganska full, men sånt händer. Och det var ju dessutom det som var  tanken, så jag nickade förnöjt med mitt glas rödvin i handen. Sånt gillar vi.
Vaknade i morse med ett underligt tryck om huvet och arg mage... Bubbade ner mig och Oman på stan och åt frulle på Global och piggnade till. Hmmm, jag förstår inte....

Idag var första gången på en vecka som det funkade på gymmet. I måndags tvingade jag mig faktiskt igenom hela timmen på crosstrainern, men sen gick det bara utför och det  har varit tungt ett bra tag nu. Pallade bara 15 min i onsdags, sen gick jag och styrketränade istället, för där var jag slut på crossen. I går var även det en dålig dag, kom bara 30 min in i träningen på crossen, iofs på nivå 14 men ändå. Irriterande när man ändå tagit sig dit.
Men idag tror jag att det släppte! Vi var där innan jag  började jobba och hade lite småbråttom så vi körde bara 45 min, jag på crossen och Thomas på cykeln, och helt plötsligt så tog jag mig igenom 45 min utan problem!
Jag tror att jag hamnar i en svacka efter 20 - 30 min och om jag då vet att jag ska köra en hel timme så ger jag upp. Men när svackan kommer efter 30 och jag vet att jag bara har 10 kvar innan de sista 5 minuternas nedtrappning så gör det fint och *vips* har 45 min gått! Yey!
Ska dit i morgon oxå, och det kommer nog gå sååå bra och snart ser jag ut som Pink!!! (drömma går ju)

Så var det grillning med familjen muppo igår. Jag, Thomas, Emma, Roger, Mamma, Svempa, Kalle och Joppe skulle äta en bit god mat och samtala över ett glas vin. Jotack. Vi har garvat, grinat, tjutit och skrattat tills vi dog ihjäl. Och vi kom fram till många ytterst bra saker som nog egentligen bara är kul i sammanhanget och vi dödade nog minst ett dussin hjärnceller extra.
Frida: Har du migrän älskling?
Thomas: Nä, jag har inte riktig migrän sen jag började äta alla tabletter. Jag har lixom bara halv migrän.
Frida: Haha, har du bara grän?
Mamma: Haha, grän!
Emma: Jag har fått grän!
Frida: "Har du ont i huvet? Nä, jag har bara litegrän!"
Alla: Hahahahahahhhhiiihiihhhahaha!!

*suck*

Mamma: Jag och Svempa och Håkan brukar ju åka hoj ihop, så då föreslog Svempa att vi skulle döpa oss till trekant MC. Jag och Håkan såg på varandra med skräck i ansiktet.
Emma: Han kallas väl Måsen?
Mamma: Vi kanske kan heta måskanten?
Emma: Moose-kanten?
Frida: Moose cunt MC?
Emma: Hahahaha, kan nu inte skicka det till sverigemodellen?
Alla: Hahahahahahahhhioiihihiiiihhhhaaaaa!!

*suck*

Nåväl.
Bara ett smakprov.



 Loggan?

Var är mammas Pingis-plutt?
Liten och slug som ett äppelskrutt:
överallt det finns små vrår
men ingenstans ett Pingis-spår....



Hon kan inte rymma med en dörr som är låst,
men trots det är hon som bortblåst
Ja, var är då mammas lilla?
Det finns ingen tid att spilla!



Jag kikar i skåpet för att finna min ping,
men jag ser där just ingenting.
Alla känslorna går nu i moll...
Jag vill ha min Pingisboll!



Finns i garderoben mer än en strumpa?
Finns ett par öron och en kattrumpa?
Där finns nog en par öron och en liten svans,
jag tror jag vet var Pingis är någonstans!
Det berömda ljuset börjar gå upp....



Även min Pingis är en riktigt mupp.

När jag kom hem från jobbet mitt i natten så satt det ett odjur på min vägg!!! Urk och fy!








