Häääpy börtdej to mej!
Vad e de för en dag? E de en vanlig dag? Nej de e ingen vanlig dag för det är Fridans födelsedag, hurra hurra hurra!
I present har jag fått tillåtelse av min man att köpa en fjärde tisse! Fjantis är ju ensam tjej och Snöret är ensam vit, så jag måste ju självklart ha en liten vit tjejkissekatt oxå, det säger ju sig självt. Och jag har tjatat och gnatat och lirkat och haft mig, men nu till sist så fick jag som jag ville. Och ett kinderägg. Min man är den bästa i världen.
Nu är det stora problemet att jag vet vad jag vill ha: en kattunge, en hona, som är helvit. Men så fort jag går ut på blocket så kommer jag hitta 700 tissar som borde bo hos mig och de kommer vara honor, hanar, queerkatter och androgyner. De kommer vara svarta, gula, blå och rosa och allt från nyfödda till 300 år. Och jag kommer vilja ha varenda en. *suck*
Igår hade vi personalfest. Fast vår "kund" var med och vi var bara två personalare, så jag vet inte om man får kalla det personlafest. Skitsamma, kul var det iaf. Problemet var väl att jag har vant mig vid att dricka rödvin hemma i soffan och det var flera hundra år sen som jag drack annan alkohol ute bland folk. Så hade vi ju kollegan Maria som hade det som sitt uppdrag att fylla mig så fort hon kunde, och det innebar att Thomas snällt fick hämta mig kl 22 :) Det var inte så farligt ställt och jag mår jättebra idag men om jag hade stannat kvar så hade det blivit dåligt, helt klart. Och man vill väl må ok på sin födelsedag? :)
I present har jag fått tillåtelse av min man att köpa en fjärde tisse! Fjantis är ju ensam tjej och Snöret är ensam vit, så jag måste ju självklart ha en liten vit tjejkissekatt oxå, det säger ju sig självt. Och jag har tjatat och gnatat och lirkat och haft mig, men nu till sist så fick jag som jag ville. Och ett kinderägg. Min man är den bästa i världen.
Nu är det stora problemet att jag vet vad jag vill ha: en kattunge, en hona, som är helvit. Men så fort jag går ut på blocket så kommer jag hitta 700 tissar som borde bo hos mig och de kommer vara honor, hanar, queerkatter och androgyner. De kommer vara svarta, gula, blå och rosa och allt från nyfödda till 300 år. Och jag kommer vilja ha varenda en. *suck*
Igår hade vi personalfest. Fast vår "kund" var med och vi var bara två personalare, så jag vet inte om man får kalla det personlafest. Skitsamma, kul var det iaf. Problemet var väl att jag har vant mig vid att dricka rödvin hemma i soffan och det var flera hundra år sen som jag drack annan alkohol ute bland folk. Så hade vi ju kollegan Maria som hade det som sitt uppdrag att fylla mig så fort hon kunde, och det innebar att Thomas snällt fick hämta mig kl 22 :) Det var inte så farligt ställt och jag mår jättebra idag men om jag hade stannat kvar så hade det blivit dåligt, helt klart. Och man vill väl må ok på sin födelsedag? :)
Dricksens vara eller icke-vara
Igår kom jag och Thomas återigen in på diskussionen om man ska ge dricks eller ej när man äter på restaurang. Han som har jobbat inom hotell- och restaurang argumentarer så klart för att man ska göra det för att de tjänar så dåligt och att det de klarar sig på är just dricksen. jag argumenterar emot och tycker att det är ett befängt system som bygger på att personlaen får en lön som de inte kan överleva på, men ingen gör någontong åt det eftersom de ändå klarar sig på folks allmosor. Jag tycker att om de har så dåligt betalt så är det väl upp till arbetsgivare, arbetare och deras fackförbund att se till att de får så mycket betalt att de klarar sig på sin lön utan att jag tar av MIN lön för att de ska klara sig? Eller så får väl personlaen som inte har någon bra inkomst ta och skaffa sig ett annat jobb som de faktiskt kan överleva på? men då tycket Thomas att jag istället ska börja agera fackligt för att öka deras lön istället för att "mumla i mörkret". Men