lillfridan

Det verkar som att hotellen och bed & breakfast-stännena i Skåne har insett något som jag tycker att resten av världens hotell borde annamma: duntäcken is the shit! Jag hatar när man ligger och ska sova på ett nytt ställe, med nya ljud och okända spöken i garderoben och så har man bara en tunn liten filt att gömma sig under. En lövtunn ursäkt för ett täcke kan inte stänga ute knakanden, tickanden och andetag, men ett rejält fluffigt duntäcke kan få hela världen att stanna.

Lördag och min tur att ligga under nålen. Hej och välkommen, ligg nej, var tyst. Fyra timmar och ett antal garv senare:


Tydligen ska det skuggas å sånt innan det blir färdigt, men jag är mycket nöjd. Jag var inte speciellt nöjd precis efteråt utan fruktansvärt yr i bollen och grinig. det hela styrdes dock upp när vi kom hem till Virre och Jocke och jag fick i mig lite tabletter, lite mat och lite läsk. Sen var det dags att sova på "mormor Anitas place", ett litet sött bed & breakfast mitt i Ystad, i en liten stuga på gården till ett gathus. Ett sånt som jag önskar mig i julkapp.



Dock hängde det en hemsk tavla över sängen med en äcklig unge på som glodde på mig. Mot en sån kan inte ens ett duntäcke skydda mig så Thomas fick hänga upp ett badlakan så att han inte kunde se på mig. Huvva.