HUVVA!

jag är en grubblare och trots att det int eär så farligt som det låter kan det vara sjukt irriterande emellanåt. Jag ringer ibland till folk och låter extremt agressiv och klagar om någon oviktig sak eller person, men det beror egentligen inte på att jag är förbannad utan på att jag ska slippa grubbla på det. Jag funkar som en fismage: om jag får fisa ut all gas så kommer jag int ebehöva svälla upp som en ballong och ligga och virda och vända på mig i timmar pga av hur obekvämt det är att ha allt inom mig hela natten. Så jag är egentligen inte arg, jag bara behöver lite utlopp.
Men tycldeigen så är det så att när jag behöver grubbla så kommer jag öra det ändå, vare sog jag har något att grubbla på eller inte.
I går natt lår jag och funderdae på:
"hmmm... I en massa mytologier och utomjordingsfilmer så finns det figurer med bara ett öga, eller ögon i händerna, eller ögon i vingarna, eller inte ögon alls, ett en miljard ögon överallt... Hmm.. Jag undrar om det skulle kunna utvecklas varelser som ser ut så? Grodor har två ögon... Hästar, delfiner, spindlar, flugor... fasettögon kanske rent tekniskt är flera ögon men de sitter i klumpar på varsin sinda om huvet, så de borde gentligen räknas som två... Hmmm.. daggmaskar?
Strutsar har två ögon.... Tusefotingar... Djur har jätteolika antal ben, men de har lika många ögon allihopa. Det MÅSTE vara någonting universellt. Bläckfisken har väl inte två ögon? men annars har väl alla det? Så även utomjordingarna borde väl ha det? Så då finns det ingen som har en miljard ögon i vingarna... Jo... Bläckfisken... och... Hmm...."


Jag tror jag BEHÖVAR få grubbla...

I natt kom jag hem nån gång efter 03.00 och stupade i säng. Byggarbetet utanför tomtgränsen har legat nere ett bra tag, men tror ni inte att de nu bestämde sig för att sätta igång med det igen, kl 07.00?? Jomenvisst. Det har bankats och tutat och låtit och jävlats så in i helvete. Och nu då? När jag sitter här med min kopp thé och göra mig klar för att gå till gymmet, var är byggjobbarna då??

Borta!



Skitstövlar.

Jag har hamnat i nån period av akut sällskapssjuka. Jag vill hitta på saker, jag vill gå ut och dricka öl, jag vill gå på krogen, jag vill fika på stan, träffa gamla vänner, ha fest, umgås... Men nu för tiden så krävs det så himla mycket planering! Jag minns den galma goda tiden då jag satt nere på stan i princip varje dag och fikare med folk, vi kunde bli stora gäng emellanåt som liksom bara sprang på varandra. Nu känner jag ta mig fan inte igen ett enda ansikte nere på stan. Eller när man kunde gå ner på krogen och bara *plopp* möta halva sin umgängeskrets där. Nu ser det lite annorlunda ut. Jag har blivit gammal.

Dessutom är jag ju aldrig hemma och kan umgås med folk heller. Antingen är jag på jobbet eller så har vi rest bort någonstans. Våra helger brukar vara fullplanerade minst ett par månader i stöten och det gör det lite svårt att umgås. Vi som hade tänkt grilla med vänner hela sommaren har bara lyckats göra det en enda gång. Förvisso en trevlig gång, men ändå. Men på fredga ska jag ut och öla i alla fall och på lördag blir det familjegrilla hemma hos mamma. Det kan nog blir bra. Sen iväg till Ystad igen och helgen efter det är det tatueringsmässa. Och det är ju aldrig fel.

Veterinären ringde i fredags och berättade att proverna som vi tog för några  veckor sen kom tillbaka negativa allihop. Och det är väl bra, men ändå inte.
Så nu är nästa steg att göra en gastroskopi, talade veterinären om. Jaha, mmm. Så vi ska söva ner snöret och titta och ta prover från hans tarm för att kunna se om han har någon infektion eller liknande som man kan göra någonting åt. Om det är på det viset kan han bli en mer normal katt efteråt, och det vore ju bra. Min skräck är ju att han beter sig som han gör eftersom han har ont i magen, och det är ju aldrig kul. Men bara tanken på lilla Snöret liggande nedsövd med massa slangar och skit, det fick mig att bli tokig så jag var tvungen att sätta mig och gråta en skvätt.
Tvi, jag  vill inte....
Jag är en dålig mamma hur jag än gör!

Så, efter några dagar utan internet så kommer här den obligatoriska tömningen av kameran och lite go tillbakalängtan.
Som jag redan berättat så spenderades min semester i ett källarrum i Ystad, ett stenkast från min gamla lägenhet och bara en kort promenad från stranden och fråm centrum. Thomas, den lilla räkan, har ju ingen semester (vi tar en lite bonus i september istället) så jag spenderade tiden med Stephen King och mina skoluppgifter. (och Bengt i boxen såklart, men dock mycket mindre tid med den sistnämnde än vad jag trott).

 Mitt enkla käll.

Stina och Virre & Jocke blev terrorierade en del, men stranden var nog ändå min favorit. Den låååånga sandstranden erbjuder sina tjänster när som hellst och vädret har varit fantastiskt. Sämre kan man ha det må jag säga.