det är väl inte MIN kamp att föra? de för föra sin egen kamp och stå upp för sin rätt att få en lön som står i propertion till det arbete de utför? Och om folk inte gav allmosor så att de klarade sig utan att kämpa så skulle denna kamp vara igång i betydligt större utsräckning än nu! Folk har en tendens att agera struts och stoppa huvudet i sanden sålänge som det fungerar, för det är jobbigt att göra någonting åt en halvjobbig situation. Men om situationen till sist blir ohållbar så tar de tag i saker och ting och kräver en förändring, och det är i så fall det de får lov att göra om de nu är missnöjda! För min del handlar det inte om att vara sniken, de kan väl får mina 20:- om de nu så gärna vill det. Men jag förstår inte varför de ska få mina pengar och andra vara utan? Vem har bestämt vilja inom serviceyrkena som tjänar så dåligt att de förtjänar att få allmosor medan andra inte gör det? När gav du folket på Donken dricks sist? När gav du städarna på din arbetsplats dricks sist? När gav du din sjuksköterska eller dina barns förskollärare eller din frisör eller din bervbärare dricks sist? Det är inte upp till mig att avgöra vem som tjänar "för" lite och vem som tjänar tillräckligt för att klara sig. Det är INTE min kamp att leda, men jag kommer banne mig inte att fortsätta undergräva kampen heller. Jag kommer inte att låta allting vara som som det alltid har varit bara för att det är "så det är", det räcker inte för mig. Thomas kan leva i sin mikrovärld av "Men jag vet hur glad jag blev av dricks och hur mycket öl jag kunde köpa för de pengar som folk gav till mig som om jag vore en fattig tiggare som inte hade valt att arbeta i restaurangbranchen av egen fri vilja, och hur bra det kändes att få extrapengar för mina tjänster som om jag vore prostituerad, så jag tänker banne mig fortsätta ge folk dricks, men bara på restauranger" men jag vägrar. Jag kan börja betala dricks till restaurangarbetare är jag ser Thomas och alla andra betala alla underbetalda arbetare i samhället dricks. När Thomas lämnar 20 spänn till tågvärden eller lapplisan, till gatusoparen eller hemtjänstpersonalen. DÅ ska jag sprida mina surt förvärvade slantar, jodå!
Action i city tre och fyra.
För nån vecka sen så kom vi hem och parkerade som vanligt på vår parkeringsplats och gick mot huset. Då dyker det upp en stor jäkla polisbil i våra synfält och ett gäng med killar som de stoppat och står och pratar med, bara en liten bit ner på gatan. Det har tydligen varit nån bandymatch som inte blivit så bra enligt supportrarna och polisen försöker hålla alla lugna. Action, action.
Och idag när jag går hem ifrån gymmet så möter jag en... två... tre... fyra.. fem polisbilar varav en smyger upp bredvid mig och åker en bra stund i snigelfart bredvid där jag går... Scary! Tur att jag bara har fodi för trafikpoliser när jag själv kör bil....
http://www.vlt.se/artikelmall.asp?version=870652
Så går det när man bor i Västerås. Man har inte så mycket annat att göra hel enkelt.
Och idag när jag går hem ifrån gymmet så möter jag en... två... tre... fyra.. fem polisbilar varav en smyger upp bredvid mig och åker en bra stund i snigelfart bredvid där jag går... Scary! Tur att jag bara har fodi för trafikpoliser när jag själv kör bil....
http://www.vlt.se/artikelmall.asp?version=870652
Så går det när man bor i Västerås. Man har inte så mycket annat att göra hel enkelt.
Tradera-muppon
För det första: Vem betalar 29 spänn plus frakt på 45 kr för en VHS-film? Och för det andra, vem tror att filmen ska vara framme samma dag som han har betalat för den? Och vem tror att någon bara skiter i att skicka en film bara för att den inte kommit fram på några dagar? Utgår man inte från att den är på väg och chillar lite ett tag innan man blir orolig? Och varför sms:ar man kl 8 på morgonen? Ok, de flesta kanske är uppe då.... MEN INTE JAG!
