Julbord!

Nu har vi bokat årets julbord på Ängavallen i Skåne. Jag har gett mig själv ett löfte sedan 1,5 år att inte äta kött som inte är ekologiskt vilket är ett beslut som jag tvisk väldigt bra med. Men runt jul blir det lite jobbigt, så förra året kom vi fram till den brillianta idén att åka på ekologiskt julbord och vi hittade ett perfekt. Det var en riktigt, riktigt, mysig upplevelse. Atmosfären, doften, rummen, och allt, till och med bomullen i handdikarna, är ekologiskt! Så den 10 december bär det av och den 11:e dukas det till julbord. Underbart!

http://www.angavallen.se/

Mission imposseble!

Jag har påbörjat uppdrag "förinta putmagen", även kallat "mission imposseble". I och med min sjukdomsperiod de senaste veckorna har jag lyckats tappa ett par kilo helt utan intention till detta, vilket fick bli startskottet för uppdraget. Planen är att försöka tappa några kilon till genom att komma in i en sund matrutin igen och komma igång med träningen efter mitt sjukdomsuppehåll. Dessutom ska jag lägga om min träning så att det blir kortare intervallträning men flera pass per vecka, samt att den största delen av intervallträningen hamnar efter styrketräningen istället för före. Sen kommer magens djupare muskler få arbeta mer, minst 3 ggr/vecka och jag ska skära ner träningen av magens sidomuskler till ett minimum (jag är mycket starkare i sidomusklerna än vad jag är i musklerna fram och då är det ju mycket roligare att träna sidorna... Vilket bara gör att jag ser bredare ut. Bra plan!). Så istället för en massa crunches med vikter som ger putiga muskler blir det nu andra övninger som gör mer på djupet, så ska nog det här lösa sig till slut om jag bara är envis. Nu kommer ju julen mitt i, men det får jag försöka se som en utmaning. Till våren ska jag ha en platt fin mage som jag ska strutta runt med i solskenet! Jag loooovar!!

Julklapp till mig!?

http://www.coolstuff.se/MusucBag



En sovsäck som är en overall som är en.... GENIALT!!

Back to life... Tattooed.

I fredags for vi iväg till Skåneland och kom fram vid 22.30. Sedvanligt bodde vi på Our House  ( http://www.ourhouseystad.com/ ) som ligger mitt emot vår gamla lägenhet. De är trevliga, tillmötesgående och mysiga och priserna är bra. Vi har börjat på i deras vandrarhem och där trivs jag grymt bra även om vi den här gången fick ägna oss åt att plocka bort ett stort antal slöa getingar som sov/var döda lite runtom i rummet. Detta hör dock till årstiden i gamla hus. På lördagsmorgonen var det bara upp och äta frukost innan det bar iväg till studion och armen min fick färg. Jag har ännu inte riktigt vant mig, men det är ingen idé att försöka göra det heller innan den är läkt för färgerna förändras så mycket när skorpan väl försvinner. Den som är intresserad kan kolla in Stinas hemsida http://www.eyescreamtattoo.com/






Så ska jag passa på att säga: alla ni som gärna vill tatuera er men tycker att det är för dyrt och därför går till någon nere i nån källare någonstans, tänk er för. Visst, det finns jättemånga oetablerade som är jätteduktiga, men det är trots allt så att de flesta som är riktigt duktiga har en etablerad studio, är kända och har hållt på länge. Det handlar inte bara om att vara duktig på att rita utan även att ha en bra tatueringsteknik och kunskap om färg, hygien, hudtyper, allergier, tryck osv. Spara pengar ett tag och gå till någon som vet vad den gör så slipper du ångra dig sen. Så, nu har jag mammat mig tillräckligt!

Uttråkad.

Förra veckan var jag hemma och var sjuk i influensa. Riktigt, riktig jobbigt sjuk. Jag har sovit... Kollat på tv... suttit lite vid datorn... Sovit... Tittat på film... Sovit... Thomas har tagit hand om tvätt, mat, handlat, städat, disk.. Allt. Och jag har bara flutit ut som en tallrik kräm.
Den här veckan mår jag bättre, men eftersom jag bara levt på frukt, kesella och värktabletter så har magen pajat ihop och jag har även fått känningar från magsäcken: brinnande knivar som vill ha död på mig.
Så då sitter jag här igen då och glor. Fy fan så värdelöst!

Hmmm...

...jag och en vän har en fundering med tane på senaste inlägget...

Om livet börjar när man får barn... Blir man dubbellevande när man få sitt andra? Eller börjar man bara "halvleva" när man får ett och det är därför alla måste ha två för att bli levande "på riktigt"....? Och i så fall: hur o-levande var dem som skaffar typ 10 barn innan de blev föräldrar? Typ überzombie?

Svårt frågor det där....

Med risk för att vara tjatig...

Jag är så jävla trött på att man inte är värd ett skit om man inte klämmer ut en ungjävel ur muffen. Kan man inte ha ett egenvärde utan att vara förälder? I så fall har ju inte ungarna nått värde dem heller, så då finns det ju ingen anledning till att skaffa några då?

Kollade på Plastikkirurgerna och en kvinna sa "Jag måste vakna för jag är mamma".
Jaha? Så om du inte vore mamma så hade det inte spelat så stor roll om du dog där på operationsbordet? Då är ditt liv inget värt och det gör ingen skillnad om du finns eller inte? "Mitt liv börjde när jag fick mina barn", "Mina barn är mitt liv", "Hur kan man vilja leva utan barn?" eller "Att bli förälder är det viktigaste i livet". Det är ju skitbra att ni som har barn verkligen älskar dem, jag säger ingeting annat. Man SKA älska sina barn mest av allt på jorden och göra allt för dem. Men varför måste BARA dom betyda någonting? Lever ni inte för er partner, era föräldrar, era vänner? Njuter inte ni oxå av en skön massage eller en fin solnedgång ett glas vin med någon älskad? Jo, det gör nu ju, och klagar ständigt över att ni inte kan göra det oftare. Så varför är jag mindre värd än dig? Varför spelar det ingen roll om jag vaknar upp efter narkosen? Jag tycker att det är ganska viktigt att jag också lever, för jag gillar det. Fast jag tydligen inte har nån som hellst mening eller fyller något syfte.

sjuk

Urk.

Ibland vill man bara dö. Eller ja... Inte finnas för en stund iaf.

En kärleksförklaring till Elvis

Den lilla gosråttan har det bättre hemma hos sin mamma där han får vara på bordet och inte har en massa ansra katter som bara håller på och dummar sig. Men jag saknar honom ändå! :)














Flashbackfest.

Det var en... spännade... upplevelse att gå på fest och träffa en massa gamla skultunabor som man inte sett på en sisodär 9 år. Jag kan väl helt enkelt säga såhär: Det finns en anledning till att jag flyttade därifrån och till att jag inte umgås med människor därifrån i någon större utsträckning.
Jag hade väldrig trevligt med de flesta personerna som var där, men nån blev för full och en annan var så förbannat dryg att jag höll på att krypa ur skinnet bara för att kunna strypa honom med det. Dock var det en gammal skultunakille som visade sig vara riktigt, riktigt trevlig, vilket ju faktiskt var en kul upptäckt.
Vinet flödade och samtalen gick varma, så jag tackar för en kul födelsedagsfest helt enkelt. Vill dock inte göra det igen ;)