In the flesh



Såhär ser jag ut.... Mer blev det ej.. När vår herre gav sig tid och skapade.... mig.
En medelmåtta blev jag.. fast mamma trodde jämt... att jag skulle sluta som... amerikas president...

Med hjälp av Stina så har vi hjälpt vår herre på traven lite, och nu kanske jag int eär så himla medelmåtta... Eller?


Fick ett ryck idag och kom fram till att jag är fet och att jag bara blir fetare och fetare ju mer jag tränar. Så idag har jag inte tränat alls, utan istället suttit i soffan och smällt i mig makaronilåda och rödvin. Så nu är jag nog smal snart... *eh* The mind works in mysterious ways...

Hudkonst

Det verkar som att hotellen och bed & breakfast-stännena i Skåne har insett något som jag tycker att resten av världens hotell borde annamma: duntäcken is the shit! Jag hatar när man ligger och ska sova på ett nytt ställe, med nya ljud och okända spöken i garderoben och så har man bara en tunn liten filt att gömma sig under. En lövtunn ursäkt för ett täcke kan inte stänga ute knakanden, tickanden och andetag, men ett rejält fluffigt duntäcke kan få hela världen att stanna.

Lördag och min tur att ligga under nålen. Hej och välkommen, ligg nej, var tyst. Fyra timmar och ett antal garv senare:


Tydligen ska det skuggas å sånt innan det blir färdigt, men jag är mycket nöjd. Jag var inte speciellt nöjd precis efteråt utan fruktansvärt yr i bollen och grinig. det hela styrdes dock upp när vi kom hem till Virre och Jocke och jag fick i mig lite tabletter, lite mat och lite läsk. Sen var det dags att sova på "mormor Anitas place", ett litet sött bed & breakfast mitt i Ystad, i en liten stuga på gården till ett gathus. Ett sånt som jag önskar mig i julkapp.



Dock hängde det en hemsk tavla över sängen med en äcklig unge på som glodde på mig. Mot en sån kan inte ens ett duntäcke skydda mig så Thomas fick hänga upp ett badlakan så att han inte kunde se på mig. Huvva.

Könsumgänge i bubbelpoolen

I torsdags packade vi in oss, väskan, datorn, träningskläderna och kudden i bilen och drog iväg mot skåneland. Ystads saltsjöbad var målet, Volvo och E6 var medlet. Och nästan exakt sju timmar senare var vi hemma igen och Frida fick utbrista, i samma stund som vi kom över kullen och närmade oss rondellen vid Ystadskylten: "Deee eeee haaaaovitt!!!", när det blå vattnet bredde ut sig framför henne. Ystads saltsjöbad hade mycket att erbjuda, men dock var sea-side rummen inte det häftigaste vi någonsin sett.

Men havet rullade utanför fönstret och restaurangens mat kittlade gommen, så ingen skall höra mig klaga. Kvällen avrundades med lite drink och en liten sightseing i spaavdelningen där Frida var centimeter ifrån att avslöja sin existens för ett tätt ihopslingrat par som ängade sig åt inomäktenskapliga, orala, aktiviteter i salstjöbadens spas bubbelpool. Jag lyckades dock hålla mig inkognito, men var tvungen att se om jag sett rätt. Det hade jag. Memorerade de inblandeds skor som stod utanför och identifierade nästkommande dag den kvinnliga och mottagande delen av det syndiga paret. Fredagsmorgonen inleddes av ett besök i hotellets gym innan frukostbuffén fullkomligt skändades av oss hungriga huliganer.
Alltmedan Thomas blev torterad av Stina och hennes nålar ägnade jag mig åt att simma en kilometer och sedan få en ansiktsbehandling av en dam som ansåg att min hud skulle behöva diverse ansiktsprodukter för känslig hy som hade kostat mig ca 1500 kr. Jag nickade och sa att jag skulle titta mer på deras kollektion senare. Jag gick.