*suck*
*suck*
En snabbfundering... igen
http://www.aftonbladet.se/wendela/article4434655.ab
Hur kommer det sig att om en ung tjej vill sterilisera sig så blir hon överröst med frågor som "Men TÄNK OM DU ÅNGRAR DIG!" , "Men är det inte bäst att vänta? Du vet ju inte vad du vill om några år!" eller "Jag tycker att du är för ung för att ta ett sådant definitivt beslut!" men om en lika ung tjej väljer att skaffa barn så tycker alla att det är SÅ KUL!
Är inte barn också väldigt definitiva? Kan inte en mammas liv förändras? Går inte barn att ångra? (nej ta mig tusan, vad är det hon säger???)
Fölsedag!
När jag fyller år så handlar det inte bara om en dag som ska bli överstökad med tårta och bullar, paket och sånt. Nä, min födelsedag brukar firas i ungefär två veckor och det är dessvärre inte lika kul som det låter. Vi började på alla hjärtans dag och firade min och min pappas ihopslagna dagar med farmor. Sen fortsatte det i fredags med sangria och kakor här hemma med några vänner och i lördags var det mammas tur. Det hela avslutas på torsdag då jag faktiskt fyller år med att jag och Thomas går ut och äter. Och på fredag bär det iväg till London, för att sova och äta massa frukost. Bra anledning att resa bort, va?
Min Zipp har blivit en helt ny hund på två veckor. Han har inte kissat inne, han är glad och pigg, han hostar inte lika lilla längre och han har fått bättre kondis. Numera vill han inte längre promenera sådär fint kopplet som vi övade på första veckan, nääädå. Nu vill han springa med mig hängande som en liten vante längst bak i kopplet, han vill rulla sig i snön och han vill skutta runt som en tok-hund. Han är ändå 12 år, så man får lugna ner honom lite ibland och då stoppar han snällt ner nosen i backen och spårar lite vid vägkanten. Han har till och med fått duscha och blivit fin i pälsen och sen låg vi i Neos gamla säng och gosade, hen med nosen i min halsgrop och jag med armen runt hans rygg. Det är käääärlek det!
Min Zipp har blivit en helt ny hund på två veckor. Han har inte kissat inne, han är glad och pigg, han hostar inte lika lilla längre och han har fått bättre kondis. Numera vill han inte längre promenera sådär fint kopplet som vi övade på första veckan, nääädå. Nu vill han springa med mig hängande som en liten vante längst bak i kopplet, han vill rulla sig i snön och han vill skutta runt som en tok-hund. Han är ändå 12 år, så man får lugna ner honom lite ibland och då stoppar han snällt ner nosen i backen och spårar lite vid vägkanten. Han har till och med fått duscha och blivit fin i pälsen och sen låg vi i Neos gamla säng och gosade, hen med nosen i min halsgrop och jag med armen runt hans rygg. Det är käääärlek det!
Pank-tips.
Den här månaden var lönen slut på tre dagar. Helt jävla sopslut, och det är ju alltid kul. Så den här månaden har jag fått vara lite kreativ för att klara mänaden och jag tänkte dela med mig!
1. www.tradera.com Rensa ur garderoben, filmhyllan, källarförrådet och lägg ut en massa saker på tradera. Du kommer inte sakna dina grejer, men pengarna kommer att sitta fint när det saknas bröd, mjölk eller pasta. Visst, man får kanske inga förmögenheter på tradera men lägger man ut 20 prylar för 10 kr styck och hälften av prylarna går upp i pris så får man några hun dralappar utan speciellt stort engagemang.
2. www.halebop.se Skaffa ett bra abonnemang där du kan ringa dina vänner gratis och skicka SMS gratis.
3. http://www.sms.se/?r=9050 Skicka gratis SMS från internet med ditt eget nummer som avsändare, så märks det inte ens att det är från en internetsida.
