Finna lyckan...
Att bli lycklig.
Det var ju inte så svårt.
Samtidigt som det var riktigt, riktigt jobbigt.
Allt jag behövde göra var att sluta lyssna, sluta ta åt mig, sluta ha föreställningar om saker och ting, sluta lyssna på andras föreställningar om saker och ting. Allt jag behövde göra var att klättra över berg, simma över vatten, slåss mot drakar och rädda mig själv från det höga tornet. Bli av med individer som åt upp mig innifrån. Som talade om för mig att mitt liv inte var bra nog. Att mina drömmar inte var goda nog. Att det som kunde göra mig lycklig inte var tillräckligt. Som enbart tänkte på sig själv och utnyttjade mig för att själv få må en liten uns bättre. Sög ut all min energi och fick mig att tro på att det jag hade inte var värt någontingt, att allt jag gjorde var för lite, att mina val och beslut var betydelselösa, patetiska, små och innehållslösa.
Jag behövde bara sluta tro på det.
Jag springer längs med svartån och ser den vackraste omgivning som man kan uppleva, fylls av lugn, fylls av frid. Lätt som en fjäder när jag får upp farten, känner att jag skulle kunna hålla på hur länge som hellst. Att jag skulle kunna flyga iväg om jag ville.
Morgonsolen värmer, som i en scen ur en romantisk film går jag förbi butikerna precis innan de öppnar och butiksägaren spolar av plattorna utanför ingången. Köpa en liter jordgubbar till frukost, som jag sedan äter ute i trädgården till en kör av fågelsång. Sådana saker kan få mig att känna mig som den rikaste i världen.
Och jag börjar förstå: Fasiken, jag är ju lycklig!
Att känna såhär är det bästa jag varit med om i hela mitt liv. Stunder som dessa gör alla sorger värda det. Det är värt allt, att få känna att jag skulle kunna krama om hela världen. Grannar som bjuder på kaffe. Vänner som kommer med en liten, beskyddande present. Smälta chokladkakor på djärkneberget. En fantastisk dag ihop med alla jag älskar. Fjant som biter på naglarna i fåtöljen. Att kunna jogga i 45 min utan att avlida, att se sina egna fräknar och inte hata dem. En helg i London. En midsommarfest i ett litet hus i Hallstahammar med några av dem jag valt som min familj. Bli bjuden till Grebbestad. Eller att få hjälpa grannarna med att bära en tv uppför trappan.
Det gör mig lycklig.
Och jag har INTE nöjt mig. Jag har fått det som är värt mest i hela världen.
Jag har äntligen fattat det jag förr inte förstod: Lycka kommer i många förpackningar. Och min är just här, just nu.
Och jag älskar mitt liv.
Jag älskar mitt liv.