Fredagkvällen ägnade vi åt att äta på Sveriges bästa pizzeria, pizzeria regement, och grotta ner oss i ett mysigt bed & breakfast genom milkets fönster vi kunde se "vår" lägenhet på strindbergs väg, vilket utgjort vårt hem i 7,5 mån. Skumt, men samtidigt ganska mysigt. Den engelskbrytande ägaren informerade om att det bara vara att kliva upp på morgonen och ta för sig av vad som fanns i kylen innan man lämnade nyckeln i dörrn och gick. Bra stämning.

dagens i-landsproblem




Jag ska vara på jobbet 06.30 i morgon! PLÖ!
Det har inte hänt sen... Sen jag jobbade på den där förbannade jävla anstalten, och knappt då. Det blir till att dra igång ismaskinen i badkaret och snorta kaffepulver på fastande mage eller dra till gymmet innan det är dags.. vänta...
Gymmet öppnar kl 06.00, så det hinns inte med det heller. Nåväl. Jag har lagt fram fina kläder så jag kanske piggnar till för vanligtvis tar jag på mig jättevarma myskläder när jag är trött och det hjäler inte riktigt till. Hej och hå.

Den nakna sanningen

Att jobba som personlig assistens medför sina problem och jag har ådragit mig en riktig arbetsskada som heter duga. Och jag har bildbevis!

 Vänster lår

 Höger lår

Nej, jag har inte blivit misshandlad av min "brukare". Men hennes jävla rullstol är ondsint, grym, elak och lynnig. Fy fan för griniga gamla rullstolar som hoppar på och misshandlar små oskyldiga assistenter på det där viset.

Letar tågbiljetter till ystad för fulla muggar. Hoppas på att slippa åka bil igen, det är så förbaskat tråkigt! Men vi får väl se vad som händer, bara vi kommer fram hela och rena innan det är dags att äta femrätters på Ystad saltsjöbad på torsdag kväll :)

Mongopatrullen

Till sist hamnade ett litet gäng på BMB:s after work för att avnjuta gratis tacos och billig öl. J, vårt alldeles egna lilla mongo satt en sund  och tittade ut över mitt lilla kompisgäng och konsterade sedan: "Ja, du har ju hittat en fin grupp med utböligar. De har inget gemensamt, men de har ingen att leka med så de leker med varandra"
Och ja, jag kan väl inte annat än att hålla med. Där satt en galen beteendevetare, ett mongo i rullstol, en tonnårsbög, en långhårig och tatuerad 34:a åring, en halvalkad assistent, en ordskämtande ingenjörstyp, en kyrkoarbetande sångpedagog, en officiellpryd barnskötare, en 1,5 m övertrevlig telefonist och en WoW-snubbe utan framtänder. Folk sitter och kittlas, klämmer varandra på tuttarna, kastar chips, försvinner ut på dansgolvet och attackbuggar, garvar högt och okonstlat och beter sig som svin. Roliga svin.
Jag trivs bra i min lilla klick av utbölingar där alla iaf är snälla mot varandra även om de är muppar. Och det är absolut så att vi inte har något gemensamt egentligen, men det är så förbaskat kul att se  hur  våra vänner har funnit varandra och är så avslappnade ihop som de faktiskt är. För från början känner de ju inte varandra och de träffas bara när vi tvingar ihop dem, och då har alla skitkul.
Me like mongos.

Jag måste...

Jag måste städa
jag måste gymma
jag måste gå ut med Zippen
jag måste duscha
jag måste avsluta min senaste kurs
jag måste klippa mig
jag måste handla
jag måste baka bröd till morfar
jag måste skriva klart min uppsats
jag måste dricka mitt kaffe


Jag måste... Fy fan.

Blue moon i kväll från kl 16. Dricka sig lite öl och bli glad i hatten i goda vänners lag som man brukar säga. Avlida sig lite, ofinnas en stund och sen jobba lite till. Varför är det såhär  varje månad? Det börjar med att jag förbannar schemat eftersom jag har alltför få tider, så sitter jag en vecka eller två i soffan och ruttnat bort. Sen blir någon sjuk eller tar ledigt och plötsligt bor jag mer hemma hos J än här. Och så har jag skrapar ihop en heltidslön genom att arbeta som en skithög i en eller två veckor. Eller ja, arbeta och arbeta.... Ha kul, larva mig och flumma sönder alla remotly vuxna individer inärheten.
Jag är trött.