4. Matlådor och storkok känns som en klysha men det är förbaskat bra även om man är hemma om dagarna.
5. Baka ditt eget bröd! 4 kr/ limpa istället för 34.
6. Utför tjänster mot ersättning (även kallat "svartjobb"). Gå ut med hundar, skotta snö, städa eller laga matlådor åt nån som är lat. Skitbra om du har nån talang som tapetsera eller frisera.
1. www.tradera.com Rensa ur garderoben, filmhyllan, källarförrådet och lägg ut en massa saker på tradera. Du kommer inte sakna dina grejer, men pengarna kommer att sitta fint när det saknas bröd, mjölk eller pasta. Visst, man får kanske inga förmögenheter på tradera men lägger man ut 20 prylar för 10 kr styck och hälften av prylarna går upp i pris så får man några hun dralappar utan speciellt stort engagemang.
2. www.halebop.se Skaffa ett bra abonnemang där du kan ringa dina vänner gratis och skicka SMS gratis.
3. http://www.sms.se/?r=9050 Skicka gratis SMS från internet med ditt eget nummer som avsändare, så märks det inte ens att det är från en internetsida.
4. Matlådor och storkok känns som en klysha men det är förbaskat bra även om man är hemma om dagarna.
5. Baka ditt eget bröd! 4 kr/ limpa istället för 34.
6. Utför tjänster mot ersättning (även kallat "svartjobb"). Gå ut med hundar, skotta snö, städa eller laga matlådor åt nån som är lat. Skitbra om du har nån talang som tapetsera eller frisera.
Bara en fundering
....varför är det så viktigt för folk att skaffa biologiska barn som ser ut som dem och är som dem, när de själva hela tiden vill förändra sitt sätt att vara och plastikoperera sitt utseende?
Skumt.
Skumt.
Ätstörd?
Min relation till mat har inte varit normal stora delar av mitt liv, och det vet jag om. Men jag tror inte att det är så många nadra som vet det för jag lider jämt av störnings-midervärdeskomplex (???) och tycker inte jag att ska klaga över mina egna störningar eftersom det är så många andra som har det värre. Jag har haft och har vänner med bullemi och anorexia och det som jag har litit av har ju inte varit i närheten... Eller har det?
Jag har nog aldrig haft en "normal" relation till min vikt. Jag kan inte minnas att jag någonsin i hela mitt liv varit nöjd. Jag minns bilder från lekis som jag hatade eftersom jag tyckte att jag var tjock på dem. Jag kommer ihåg när jag på lågstadiet ville börja banta. Vi fick se en informationsfilm om ätstörningar någon gång på lågstadiet och jag kommer ihåg att jag blev så avundsjuk på tjejerna i filmen som hade anorexia, för de fick i alla fall vara smala. Jag var bara en tjockis, ett fetto, eller som min mamma kallade mig "en liten rund tjej". Jag har haft nästan alla förbud man kan ha på sig själv. Alkoholförbud, köttförbud, godisförbud, fettförbud, kolhydratsförbud, matförbud... Och ändå har jag aldrig sett mig som någon med en ätstörning. Den enda gången jag kände mig tvingad att ta en titt i spegeln var när jag på fyllan kom hem, tryckte i mig en halv skogaholmslimpa med sylt, för att sen gå in på toa och försöka kräkas upp allt, men inte kunde eftersom jag inte har några kräkreflexer. Det var sex år sen. Och ingen vet någonting.
Jag har i perioder hatat allting hos mig själv och det är bara senaste åren som jag har kommit på att jag faktiskt är ganska bra. Folk som tror att jag är arrogant har inte förstått någonting, och är ofta inte intresserade av att ta reda på sanningen. Det är ofta dem som tror att bara för att jag uppfattas som "stark" så får man säga och göra vad man vill mot mig. Som om jag vore gjord av sten. Som om jag inte kan gråta eller mitt hjärta inte kan krossas som äggskal. Som att jag aldrig hatat mig själv så mycket att jag velat ha ihjäl mig själv och sluta finnas för allas bästa. De människorna vet inte och vill inte veta heller. De är för upptagna med sin egen smärta och skiter i andras, för blinda för att se att de inte är ensamma med sina plågor.
