lillfridan

Igår firade jag och Thomas vår femåriga bröllopsdag, och vi vaknade upp till ett rejält oväder. Regnet föll inte i droppar, utan det var mer som en uppochnedvänd hink som föll över stan. Det var ganska så mysigt att ligga i sängen och kyssna på regnet och kika på blixtrarna.

Dagen till ära gick ni ner på stan och lunchade på Varda, och drack lite bubbel mitt på blanka dagen!



Senare på eftermiddagen bjöd vi Maria och William på Ysta färsköl i trädgården. Då hade vi hört något om att nått hade hänt i Oslo, men vi lade inte så mycket vikt vid det, egentligen. Vi snackade och hade jättetrevligt med våra numera utflugna grannar, vödret var fint, ölen var kall och sällskapet trevligt. Samtidigt slaktades närmare 100ungdomar på Utøya.

Senare blev det hemmamys med fin dukning och tända ljus. Man behöver inte alltid gå ut för att avnjuta en tevlig middag. Var tanken.



I ett försök att laga lite lyxig mat, tänkte jag att jag för en gångs skull skulle äta kött. Ekologiskt och närproducerat så klart. Och en sallad med jordgubbar kan ju inte bli fel!



Och det SÅG ju gott ut... Men det var inte gott. Jag hade varit jättenöjd med bara jordgubbssalladen, men kött är inte gott längre... Och jag får nog helt enkelt acceptera att jag inte längre kan njuta av en stekt bit lik.

Så i ren protest slängde jag ihop en chokladdessert.



Den var en succé och trots att jag bränt fingret och fick sitta med handen i isvatten resten av kvällen var vi väldigt nöjda när det var dags att sova.
Vad vi inte visste var att dagen som gått var en av de värsta för vårt grannland. Mina tankar går till Norge idag och jag tänker att nu om någonsin är det viktigt att visa att alla människor, svarta, vita, gamla, unga, fula, vackra, långa, korta, civilingenjörer och sophämtare, kan gå samman och håller varandra om ryggen. Tillsammans kan vi övervinna allt, men om vi låter hatet sippra in i sprickorna mellan oss så har vi snart gått under.

Vi kände allihop att det var dags för en redig tjejfest med allt som hör det: mat, skvaller, drinkar, hångel (VA?!, jorå), så vi är ju inte sämre än att vi drar ihop en. Lite knytis sitter aldrig fel, så så fick det bli.
Dock kom vi på den brillianta idén att snittar och fördrinkar skulle intas utomhus, och självklart började det då att spöregna.

Maria och Ullis


Johanna och Marisa

Det fanns ju tak och drinkar, så det gjorde inte speciellt mycket inledningsvis. Men sen när vi insåg att påfyllningen fanns inimhus så trotsade vi förbud och vår egna förkunskap och sprang med dödsförakt genom regnet! Vi fick våra Pimms, och allt var åter gott.

Vi påbörjade hela resan så artigt och fint, stod i givakt vid det dukade bordet och väntade med spänd förväntan, dels på maten och dels på att få läsa de mystiska små lapparna som låg vid varje tallrik...



Ja, mästaren av lekar (Eeeeeh?) hade smällt ihop en liten "nu ska alla göra bort sig"-lek, och det hela började med att Johanna fick lyssna efter barnsnack, och när ett sådant dök upp sjöng hon "Du får inte stoppa köttbullar i näsan Marcus", varpå Majja ställde sig upp och applåderade i högan sky. När Majja gjorde detta blåste Ullis argt ut ett ljus och fräste fram ett ord som blrjade på B. Jag fick äran att då påstå att jag tände på detta och tände ljuset.



Det underbara var här att en av uppgifterna var att hålla ett kärlekstal om någon runt bordet och innan tänkte jag att "detta är ju något som alla klarar av, men Zandra kanske skulle tycka att det var mest jobbigt". Självklart var det Zandra som fick göra detta, varför blev jag ens förvånad? Efter viss tvekan gjorde hon dock detta med bravur och jag kan med gott samvete säga att hon klarade kvinndomsprovet och är nu officiellt en del av denna galna samling.

När talet var över var det Marisas uppgift att fylla på allas glas, vilket hon gjorde så snyggt att det tog ett par vändor innan någon fattade att detta var en del av leken. När Marias glad fylldes skrek hon "ALKOHOL!", varpå Emma skulle sätta servetten på huvudet och säga något om kor. Och självklart kom hon då in på sin dotter Lea, och leken började om igen. En lek som till och med jag kan gilla!

Vi snackade självklart en massa strunt oxå. Speciellt Majja som försökte övertyga oss andra om att Gunde Svan är liggbar. Det gick inte särskilt bra.



Värdinnan får aldrig vara med på bild, så jag har här tagit saken i egna händer.

När mat och chokladkaka (NOMNOM!) var över var vi plötsligt inte riktigt lika städade. Då blev det sanning eller konsekvens (men det blev nog bara sanning), och "jag har aldrig". Det är synd att man minns så lite dagen efter, för  man fick reda på en hel del saker, en del som man kanske inte hade velat veta egentligen :P



Vissa berättelser var mer beskrivande än andra :)



Och en del var bara absurda...



Johanna lever sig in....



Och Ullis tänker i sitt stilla sinne "Been there, done that".