Inte många knop

Tystnaden ligger tung över Eldnatts residens. LillFridan rör sig försiktigt mellan rummen för att ta reda på var alla har tagit vägen. Var kan de vara, vad kan de göra? Och varför är det så tyst? Som i graven...

 Aha... de sover...

..och sover...


...och sover...

...och sover lite till....

Tänk att det skulle vara så enkelt att ha fyra katter?

Jag är bara hemma och vänder om någon skulle fundera. Ska snart tillbaka till jobbet för att fortsätta arbeta min 150% tjänst. Kommer väl hem någon gång i natt, runt 2-3 skulle jag gissa. Och vi har inte tränat idag, och alla vet väl vad det innebär? Nä, det vet inte alla, men jag vet. Så sova får jag göra någon annan dag.

Fina hallen!

 Hallen innan, med lite spackel och skit.

 
Och hallen efter!
Jag är jättenöjd, och inte bara med tapeterna utan även med det nya fina golvet vi har fått!
Men nu ska jag gå och sova för en kollega har tagit ledigt och den andra är sjuk så jag jobbar för oss alla tre just för stunden. Halleluja! Tur att jag har en så bra "chef". Me love her.

Å så lite melodifestival såklart...

Jag vet inte riktigt hur det gick till att operadamen vann, men jag tycker att det är kul att det för en gångs skulle kommer en låt från sverige som inte har ABBA-komplex. Det kanske är ett tecken på att svenska folket har börjar inse att vi inte är så häftiga som vi tror, eller åt minsåne att vi ser att omvärlden inte är lika impade av oss och vår musikkultur som vi själva är. Vi tror varje år att vi ska vinna, men det är bara vi själva som tror på det.

Så Caroline Af Ugglas. Underbar. Jag kan bara säga det. Underbar. Jag vet att det är många som avskyr både henne och hennes låt, men för  mig handlar hennes bidrag om att gå tillbaka till det som musik borde handla om: att känna och förmedla känslor. Inte att kråma sig i miniklänning och väsa fram sångtexter massproducerade av nån snubbe som skiter fullständigt i vad som sägs bara det låter bra. Tomma fraser som ska få olyckliga tonnårstjejer att gråta mascara ner i kudden i det rosablommiga flickrummet över att hennes liv är slut för att  första pojkvännen gjort slut, fraser som "in I could turn back the hands of time" och "I fall without my wings, I feel so small, I guess I need you baby". Nej, Carolines låt kanske inte är den mest misikaliskt korrekta. Den kanske inte har en perfekt text. Och Caroline kanske inte är så jävla korrekt alls. Och jag älskar det, jag nästan känner paniken krypa in under skinnet när hon sjunger och desperationens klor sträcker sig efter hjärtat på mig. Så underbart. Bara underbart.

http://www.youtube.com/watch?v=uDcb8KGMJa0&feature=related

Action in the city igen

http://www.vlt.se/artikelmall.asp?version=876462

Jag såg ambulansen när jag svängde av E-18 vid Erikslund och jag kom fram till olycksplatsen strax efter den. Jag trodde att det var en seriekrock för det stod ett flertal bilar vid vägkanten och på vägen låg en man som inte såg ut att må så bra, samtidigt som det i ögonvrån dök upp en till ambulans från hammarbyrampen.
Det är en sak med polisbilar, demonstranter, klirrade rutor och bandyfans, en helt annan sak med människor som gör sig illa och människor som gör andra illa på det här viset. Det var inte ells speciellt roligt. Och nu när man vet att det var en smitare så funderar man på hur lätt det är att någonting riktigt tråkigt händer.

Är det någon som vill följa med till Arboga på tisdag och gå på minnesgudstjänsten för Max och Saga BTW?

Roadkill...?


Hmmm?

varför är det så att det kan gå flera veckor utan att man gör ett skit förutom att jobba, sova och se dum ut i soffan och sen kommer det en dag då allting händer samtidigt?
Igår hade jag en sådan dag när Jenny och hennes lilla Moa dök upp strax efter 12, bjöd på lunch, följde med på promenad med Zippen, drack kaffe. När vi satt där ringde Johanna och informerade om att hon skulle dyka in lite senare. När Jenny och Moa gick dök syster upp med Noel och kollade på "tomtaj!" (trolltyg i tomteskogen), och jag passade på att låna bilen och plocka upp en prinsesstårta eftersom Johanna var födelsedagsbarn. När jag kom hem dök Johanna upp och det blev mat som Emma  bjöd på och sen åt vi tårta. Johanna var kvar fram tills jag var tvungen att åka till jobbet vid 20.00. Sen var jag på jobbet  fram till 01.00, kom i säng vid 2. Sånt är jag inte vad vid!
Idag har jag bara gymmat. Typ. Och fått nya tapeter i hallen. Bildbevis kommer.