Men jag har insett, med hjälp av två underbara män och några fantastiska kvinnor, att jag faktiskt är bättre än att gråta över andras val. Jag måsta vara snäll mot mig själv och ta hand om mig själv för jag betyder mycket för andra människor också. Sen jag började träna har jag kommit fram till det som så många andra redan kommit fram till: det som behövs för att må bra fysiskt och psykiskt är balans. Man kan inte svälta sig i perioder för att så fort man gått ner till det man vill väga börja frossa igen. Man kan inte tro att det räcker att bara äta grönsaker och inte röra på sig. Man måste hitta en balans där man äter lagom och rör sig lagom, och vikten är inte allt. Att man kan vara bekväm i sina favoritjeans eller se bra ut i sin glittriga kjol betyder så mycket mer. Och omge sig med människor som man mår bra av, inte människor som får en att vilka slå knut på sig själv för att göra dem nöjda, för man lyckas aldrig ändå. Man måste vara nöjd med sig själv. Tillåta sig saker istället för att förbjuda. Balans.
Ondskans ansikte
Livstids fängelse och livstids utvisning. För den mest hatade kvinnan i Sverige. För hennes eget bästa bör hon nog inte stanna i Sverige en dag mer än hon måste, för brott mot barn är inte det mest uppskattade i fängelser, speciellt inte på kvinnoanstalter. Och här i Sverige vet alla hur hon ser ut och vem hon är, även de som sitter i fängelse. Jag undrar om de gör det i Tyskland?
Den lilla stund jag arbetade på kvinnoanstalt så lärde jag mig att utan de andras stöd så klarar sig inte en intagen läge i den miljön även om de sitter öppet. Hon lär dock aldrig hamna öppet. Hon skulle sitta inlåst bland kvinnor vars enda livlina är sina egna moraliska ställningstaganaden och de få saker de fortfarande kan kontrollera. Och om jag har förstått den här kvinnan rätt så anser hon sig vara bättre, smartare och större än alla andra individer och organisationer, vilket inte kommer att vara populärt bandla andra intagna kvinnor. De kommer att fyrsa ut henne fullständigt och inte låta henne kontrollera någonting, vilket är allt de har. Till att börja med.
Inte för att jag skulle gråta om hon utsatt för grymheter av andra interner. Ett tjugotal hammarslag i huvudet kan hon gott ha, förutsatt att hon är skyldig till det hon dömts för. Eller varför inte ett 12000-tal hammarslag?
Livstids fängelse och livstids utvisning... För den mest hatade och arroganta kvinnan i Sverige.
Äkta kärlek!
Mamma och Fjantis pussas
Till alla 15-åriga krossade hjärtan därute
Jag sprang på en gammal bekant på stan igår efter att jag varit ute och gått med farbror Zippen (som envisas med att sprida sina kottar över flera kvadtakilometer av snödrivor). Det känns underligt att kalla honom för "bekant" med tanke på allt han har betytt för mig en gång i historien. Jag är nästan säker på att vi älskade varandra en kort stund en gång i tiden. Jag är ännu mer säker på att vi hatade varandra en stund långt senare. Och att glida in i hans famn igen var så välbekant och enkelt, en famn jag trivs att vara omsluten av.
Som jag har trånat efter honom, en sommar av mitt liv. Som jag har velat slå honom en vinter. Som jag har längtat efter, svurit över, saknat och förbannat honom. Vad han inte längre betyder någonting.
Han är 32 år, singel, arbetslös och bor hemma hos mamma. Hans framtidsdröm är att få en praktikplats och anlägga rabatter. Han var på väg till systemet.
Jag är 23, gift och bor i hus. Min framtidsdröm är att flytta tillbaka till Ystad, resa och se världen och leva lycklig i alla mina dagar. Jag var på väg till gymmet.
