Buddhism och kött - svaren på mina funderingar.
Jag gillar inte tanken på att äta kött. Jag tycker att det är fel att äta döda djur. Och ändå gör jag det. Inte varje måltid, inte vajre dag och mycket sällan äter jag kött av stora djur. Men likförbannat äter jag kött.
Jag var vegetarian under en period under nian och första året på gymnasiet, men det sket sig. Och jag har använt mig av samma förklaringmodeller som de flesa andra: Det är ju gott. Det är näringsrikt. Det är lättare och går snabbare och så slipper man svårigheter när man blir bortbjuden eller går på restaurang. Jag är en hemsk människa som bara tänker på mig själv och mitt eget välmående och jag känner mig som en hycklare, tro inte annat.
Men nu har jag äntligen hittat mitt sätt att förhålla mig till kött och det har jag att tacka buddhismen och de buddhistiska munkarna som lever efter motton som dessa:
Det är fel att döda. Det är fel att medvetet döda. Det är fel att medvetet döda för att mätta sig själv.
Och detta håller jag med om.
Men deras tankekedja slutar inte här utan de fortsätter med att tillägga: Du begår ingen synd om du äter köttet av djur som blivit dödade utan dig i åtanke. Det är mindre fel att äta små djur eftersom dessa kräver mindre planering att döda än stora djur. Du bör ta emot mat som ges till dig av respekt för givaren, men du bör ALLTID sträva efter att undivka att äta kött om detta är möjligt.
Det låter fortfarande som hyckleri i mina öron. Men det är ett hyckleri jag kan leva med om det innebär att jag äter kött en eller två gånger i veckan till skilland från 30 gånger i veckan som de flesta jag känner, och det är minde hyckleri än de som anser att de inte äter kött "så ofta" bara för att de sällan äter en slaktbit. De som anser att korv, rökt skinka på mackan, pyttipanna, köttfärssås, köttbullar eller tacos inte är kött eftersom det inte är "en bit kött"... (Jodå, dessa puckon finns!)
Så tillsvidare är jag nöjd i mitt buddhistiska ätande.
Äntligen någon som reagerar ang. Engla.
Tack och bock för att någon äntligen reagerar på den otroliga skandal som ägt rum framför nästan på hela Sverige! En galen karl har sprungit omkring och förgripit sig på tjejer, misshandlat flickor och mördat en kvinna och ett barn och ingen reagerar på det otroliga i att polisen har haft flera chanser att stoppa honom, men ingenting gjort. Ingen säger något åt det faktum att de fått tips om en man som passar in helt och fullt på beskrivningarna av gärningsmannen i fallet Pernilla, som dessutom är dömd sedan tidigare för sexuella våldsbrott mot kvinnor, men valt att inte ta in hinom för att göra ett DNA-test. När det kom till fallet med Haga-mannen testade man hur många personer som hellst, så så svårt kan det ju inte vara att ta in några fler miisstänkta i Pernilla-fallet... Men det kanske inte fanns tillräckligt samhälleligt tryck för det? Man kan snacka skit om media hur mycket man vill, men sanningen är ju att de fall som får mycket medialt utrymme tycks utredas mer noga. Hur fan kan de ha struntat i att kolla upp en person som 1:Passar in på signalementet. 2: Arbetar med samma sak som de misstänker att gärningsmannen arbetar med. 3:Är dömd för liknande brott sedan tidigare...???
Och så sitter de och säger "det var ju synd"... typ. SYND? En 10-årig flicka har blivit mördad för att utredarna inte gjort sitt jobb trots att privatpersoner reagerat? Ska man kalla det för "synd" eller ett "beklagligt misstag"? Det är en förbannad skandal! Folk borde protestera, skrika, vara upprörda!
"Det är ju ett beklagligt misstag"....
Fy fan!
Tillägg:
Polisen gjorde stora fel även i fallet Hagamannen, det är riktigt som jag nu blivit påmind om. Anledningen till att jag tog upp detta som exempel är att jag vet att man i detta fall gjorde många, många DNA-test på grunder som var svagare än de som fanns för att testa Anders Eklund. Att man flera gången lyckades överse denna person är förskräckligt, och en 10-åring hade kunnat vara i livet idag om man tagt sig tiden att göra ett DNA-test på en tunnhårig, överviktig lastbilschaufför med kriminell bakgrund. Haga-mannen hann aldrig döda någon, vilket han utan tvekan till sist hade lyckats med om man inte fått tag på honom när man gjorde.