Intriger i tvättstugan!

När jag kommer ner i tvättstugan för att återlämna tvättkorgen som jag dagen innen lånat upp till lägenheten eftersom ingen bokat tvätt-tid och således inte behöver den, så möts jag av denna syn:


jag  tänker "vad är detta? Är det en hednings hyllning till sopkvastguden? Har någon dött? Har det  varit läcka? Är tvättmasinerna trasiga? Är golvet nylagt?"
Så jag stegar på darrande ben fram för att lösa mysteriet med den underliga sopkvastformationen på golvet.



och ser att det är en kvast, en skräphög och en lapp. Det är verkligen en liten hög med damm, hår, skräp och grus som ligger i en prydlig hög på golvet och jag tänker: "Är detta ett skämt?" Och drar mig tillminnes en standupkomiker som retoriskt frågade sin publik `hur ska 6 miljarder människor kunna samsas om världen om inte 50 personer kan samsas om en jävla tvättmaskin?´



På lappen står det:
"Denna hög fick jag ihop TISDAG 10 MARS!!!
ALLA ska STÄDA efter att ha tvättat och torka ur sköljhon i bänken mm
samt bära tillbaka korgar som hör till tvättstugan.
Skärpning! den som är skyldig!"

Ojojoj... Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Miljövänligt semster

Vi ska till Kreta!!! Och jag har köpt en grön flygstol!!!
Och resan var jättebillig!! Och jag kommer få fräknar!! Och jag har inga pengar kvar!! Jag kommer få leva på nudlar!!
Weeee!

http://www.greenseat.com/


Man, kvinna, barn, mördare?

http://www.aftonbladet.se/temahogskola/article4514907.ab

När en människa sitter i en situation som den inte kan ta sig ur och inte kan förändra, är inte det beundransvärt att göra det bästa av situationen då? Ska man inte anta att det är ett friskhetstecken att försöka få sitt liv såpass ordnat som det går och utnyttja den tid av ens liv som man inte kan bestämma över?
Att hamna i fängelse är sällan en skitsak så som endel verkar tro. Det är inte en annan form av människor som sitter där utan det är människar som vem som hellst som ofta har levt ganska vanliga liv tidigare, kanske har barn, familj, vännner, jobb. Varför ska inte dessa individer få utbilda sig? Varför ska de inte kunna få läsa på konvux och få en grundutbildning eller plugga på högskolan och läsa saker som intresserar dem och kanske kan få dem att växa som människor? Är det inte det alla vill, att folk som kommer ut från fängelser inte återfaller i brott utan börjar leva vanliga, normala liv med egen försörjning och egna beslut? Självklart är det inte bra om en giftmördare börjar plugga kemi eller en pedofil vill bli förskollärare, men här tycker jag faktiskt att det är en riskbedömning och jag tror att risken att före detta fångar återfaller i brott eller blir alienerade från samhället om de inte får bestämma över sitt liv ens när de kommer ut från fängelset är betydligt större än att dömda pedofiler börjar läsa till förskollärare. Och även om de gör de så ska all personal på förskolor kontrolleras och då upptäcks det om denne är dömd för brott och blir utan jobb, utbildning eller ej.