Men en gång i tiden befann vi oss på samma plats och våra hjärtan möttes. Hans avvisade mig och jag längtade så efter att han skulle vilja ha mig som något mer än någon han kunde plocka upp hur som hellst när han ville, och det var det "hans" sång sa mig:
" Just a shoulder to cry on, That's all I've been to you. Just someone to rely on when your world is empty and blue.
I'm just someone you call ´dear´ anytime you choose. I'm someone you run to, someone you use.
I'm just someone to talk to, and that's all I'll ever be. Just a clown you can laugh with, someone to treat as you need.
I'm just a fool you can love on, any time you choose. I'm just someone you run to, someone you use"
Nu så ser jag att en famn man trivs i ibland bara är just det: en famn man trivs i. Jag har gått om honom, han har stannat kvar. Han står och stampar på precis samma plats som då för så många år sen, och jag är inte ens samma människa längre. Om han vore lycklig skulle väl inte det göra så mycket. Men han lät allt annat än lycklig. Och även om hans famn fortfarande är bekväm så kommer jag aldrig någonsin befinna mig i den, jag kommer aldrig någonsin att längta efter den, jag kommer inte heller att förbanna den. Hans famn har bara en välbekants doft, ett minne som inte längre är sant. Tänk om någon kunde talat om det för mig den sommaren, att om några år kommer han inte längre vara värd din tid eller din ansträngning. Om några år kommer du att ha gått om honom och allt som är han. Då kommer att ha lämnat det bakom dig och allt ni någonsin har haft gemensamt kommer att ha reducerats till en doft på en skjorta och en flyktig känsla av igenkännande i en kram. Om några år....
Men ett löfte om något några år fram i tiden hjäler inte en 15-årings brustna hjärta...
Som jag har trånat efter honom, en sommar av mitt liv. Som jag har velat slå honom en vinter. Som jag har längtat efter, svurit över, saknat och förbannat honom. Vad han inte längre betyder någonting.
Han är 32 år, singel, arbetslös och bor hemma hos mamma. Hans framtidsdröm är att få en praktikplats och anlägga rabatter. Han var på väg till systemet.
Jag är 23, gift och bor i hus. Min framtidsdröm är att flytta tillbaka till Ystad, resa och se världen och leva lycklig i alla mina dagar. Jag var på väg till gymmet.
Men en gång i tiden befann vi oss på samma plats och våra hjärtan möttes. Hans avvisade mig och jag längtade så efter att han skulle vilja ha mig som något mer än någon han kunde plocka upp hur som hellst när han ville, och det var det "hans" sång sa mig:
" Just a shoulder to cry on, That's all I've been to you. Just someone to rely on when your world is empty and blue.
I'm just someone you call ´dear´ anytime you choose. I'm someone you run to, someone you use.
I'm just someone to talk to, and that's all I'll ever be. Just a clown you can laugh with, someone to treat as you need.
I'm just a fool you can love on, any time you choose. I'm just someone you run to, someone you use"
Nu så ser jag att en famn man trivs i ibland bara är just det: en famn man trivs i. Jag har gått om honom, han har stannat kvar. Han står och stampar på precis samma plats som då för så många år sen, och jag är inte ens samma människa längre. Om han vore lycklig skulle väl inte det göra så mycket. Men han lät allt annat än lycklig. Och även om hans famn fortfarande är bekväm så kommer jag aldrig någonsin befinna mig i den, jag kommer aldrig någonsin att längta efter den, jag kommer inte heller att förbanna den. Hans famn har bara en välbekants doft, ett minne som inte längre är sant. Tänk om någon kunde talat om det för mig den sommaren, att om några år kommer han inte längre vara värd din tid eller din ansträngning. Om några år kommer du att ha gått om honom och allt som är han. Då kommer att ha lämnat det bakom dig och allt ni någonsin har haft gemensamt kommer att ha reducerats till en doft på en skjorta och en flyktig känsla av igenkännande i en kram. Om några år....
Men ett löfte om något några år fram i tiden hjäler inte en 15-årings brustna hjärta...
SMS-lån
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4388931.ab
Nu kommer jag att säga ingenting, för jag får inte säga någonting.
MEN!