 Jam jam!

Även om man är ensam betyder int edet att man inte kan roa sig och jag måste säga att jag verkligen uppskattar både saltsjöbaden och "kom i luckan" (vilket hemskt namn på en lyxkiosk). Och strawberry daquiri är mumma!


Det kanske för en del låter som en otroligt tråkig semester att åka bort helt själv, men jag måste säga att jag tycker att det har varit jätteskönt. Jag har fått tid till mig själv och kunnat sova lär och hur mycket jag har velat. Jag har kunnat skriva på mina skoluppgifter och jag har bara kunnat softa helt i min egen takt. Att sitta på en avsats till havet och bara andas är inte alls dumt. Fler kanske skulle behöva det.

Idag är allting bättre, till och med vinet smakade bättre i går kväll.
Gårdagen spenderades på stranden. Jag var nodig och sa till på macken att den baguett jag köpte i förrgår var gammal och inte gick att äta. Då fick jag en ny, och en ursäkt! Jag tycker att sånt är så läskigt, så jag brukar aldrig säga till. Jag gillar derssutom inte att klaga på småsaker, så jag brukar oftast bara bita ihop, men den här gången tyckte jag att 40 kr rätt ner i soptunnan var lit eväl mycket. Och ingen blev sur *jeeha*
Sen lyckades jag haffa Stina innan hon gick för dagen och det bled fika och tita på anikviteter. Jag knstaterade ännu en gång att jag är född i fel årtionde. Igår kväll var jag på saltsjöbaden och åt tonfisk och lyssnade på bandet, det var inte als dumt. Jag är mycket tillfreds med livet just nu!

Jag vaknade upp till synen av ytterdörrsnyckeln liggandes på en hylla. Det var knorren på den historien.
Nåja, jag bröt ju iaf inte nacken under mina nattliga eskapader och Johanna - jag kan demonstrera när jag kommer hem. Om du lovar att du inte kissar på dig.
Idag har jag legat på stranden i solen och läst Talismanen - i min ensamhet.
Åsså har varit på stan och druckit kaffe och läst tidningen - i min ensamhet.
Och gått på Ystads gator och torg - i min ensamhet.
Jag var t.o.m. nära att ringa mamma bara för att säga att jag saknar henne. Då vet man att Lillfridan är ensam.
Jag saknar min oma!!
Hursomhelst så väntar bag in boxen på mig och kvällen ska spenderas med en regementspizza och det lilla som de kanaler jag har kan erbjuda mig.

När jag kom tillbaka till mitt lilla enkla käll, insåg jag till min bestörtning att de ljushuvuden som nu bor i andra rummet låst ytterdörren från insidan... vad göra?
Klockan är över midnatt på en tisdag, föräldrar har jobb, barn har skola och fritids. Så jag kände inte riktigt för att plinga på det stora huset för att be någon låsa upp. Jag kände inte heller för att banka på källardörren och möta någon kalsongprydd herre och få förklara mitt ärende mitt i natten med rödvinsnäsa(jag har bara druckit vitt... men effekten är densamma). Så istället ryckte jag upp fönstret till mitt rum men insåg efter ett par försök att  om inte ens huvudet passade skulle ingenting annat kunna klämmas igenom heller. Som sista utväg försökte jag med toalettfönstret vilket öppnade sig som pärleporten för runar sörgaard. Med ledljus från telefonen lyckades jag hoppa ner på toalettstolen med luren i ena handen och gardinstången i den andra.
Nu ligger jag i sängen och ska äta chips! Jamm-Jamm!!

Idag blev jag bjuden på middag i Simrishamn hos Virre, Jocke och deras Bullar. Eftersom jag är en krångelmaja så kunde jag inte äta spagetti och köttfärssås, för jag äter inte mu, bä eller nöff, men utan en enda protest eller skrynklad näsa så beslutade sig Virre för att istället laga lax med broccoli och sås. Yammi!
Bullsen var som vanligt galna och jag har fått hånglas med både en Troja och en Caliber. Det var för övrigt ypperligt intresserade av mina öron denna gång, så jag var ytterst orolig för mina nyinköpta pilgrimörhängen.
Hursomhelst... massa jättegod mat, trevligt sällskap, gulliga vovvar och nu samtidigt som jag dikterar denna blogg för min kära älskling så inser jag att skåne is da shit!! Här skulle jag absolut kunna tänka mig att både leva och dö.
Puss på er innan jag kryper ner i min källarhåla.
Lillfridan in da skåneland...