Dessutom tycker jag att det är intressant hur lite förståelse människr har för andra människor. Ja, ett mörda någon är ett av de värsta brotten man kan begå. Men det är ytterst ovanligt med seriemördare utan den absolut största delen av dem begår ett sådant brott i sitt liv och sedan aldrig mer (eller döms aldrig mer för det iaf). Och de flesta mördare känner sina offer och hoppar inte bara på någon på gatan och hugger ner dem med kniv, hur än media vill få det att se ut.
Efter att detta brott sen skett så slutar inte förövaren att vara en människa. Man förvandlas inte från att vara en man eller kvinna till att bli varelsen "mördare" så som så många verkar anse. En del människor gör hemska saker och om någon gjort det mot någon jag älskar skulle inte jag heller vilja ge mina skattepengar för att den ska få göra sitt liv bättre. Men man måste kunna tänka större än så, man måste kunna lyfta blicken från sin egen navel och inse att världen inte är alltigenom svart eller vit även om det skulle göra saker och ting förbannat mycket enklare.

Tillskott i familjen Ednatt!

Möt "Miss Odd Pingis Eldnatt", eller kort och gott Pingis, minstingen i Klanen på äpplehålegatan.  Nanna sig lite

Hon är en fyra månader gammal oddeyed bonnis som nu är inne på sin tredje dag som en Eldnatting och hon gör livet surt för sina nya syskon som dock verkar ganska roade av det lilla tillskottet. Det har gått fantastiskt bra att välkomna henne till familjen och till och med Fjant har mottagit henne med nyfikenhet. Nu är familjen komplett och mamma är nöjd och glad.

 Fösta mötet.

 Fyra små grisar i samlad trupp.

Sista Londondagen

Med väskorna i högst hugg och magar fylld av vitt bröd, sylt, juice, flingor och kaffe (socker, socker, socker) så spatserade vi runt i centrala London och fikade på ett ekologiskt fik i Soho. Porrkvarteren är ganska städade dagtid men by night  ligger en djup doft av sex över dessa gator.


Sedan bar det av tillbaka till camden för att äta på en av de störsa asiatiska bufféer jag sett i mitt liv, men som antagligen är ganska liten för en så stor stad som London.
Thomas tryckte i sig något av det äckligaste jag sett: babybläckfiskar som mest liknade vad jag inbillar mig att ett alienfoster skulle se ut. Blääää.





Men mannen med stålmagen klagade inte och sedan rapade vi kinamat hela dagen. Mums.
Väl hemma möttes vi av snöstorm och en pappa som packat in feta Snöret i bilen på den kalla parkeringen. Så. Hemma igen.

Londonminnen

Söndagen dedikerades till att ta kort på sånt som vi sett förut med inte dokummenterat. man vet aldrig när man behöver bevis på att man varit på en plats och då måste man ha bilder såklart. det var sådär engagerat eftersom vi tycker att det är fan så mycket mer intressant att finna små bakgator och gränder som man kan gå och strosa i än att kolla på Big Ben eller nån annan tråkig byuggnad. Dessutom upptäckte vi att det är en jävla bit att gå mellan Tower bridge och Westminister bridge, där the eye och big ben ligger.

 bildbevis Tower bridge

 Bildbevis Big Ben

Sen bar det iväg till Camden market vilket är ett måste på varje Londoresa. lite ledsen är jag över att den mer och mer förvandlas till en vintagemarknad istället för en alternativmarknad, men man skall tillåta förändring sägs det ju. det är ett tecken på att staden lever, andas, förändras. Så ok, jag får väl godta det... men jag gillar det inte!


 Ett levande camden!

Där käkade vi på en gaypub och sen fikade vi på ett orientaliskt fik i hjärtat av camden market. Införskaffade lite tröjor till Thomas, men annars var det mest fönstershopping som gällde.

 Mysfik!

Sen käkade vi på en pub i Basewater där de hade trubadur och ett nyförälskat par som vid vid bordet brevid först satt och blygt tittade på varandra och låtsades vara intresserade av vad den andre hade att säga, för att senare återgå till att göra det de egentligen var intresserade: äta upp varandras ansikten. Ack den kärleken. Kvällen avslutades med bio. The unborn. Bra effekter med något förutsägbar, lite tunn... Men vi var i London, så vem bryr sig?

Bildbevis på helgens bravader!

Vi landade ganska sent på Stansted flygplats i fredags, och som alla vet så har ju Ryanair en lite skev uppfattning om hur kartan ser ut och därför är man ju inte i London när man rest till London (STD) utan man måste åka tåg i 45 min. När man sen är på Liverpool street så måste man ta sig vidare till den plats man ska bo på, i detta fall Earls Court. Så ungefär 01.30 var vi framme och firade vår lilla resa med en trekantsmacka och en bacardi breezer size gigantisk.
På lördag lunch pallrar vi oss iväg till notting hill för att träffa Liz, som jag inte sett på.... 4? år. Vi träffades på "vår" brunsunkiga pub old swan, där jag och Thomas en gång i tiden njöt vår allra första engelska pubmiddag ihop.