Jag var förbannat nöjd och hade jättekul, och jag hoppas att resten kände likdant. Och det måste ju göras om inom en relativt snar framtid!

Nu har jag då hunnit tillbaka från denna sommars semester i Ystad. Som vanligt jobbade Thomas mer än mig, så jag tog med mig Maria på tåget. Och Lars såklart, men det behöver jag kanske inte ens förklara?

På vägen ner insåg Majja att turning torso ser ut som en petflaska, men när hon tog kort på den såg den mer ut som en fluglort. Vi kom fram till att lösningen var att istället ta kort på en silo. Såklart.
Hur som hellst så försökte hon även prata skånska, men lyckades bara låta som pigan i Emil i Lönneberga, men hon gjorde ett par fina försök. Hon blev sååååå glad när hon lyckdes med "Haaaaoovitt!" och "Ooooust!", tills jag förklarade att dessa är två interna förfulade skånskförvrängningar och att de faktiskt inte säger så på riktigt. Då såg hon ut såhär:



Förutom det så såg hon ut som Nick Nolte, och det var ganska skrämmande om natten. Inte bara om natten, men spwciellt då.



Jag hade för detta ändamål hyrt ett litet hus precis bredvid Bryggeriet (där jag för övrigt fann min nya favoritöl Ysta Mörk), och det gjorde ju inte ONT att bo där!






Och om vi ska tala om vad vi gjorde dessa dagar i Skåne.... Ja.... 
Strand.


Vin.

och...

Strand.


Vin.


Strand.

Och ja, well...



Hur som hellts.

Så for Maria vidare till Göteborg och jag fick några nya gäster i mitt enkle kyffe.

Och dessa tre tog med sig regnet. Så i några dagar blev det ingen strand. Men det betyder ju inte att man inte kan...




...dricka mjölk?


Fast vi kom på bättre tankar och Henrik tog sig en sniff av Thomas nya favorit rom.



Jag gillar inte rom.


Eftersom vädret inte riktigt tillät stranden så bestämdes det att vi skulle gå på djurpark. Och precis när det var dags att packa sig iväg så fick jag chansen att istället få mig en liten tatuering, och så slumpade det sig så att jag fick lite semesterbagg!



Tack snälla Stina, jag fullkomligt ÄLSKAR min bagg!



Så lämnade de söta tu oss och jag fann  mig själv ensam i Ystad med Thomas. Och vips så var solen tillbaka!

Thomas är för gammal för att ligga.
Så han sitter i sin farbror-stol istället. Väntar bara på att han ska sätta fast en vit lapp på näsan oxå och kalla den "praktisk".


Jag känner mig generös idag, så jag bjuder på en bikinibild:

Vi böt även boende och var sista veckan på Our House istället, och det var lika bra som alltid. Kanske mest för att jag får vara med Simba! Han är en herre som gör om de gamla barnböckerna till: "-vad säger kissen? -BÄÄÄÄÄH!"

(och skönjer jag ett vinglas?)

Jaaaahaa....


Bygones...

Och det hade ju inte varit semester i Skåne om vi inte blev matade...


och matade...



av allas vår Virre.



Vi avslutade hela Ystadskalaset på Herrestads gästis (som med t9 blir "herpes"), tillsammans med Stina, Fredarp, syster Malin och Jonas. Helt ok mat och hem himla massa poänglös humor, sådär så att vi skrämde bort de andra gästerna. Det sliter så lite, som min syster skulle ha sagt!

Vi fick äta blommor!





Och jävla nomnom dessert! (det var nått där emellan oxå, men den ignorerar vi nu och pratar bara om det som var bra)




Min bordsdam ville gärna föreviga sig själv på min kamera, och det fick hon så gärna göra. Det kanske är tur att hon är tatuerare och inte fotograf?



Vi avslutade kvällen i deras tält, vilket kändes väldigt bekant (iiih, ska vi slå upp tält i trädgåren och vara med om ett sommaräventyr?! :D :D)



Och nu träffar vi inte Skåne igen förrän till jul. :(

Jag är medveten om att jag är världens sämsta bloggare nuförtiden, men jag har haft en hel del att göra, ni vet, livet och sånt.
Men såhär artade sig den där fredagen jag babblade om i senaste inlägget:

Vi började sådär fint och städat med att grilla och samtala.


Johanna försöker se sexig ut (tror jag)


...och jag hoppas för hela mitt liv att Maria INTE försöker se sexig ut, men jag kan ingenting lova.

Festen avancerade sedan ut ur dessa fyra väggar och det dröjde inte länge innan....




...Snöret av någon anledning åt ostbågar?
Jag misstänker att moster Johanna kan ha något med det hela att göra, men jag har inga konkreta bevis.

Och som på alla riktigt bra hårdrocksfester blev vi craschade av ett helt gäng med okända, tatuerade svin som åt våra ostbågar och.... klappade våra katter!


Och nu behöver vi inte titta vare sig på min min eller mina kläder. JAG BÖT KLÄDER SEN!!! TILL SVARTA HOTPANTS!!!


Och jävlar vad där blev hårt framåt kvällen!!





(ja, det är alltså honom de gör parodi på)

Och så the main event:



Och till sist:

"Vi ses i morgon klockan tiiiiiiooooo!"