igår satt jag på ett tåg i 6,5 h, 2 av dem rätt bakom en gammal skultunaförmåga som pratade högt om sina fina bilar, sina pengar, sina semestrar, att han sklle köpa öl i danmark, ur full han var i helgen osv. Jag råkade tycka rätt så bra om honom när det begav sig, men det är alltid tråkigt att inse att en del människor inte har utvecklats speciellt myket på nästan 10 år. Han såg aldig mig, så jag behövde inte köra hela det där "vad vi har gjort med våra liv"- talet.
Det första biten av resan var något av det värsta jag har varit med om på ett tåg. Det var varmt och skumpigt, de var tidigt på morgonen, jag hade inte ätit och jag satt baklänges. Den panik jag kände när jag upptäckte att jag snart skulle kräkas var inte speciellt trevig. Jag klarade mig dock genom att pressa pannan och underarmarna mot den kalla rutan.
Väl i Ystad slöt jag upp med Stina och hade en riktigt trevlg eftermiddag innan jag kröp ner i källarrummet jag har hyrt. Det ligger mitt emot vår gamla lägenhet vilket var en intressant slump. En säng, en tv, badrum och kök. Allt man behöver för en enmanssemester. (och en bag in box) Ikväll ska jag till Simrishamn och äta middag och i morgon ska jag skriva på mina sista skoluppgifter som fortfarande inte är avklarade.
Men nu: göra stan och sn ner på standenoch läsa!

Det blev en fin och välbehövlig sväng till gymmet idag där det spenderades 1,5 h. Henrik (sedd på bild nedan), vår alldeles egna lilla trädgårdstomte, kilade förbi och drack sig lite thé på vår uteplats (not seen here) och det var som vanligt mycket trevligt.



Sen fors det iväg till Skultuna och åts mat och dracks öl på päronens ball-kong/altan och mamma hade varit hänsynsfull nog att göra lax och kyckling åt den lill damen (jag) som inte längre äter kött. Det var även det riktigt trevligt. Nu håller jag på att packa inför den stundande resan i morgon bitti. Dock kontsterade jag att mina träningskläder luktar kattpiss, så de får nog stanna hemma och bli tvättade. Jag kan behöva investera i en till uppsättning ändå, så det är väl det jag får lov att göra. Dejt med Marisa inbokad närsta fredag och fika med Stina i morgon 12.05 (pip) bestämd. Så nu återstår det bara att gosa sönder katterna fullständigt så att jag klarar av att vara utan dem en stund. Jag hittar säkert någon där, jag vet ju att det bor en i grannhuset som jag kan kela med om det krisar.

Igår var jag på barnkalas - det ni! Moa fyllde 1 år och fick mina favoritqueerbarnböcker (vilket långt och underligt ord) "Kalle med klänning" och "Prinsessan Kristalla" och mamma Jenny var nöjd. Moa sa: ojhojh! Jag vet inte riktigt vad det betyder, men jag antar att det  var... bra? Jag kom direkt ifrån jobbet och skulle direkt tillbaka till jobbet, så det kändes inte som om jag kunde sitta ner, men sånt är livet.
Idag åker J till Gotland och som vanligt när det är många människor på samma ställe så kommer hon säkert dra med sig nån sjuka hem - antagligen svininfluensan. Jag känner mig redo, så redo jag någonsin kommer vara iaf, så jag planerar att ha riktigt kul under den vecka jag nu kommer  vara i Ystad. Sen kan jag komma hem och insjukna.
Om hon nu inte får influensan så är jag säker på att det löser sig ändå eftersom vi har planerat att packa med oss några vänner och åka till London i höst, så DÄR lär man ju iaf plocka upp den. Sweet!

Och här sitter jag i pyamasen kl 12.30 på en söndag. Har haft en snarkLennart i örat halva natten, så när han åkte iväg i morse somnade jag om. Känns som jag har druckit två öl. Varför är det alltid så att om man har sovit för mycket så blir man helt slut? Man blir ju liksom inte hungrig av att äta för mycket? Vi ska äta hos min mamma i kväll. Då kanske jag kan äta tills jag blir hungrig för hon är bra på att laga mat! Jamjam!! Då ska jag nog dricka öl också om jag får.
Skallepär!

Såhär i pridetider tänkte jag ranta lite. Det är skönt, jag mår bra av det. Så låt mig hållas.