Jag vet att SMS-lånsföretagen har ännu fler problem än vad som framgår i media och jag vet att vanliga dödliga människor kan råka förbaskat illa ut, utan att ha gjort någonting för att förtjäna det. Om man är dum nog att ta lånen själv så tycker jag att man får stå sitt kast, det finns något som kallas "eget ansvar" som jag står helhjärtat bakom. Men det händer att man inte har gjort någonting alls för att förtjäna att hamna i skiten, det finns sitationer där ärliga och hårt arbetande individer står inför kris och helvete för att någon annan anser sig berättigad att kasta dem i sanden. Det händer att folk som kämpar arslet av sig för att klara sin ekonomi på egen hand blir bespottade och utnyttjade av andra personer, i SMS-företagens namn. Och vi är dåliga människor som hellre tar en kaka själva än her mjöl åt de svältande. Vi vet egentligen bättre än att låta våra munnar tystas av The Man, vi kan mer än att stå vid sidan om och le när bödeln går förbi oss på gatan. Men vi håller käften på grund av fagra löften om återbetalning för "misstag".
Jag bespottar era misstag och era jävla återbetalningar. Ni höll på att kosta mig det vackraste jag har och ni har befläckat min tillit. Jag beskyller er och bara er för den hinna av misstänksamhet som nu ligger över mitt synfält. Hur ska ni göra för att kompensera för den? Det krävs tusen och åter tuser resor, tusen och åter tusen hotellnätter, tusen och åter tusen vinprovningar. Ni har tagit något från mig som era pengar aldrig kan ge mig åter. Och fan ta er för att ni inte kan förstå. "Vi hoppas att det inträffade inte har orsakat Er problem".
Till det har jag bara ett svar: Ha.... ha.... ha...!
Nu kommer jag att säga ingenting, för jag får inte säga någonting.
MEN!
Jag vet att SMS-lånsföretagen har ännu fler problem än vad som framgår i media och jag vet att vanliga dödliga människor kan råka förbaskat illa ut, utan att ha gjort någonting för att förtjäna det. Om man är dum nog att ta lånen själv så tycker jag att man får stå sitt kast, det finns något som kallas "eget ansvar" som jag står helhjärtat bakom. Men det händer att man inte har gjort någonting alls för att förtjäna att hamna i skiten, det finns sitationer där ärliga och hårt arbetande individer står inför kris och helvete för att någon annan anser sig berättigad att kasta dem i sanden. Det händer att folk som kämpar arslet av sig för att klara sin ekonomi på egen hand blir bespottade och utnyttjade av andra personer, i SMS-företagens namn. Och vi är dåliga människor som hellre tar en kaka själva än her mjöl åt de svältande. Vi vet egentligen bättre än att låta våra munnar tystas av The Man, vi kan mer än att stå vid sidan om och le när bödeln går förbi oss på gatan. Men vi håller käften på grund av fagra löften om återbetalning för "misstag".
Jag bespottar era misstag och era jävla återbetalningar. Ni höll på att kosta mig det vackraste jag har och ni har befläckat min tillit. Jag beskyller er och bara er för den hinna av misstänksamhet som nu ligger över mitt synfält. Hur ska ni göra för att kompensera för den? Det krävs tusen och åter tuser resor, tusen och åter tusen hotellnätter, tusen och åter tusen vinprovningar. Ni har tagit något från mig som era pengar aldrig kan ge mig åter. Och fan ta er för att ni inte kan förstå. "Vi hoppas att det inträffade inte har orsakat Er problem".
Till det har jag bara ett svar: Ha.... ha.... ha...!
Det var en dag idag oxå
och den dagen innefattade:
* En hund som gillar att sprida ut sina bajsar på störst möjliga yta så att man får springa med påsen i handen fram och tillbaka och fånga wachtelägg av den sorten man inte vill bli servarad på en restaurang.
* En katt som struntar i en hel kastrull full med hollanasise-sås för att istället ställa sig och lapa i sig potatisvatten??
* En vän som dyker in huvudstupa för att lämna över en påse med två flaskor rödvin och en flaska skumpa. Taaack.
