En lyckans och sorgens dag
Igår firade jag och Thomas vår femåriga bröllopsdag, och vi vaknade upp till ett rejält oväder. Regnet föll inte i droppar, utan det var mer som en uppochnedvänd hink som föll över stan. Det var ganska så mysigt att ligga i sängen och kyssna på regnet och kika på blixtrarna.
Dagen till ära gick ni ner på stan och lunchade på Varda, och drack lite bubbel mitt på blanka dagen!
Senare på eftermiddagen bjöd vi Maria och William på Ysta färsköl i trädgården. Då hade vi hört något om att nått hade hänt i Oslo, men vi lade inte så mycket vikt vid det, egentligen. Vi snackade och hade jättetrevligt med våra numera utflugna grannar, vödret var fint, ölen var kall och sällskapet trevligt. Samtidigt slaktades närmare 100ungdomar på Utøya.
Senare blev det hemmamys med fin dukning och tända ljus. Man behöver inte alltid gå ut för att avnjuta en tevlig middag. Var tanken.
I ett försök att laga lite lyxig mat, tänkte jag att jag för en gångs skull skulle äta kött. Ekologiskt och närproducerat så klart. Och en sallad med jordgubbar kan ju inte bli fel!
Och det SÅG ju gott ut... Men det var inte gott. Jag hade varit jättenöjd med bara jordgubbssalladen, men kött är inte gott längre... Och jag får nog helt enkelt acceptera att jag inte längre kan njuta av en stekt bit lik.
Så i ren protest slängde jag ihop en chokladdessert.
Den var en succé och trots att jag bränt fingret och fick sitta med handen i isvatten resten av kvällen var vi väldigt nöjda när det var dags att sova.
Vad vi inte visste var att dagen som gått var en av de värsta för vårt grannland. Mina tankar går till Norge idag och jag tänker att nu om någonsin är det viktigt att visa att alla människor, svarta, vita, gamla, unga, fula, vackra, långa, korta, civilingenjörer och sophämtare, kan gå samman och håller varandra om ryggen. Tillsammans kan vi övervinna allt, men om vi låter hatet sippra in i sprickorna mellan oss så har vi snart gått under.
Dagen till ära gick ni ner på stan och lunchade på Varda, och drack lite bubbel mitt på blanka dagen!
Senare på eftermiddagen bjöd vi Maria och William på Ysta färsköl i trädgården. Då hade vi hört något om att nått hade hänt i Oslo, men vi lade inte så mycket vikt vid det, egentligen. Vi snackade och hade jättetrevligt med våra numera utflugna grannar, vödret var fint, ölen var kall och sällskapet trevligt. Samtidigt slaktades närmare 100ungdomar på Utøya.
Senare blev det hemmamys med fin dukning och tända ljus. Man behöver inte alltid gå ut för att avnjuta en tevlig middag. Var tanken.
I ett försök att laga lite lyxig mat, tänkte jag att jag för en gångs skull skulle äta kött. Ekologiskt och närproducerat så klart. Och en sallad med jordgubbar kan ju inte bli fel!
Och det SÅG ju gott ut... Men det var inte gott. Jag hade varit jättenöjd med bara jordgubbssalladen, men kött är inte gott längre... Och jag får nog helt enkelt acceptera att jag inte längre kan njuta av en stekt bit lik.
Så i ren protest slängde jag ihop en chokladdessert.
Den var en succé och trots att jag bränt fingret och fick sitta med handen i isvatten resten av kvällen var vi väldigt nöjda när det var dags att sova.
Vad vi inte visste var att dagen som gått var en av de värsta för vårt grannland. Mina tankar går till Norge idag och jag tänker att nu om någonsin är det viktigt att visa att alla människor, svarta, vita, gamla, unga, fula, vackra, långa, korta, civilingenjörer och sophämtare, kan gå samman och håller varandra om ryggen. Tillsammans kan vi övervinna allt, men om vi låter hatet sippra in i sprickorna mellan oss så har vi snart gått under.
Kommentarer
Trackback