 Old Swan.

Sen bar det av till Portobello road för att kika på allt vad en gatumarknad har att erbjuda:
 Jag och Liz vältrar oss i antikviteter.


Och LillFridan 5 år (hon har fyllt 5 nu!) hittade såklart en missekatt....

 Mmmm, underbara tunnelbana!



Sen åkte vi tillbaka till den skrubb de valt att kalla för "hotellrum". Vi är inte kräsna och det som behövdes fanns där, men det var ändå ganska kul att se att rummet vi fick var mindre än ett badrum på ett svenskt hotell. Men inte fan åkte vi dit för att ligga på rummet inte, så vi hivade in väskorna och gick till tesco´s för att köpa chips och dipsås. Jummy!!!

 Nä, mer än så var det inte. WC och dusch är bakom väggen vid sängens huvudände.

Så var den första Londondagen över och jag somnade nöjt till ljudet från gatan, korridoren, våningen under och rummen bredvid. Jag ÄLSKAR London!

Fortsättning följer....

utbrott!

Vad fan är det som händer med en när man inte har tider att passa eller ett jobb att sköta? Fan, bara för att man inte har någon anledning att gå utanför dörren så betyder väl inte det att man bara ska sitta och flyta ut som en tallrik kräm på en stol eller en soffa och dö ihäl långsamt? Jag är tjock och har skitit hår, katthåriga mjukisbyxor och tandvärk. Luktar fis och har hår på tårna dessutom. Jag är för sorglig. Kanske skulle gå och hälla listerin i skrevet bara för att se vad som händer. "Mmmm, du luktar jenka älskling"....
*suck*

Ätit spaghetti med ketshup som en riktig student även om jag inte rört en skolbok på månader. Tog hit min fd. sambo på kaffe  bara för att jag inte skulle slå rot i soffan och förvandlas till en blekfet planta (fetknopp?) innan Thomas kom hem. Dessutom har jag idag fått negativt omdöme på tradera för att jag haft "orimligt högt porto" för en tunika  jag sålde för 11 kr. Försökte förklara för det lilla tarmluddet att det inte kostar 22 kr att skicka en tunika som väger över 250 gram, utan det kostar 36 kr + skrymmandekostnad på 12, vilket blir 48 kr, vilket hon fick rabatt på eftersom jag inledningsvis sa 44 kr. Med andra ord tjänade jag bara 7 kr på affären, vilket antagligen kvittades mot benisnkostnaden till och från posten. Då svarar detritusproppen att visst, hon kan ta bort omdömet, men det var ändå en orimlig kostnad och det var dålig passform för att vara en 36:a. Informerade om att det är inte JAG som bestämt portokostaderna och det är inte JAG som designat plagget heller. Sen dess har idioten hållt käften. Bara jävligt störande att hon får gå omkring med MIN tunika på sig i framtiden. Hon har säkert små tuttar eftersom hon tyckte tunikan var stor. Jag har bara ont i mina. Hormonrubbning igen, dyker upp då och då en eller två gånger om året, och jag känner mig som en stinn mjölkkossa... *blä!* Gjorde ont som fan att springa på löpbandet idag. Nä, skit piss och vademekum säger jag och nu ska j ag packa ur väskorna innan jag går och lägger mig. Eller så skiter jag i det, vi får se.

Nån som har en helvit tjejkattunge till mig?

Londontripp överstökad

Så var vi hemma igen. Har träffat Liz på en brunsunkig pub i Notting Hill, gårr på alternativmarknad, fikat på Starbucks, tagit kort på allt vi redan sett massor med ggr bara för att vi ska kunna minnas att vi varit där när vi blir senila. Har ätit tescos fenomenala chipsdip och lyssnat på trubadur i basevater, gått runt i fantastiska formationer i Soho, osv. Nu hemma. Ska sova.
Bildbevis senare.