Jag förtsår inte varför folk har en sån perverterad förtjusning över att försöka finna biologiska skillnader mellan män och kvinnor: varför önskar man så innerligt att det skall finnas mätbara, kroppsliga, kemiska, skillnader mellan oss? Är det för att de ska kunna säga: "Se här, vi har inte gjort något fel när vi tvingat vår dotter leka med barbie och baka låtsasbullar i sin låtsasugn, vi har bara följt den naturliga ordningen?" Eller vill de berättiga sitt sätt att följa sina föräldrars familjekonstallationer idag, 30 år senare med en städande mamma och en bilmekande pappa? "Det är så naturen vill ha det" Jaha.
Visst i helvete finns det biologiska skillnader, det vet väl jag också. Jag har sett tillräckligt många nakna män och kvinnor i mina dar för att inse det. Men saken är den att det finns biologiska skillnader mellan vita och svarta, blonda och brunetter, blåögda och grönögda också. Är det en anldedning till att behandla dem olika från den dagen de föds till den dagen de läggs i jorden? Jag tycker i alla fall inte det (om det inte innebär att små knubbiga brunetter med fräknar och gröna ögon får betydligt högre lön än alla andra i samhället dvs).
De biologiska skillnaderna som faktiskt finns förstärks ju ständigt genom socialisering och normalisering. "Rätta dig i ledet, barn!". Ta bara en sådan sak som bröst: Kvinnor har bröst, män har det inte. Men sanningen är ju att det finns ganska många kvinnor som faktiskt inte har några böst alls, och ganska många män som faktiskt utvecklar bröst i puberteten. Men vad gör då dessa individer som inte passar i mallen? Kvinnorna skaffar vadderad BH eller opererar sig (och ni kan inte få mig att tro att 13-åringar som norm faktiskt har C-kupa, det kallas mammas BH och näsdukar). Killarna gömmer sig i stora tröjor, bantar, tränar, eller lägger sig under kniven som sista utväg. Tjejerna vill ju se "kvinliga ut", männen vill inte ha "bitch-tits". Rätta dig i ledet.
Den biologiska klockan som ringer (hos kvinnor då såklart, män gör ju bara som flickvännen/frun säger, eller hur biologer?) kanska faktiskt finns där. Men jag har en stark känsla av att den får en förstärkare av omvärlden där alla på TV, i film, i tidningar, alla kändisar, alla böcker, alla vänner, alla föräldrar, anser att man SKA vilja ha barn när man kommer upp i en viss ålder. Att det inte finns några alternativ i samhällets ögon, det är den "naturliga" utvecklingen. Rätta dig i ledet, sa jag!
Eller min personliga favorit: "Men jag lekte aldrig med bilar när jag var liten, jag tog dockorna rent automatiskt. Så vi är födda olika!" Ja, visst är det självklart att det genom evolutionen har utvecklats en skillnad mellan flickor och pojkar där pojkarna ska leka med fordon och flickorna ha dockor och rosa klänningar. Om man har en uns idé om hur evolutionen fungerar så inser man snabbt hur fruktansvärt befängd en sådan tanke är, och om man inte inser det så är man fan för dum för att få det förklarat för sig. Jag bara undrar: tror ni verkligen att små barn är så dumma att de inte inser vad omvärlden skickar dem för singlaer? tror ni att de inte märker när pappa tycker "Vafan, leker Albin med dockvagn? Är han bööööög?" eller när alla manliga förebilder i leksaksform eller på tv är muskliga superhjältar med coola bilar och alla pojk-kläder är svarta med spindelmannen på? Har ni någonsin sett skillnaden mellan pojkarnas och flickornas ledsaksavdelningar eller hur man delat upp leksakerna på dagis (dockhörnan och snicken exempelvis?). Förstår man inte att små pojkar faktiskt förstår att han inte förväntas leka kök när alla leksakskök är ljusrosa med blommor och fjärilar på? Hur kan man vara så sjukt ignorant att man inte ser längre än fräknarna på sin egen näsa?
Och jaha, det finns mer av den och den kemikalien och hormonen och ämnet i kvinnors hjärnor, vilket visar på att de faktiska HAR mer empati än män. Mmm, hönan eller ägget? Kan det kanske vara så att efter ett helt liv av att blivit intvingad i lill-fröken-rollen och pressats att använda sin empatiska förmåga så har vissa delar av hjärnan utvecklats lite extra mycket så att man ser lite annorlunda ut än dem som blivit pressade till att vara starka, kalla, tekniska, logiska? Och hur de som faktiskt inte är på det sättet ses som extremt osympatiska. RÄTTA DIG I LEDET!!

Jag antar att de som faktiskt skulle behöva läsa det här redan slutat läsa, så... Men det  var kul iaf.