lillfridan

Mitt humör på senaste tiden har varit ungefär som vädret: solen skiner och fåglarna kvittrar och man ser ljuset i slutet av tunneln och sen *POFF* så blir det grått och slaskigt, med slö i drivor.

Jag har varit ledsen på mina vänner, sen har jag älskat dem mest i hela världen. Jag har varit trött på mig själv och sen varit riktigt stolt över mig själv i nästa sekund. Jag har känt mig bortglömd av min familj, bara för att i nästa bli så himla rörd över hur dem finns där för mig och hur mycket jag älskar dem.

Och mitt upp i allt har jag börjat skala av mig själv en massa murar, och jag vet inte varför jag gör det just nu eller hur jag har gjort för att komma dit. Men jag släpper in folk på ett helt annat sätt nu än vad jag gjort på himla länge och jag är ärligare nu än jag vågat vara tidigare. Jag har varit rädd för att hjälpa andra, bekräfta andra och släppa in andra, för jag har känt mig bränd och rädd för att bli sårad igen. Men på bara några månader har någonting hänt och jag har av någon anledning börjat lita på folk igen. Det känns bra, det känns förbannat bra och jag hoppas att det inte bara är jag som märker skillnaden.

I fredags tog jag Johanna under armen och satte oss på ett tåg. Hon måste lita ganska så mycket på mig ändå om hon går med på att åka iväg nånstans utan att ha en aning om vart vi ska, på sin födelsedag dessutom :D
Efteratt ha lunchat med Lina åkte vi till esilstuna där vi fick softa en stund innan vi åkte en liten bit till, och hoppade av i Strängnäs av alla ställen som finns på jorden.
Efter lite letande kom vi fram till Hotell Rogge och det visade sig vara ett riktigt fint hotell trots att det ligger i en håla. Rummet vi fick (deras deluxerum) var jättefint med balkong och jättestort badrum med både dusch och jacuzzi. Det fanns även blommor, frukt och godis där, så vi kände oss väldigt bortskämda.



När vi väl satte ner röven efter att ha åkt massa tåg och burit tunga väskor drabbades vi av den berömda rese-koman. Den är så listig att den brukar komma smygande speciellt när man sett fram emot något länge och tänkt att "Vad mysigt det ska bli att få komma till hotellet, och bara ta det  lugnt" och när man väl kommer dit så sätter man sig ner och sen.... Jaha? vad fan ska vi göra nu då?
Men jag hade lite insideinfo som Johanna inte hade, så jag lät oss sitta där och glo som två idioter ett tag innan det var dags att gå ner till lobbyn och bli bjudna på fika i cafét, kaffe och bakelser som satt riktigt fint efter vårt lilla blodsockerfall. Sen berättade jag för Johanna att det var dags att svida om till badkläder och morgonrock och sen gick vi ner till relaxavdelningen. Vi fick varsin massagebehandling och medan den ena blev knådad så fick den andre göra helkroppspeeling, använda rosenseriens schampoo och balsam, basta, duscha och softa i relaxen. Helt varma och mosiga gick vi sen upp till rummet, men Johanna fick veta att vi inte skulle byta om. Jag sprang ner till lobbyn (som tidigare var helt folktom) i min fina, bruna onepice och mysuga mjukistofflor på mig för att hämta vår skumpa. det visade sig dock att kvällens afterwork dragit igång och hela lobbyn/restaurangen var full med folk som stod och minglade i fina kläder och drack vin. Jag tittade ner på min bruka björnkostym.... Ja, det var ju inte så mycket annat att göra än att träna sin in bland alla kostymer, slipsar och svarta pennkjolar och ställa mig i baren och vänta på att få hjälp... Inte den bästa stunden i mitt liv, men det var bara att le!

Så med champagnen i högsta hugg drog vi iväg igen, den här gången ut på takterassen där det väntade en rykande varm jacuzzi. Det ingick en halvtimme, men massagen hade dragit ut lite på tiden så vi hade nu bara ca 20 min kvar, vilket kändes lite snopet. Men eftersom vi inte hade nån klocka med oss så sa vi att vi skulle stanna tills nästa kom eller vi tröttnade, så vi bubblade och drack bubbel, kollade på staden nedanför oss och hade skitmysugt medan dagsljuset försvann mer och mer.







När vi kom tillbaka till rummet visade det sig att vi hade suttit i poolen i lite drygt en timme, och vi fick slänga på oss kläder och lite ansikte innan vi gick ner till resaturangen och fick en trerätters middag till tonerna av after workens trubadur och med ett par slipsfarbröders såta blickar.
Vilttallriken visade sig vara fyra korvbitar med en minipickel, en kapris, en moritssticka och lite lingon. God korv, men det var lite skrattretande. Biffen med friterad potatis var god och det var ankan också även om såsen hade en eftersmak av lakrits. Brownien var väldigt fin, och glassen med bär var ok även om glassen inte smakade så mycket mer än grädde. Dock var vinet till mycket gott. Godkänd mat, men resten av upplevelsen var toppen!

Dagen efter var vi mycker nöjda när vi åt frukost och vi kom överens om att det var en av de bästa födelsedagspresenterna vi gett varandra!