Och jag är fortfarande lika upprörd över att inte fler reagerar! Man går i strejk för att man får för dåligt OB-tillägg, men i det här fallet rycker man lite på axlarna och tycker att "alla kan begå misstag". Inte när en 10-åring fick ligga död på en skogsväg i en vecka när man fått tips om gärningsmannen flera år innan han begick detta brott!
Skandal, skandal, skandal!
Åsikter och tankar- om åsikter och tankar
Som det kanske har framgått så anser jag att man bör reflektera över vem man är och vad det är man gör. Jag anser att det är alldeles för vanligt att folk går genom sitt liv utan att någonsin stanna upp och fundera på vad det är de står för eller vad deras handlingar medför. En sak som jag tycker är viktig är att folk måste inse att uttalanden de gör om andra innebär att de själva blir en del av varför folk är som de är. Det verkar väldigt svårt för folk att förstå att det är fördomsfulla uttalanden som, bland annat, gör att saker och ting fortsätter vara så som det är. Låt oss ta folkgrupper som exempel. Smygrasismen är otroligt utbredd i de städer jag bor i (jag säger "de" [plural] eftersom jag just nu anser att jag hör lika mycket hemma i två städer), så det är ett exempel som ligger nära tillhands. Det finns väl egentligen ingen (hoppas jag) som fortfarande tror på att folk är på ett visst sätt från födseln bara för att de är från ett visst land eller har rötter från en viss kultur. De flesta har i alla fall förstått att olikheter handlar om socialisering, att man har värderingar och sociala påtryckningar som gör att man blir på ett visst sätt. Jag som svensk har vissa värderingar och vissa åsikter som exempelvis engelsmän inte har. I england är det exempelvis helt ok att gå och ta en drink med sina vänner på luchrasten. Försök göra det på ABB i Västerås. Det har ingenting att göra med min biologi utan mer med att våra samhällen ser olika ut. Detta förstår de flesta. Vad folk däremot inte verkar förstå är att när du gör uttalanden som påstår att någon är på ett visst sätt bara för att de tillhör en viss samhällsgrupp, kultur eller vad som helst, så är det lika mycket ditt fel som deras att det fortsätter vara på det viset. Säger du "Engelsmän är alkisar och svenskar är torrbollar", så gör du att det fortsätter vara så. För då blir du en del av det sociala trycket som formar dem och dig till att vara som ni är.
Låt oss säga att någon kommer på att alla rödhåriga tjejer är bra på att dansa kycklingdansen (Idiotiskt, eller hur? Ungefär lika idiotiskt som att säga att alla svarta är bra på att dansa eller att alla "utlänningar" är kaxiga och högljudda, eller att alla med tatueringar är kriminella. Dumma, dumma uttalanden). Om fler och fler började säga att alla rödhåriga tjejer var bra på fågeldansen så skulle många rödhåriga tjejer ägna sig mer åt att lära sig dansa fågeldansen eftersom de ständigt får höra att det är det de borde. De börjar tro att det är normalt för alla rödhåriga tjejer att pyssla med detta och således blir det plötsligt en jäkla massa tjejer som går omkring som kycklingar ute på krogen. Vilket bara kommer att spä på idén om att det är just rödhåriga tjejer som är bra på det.
Så om du får för dig att du är irriterad på att "invandrare" är kaxiga och beklagar dig över detta "faktum", så är det lika mycket ditt fel som personen själv som agerar kaxigt. Ha dina åsikter, det har vi alla. Men om du inte vill att det ska fortsätta vara uppdelningar i samhället så kanske du inte ska uttala dig på generaliserade vis...
Men det är så klart ditt beslut. Och ditt fel ;)
Överlag så har jag ganska starka åsikter. Men för det mesta är dessa åsikter lagda på en makronivå och jag tar sällan ner på det på mikro. Ta banskaffandet till exempel. Det jag menar är att jag generellt sätt tycker att det är egoistiskt att skaffa barn. Men jag tycker inte att individerna som skaffar dem är egoister. Det är själva idén som är egoistisk, men jag dömer inte folk som väljer att göra på det viset. Jag kan tycka att folk är idioter, folk är ganska ofta idiotiska faktiskt. Men samtidigt vet jag att ingen är perfekt, och inte heller jag: långt ifrån. Alla har vi våra demoner som vi kämpar med och så är det. Det enda vi kan göra är vårt bästa, försöka att inte krossa så många hjärtan och försöka att ta oss igenom livet så hela som vi bara kan. Så med det avslutar jag min lilla serie med åsikter och tankar.