* En äkta man som pissar sig själv på pungen och stolt kommer ut i vardagsrummet för att berätta om sin bedrift. Jodå.
* Fyra chilibullar med kaviar.
* Tre glas vin.
* En stugbokning i Grebbestad vecka 29, killfritt för bara mig och Johanna.
* Traderande: två sålda filmer och en inköpt korsett... Det är vad jag kallar en win-win-situation.
Med andra ord: en ganska bra dag. I morgon ska jag till gymmet. På riktigt!
Har ni förrästen märkt hur kul det är att se på när två eller tre personer slåss om en vara på tradera i en vecka, och sen komma in och bjuda över dem sista minuten? Dock jävligt störande att de har ägnat senaste veckan åt att höja priset på det jag vet att jag kommer vinna till sist ändå. Idioter.
* En hund som gillar att sprida ut sina bajsar på störst möjliga yta så att man får springa med påsen i handen fram och tillbaka och fånga wachtelägg av den sorten man inte vill bli servarad på en restaurang.
* En katt som struntar i en hel kastrull full med hollanasise-sås för att istället ställa sig och lapa i sig potatisvatten??
* En vän som dyker in huvudstupa för att lämna över en påse med två flaskor rödvin och en flaska skumpa. Taaack.
* En äkta man som pissar sig själv på pungen och stolt kommer ut i vardagsrummet för att berätta om sin bedrift. Jodå.
* Fyra chilibullar med kaviar.
* Tre glas vin.
* En stugbokning i Grebbestad vecka 29, killfritt för bara mig och Johanna.
* Traderande: två sålda filmer och en inköpt korsett... Det är vad jag kallar en win-win-situation.
Med andra ord: en ganska bra dag. I morgon ska jag till gymmet. På riktigt!
Har ni förrästen märkt hur kul det är att se på när två eller tre personer slåss om en vara på tradera i en vecka, och sen komma in och bjuda över dem sista minuten? Dock jävligt störande att de har ägnat senaste veckan åt att höja priset på det jag vet att jag kommer vinna till sist ändå. Idioter.
Snöret-konst!
Det är gott med kaviar om man är en liten katt!
LillFridan 4,5 är ohemlig!
Igår var min första dag som dagmamma. När jag kom för att hämta upp farbror Zippen så visade det sig att han inte riktigt kunnat hålla sig utan det hade skett en liten olycka på parketten. När jag berättade detta för Thomas så sa han:
"Jaha, och vad gjorde du då? Torkade upp allt i smyg och berättade det inte för någon?"
Och det var precis så jag hade gjort... LillFridan 4,5 tyckte att det måste ju vara skämmigt för en herre i hans ålder att kissa på sig, så jag torkade snabbt golvet och gjorde mig av med alla spår. Och berättade det inte för Zippens mamma eller småmattar. En farbror har faktiskt rätt till lite privatliv tycker jag... Men Thomas verkar ha klurat ut hur LillFrida 4,5 tänker, och det är inte bra. Hon är bäst inkognito.
"Jaha, och vad gjorde du då? Torkade upp allt i smyg och berättade det inte för någon?"
Och det var precis så jag hade gjort... LillFridan 4,5 tyckte att det måste ju vara skämmigt för en herre i hans ålder att kissa på sig, så jag torkade snabbt golvet och gjorde mig av med alla spår. Och berättade det inte för Zippens mamma eller småmattar. En farbror har faktiskt rätt till lite privatliv tycker jag... Men Thomas verkar ha klurat ut hur LillFrida 4,5 tänker, och det är inte bra. Hon är bäst inkognito.
Dagmamma?
Jag ska gå i min mors fotspår och bli dagmamma. Dock inte åt äckliga skrikande ungar ytan åt en lite vovve på 12 bast. Så då får jag bara kramas och gosas och sånt, men inte bryr mig om kostnader och klipp av klor eller badning. Bara myspys. Så i morgon bär det av, då ska jag börja mitt nya "jobb".
Bra bra.
Bra bra.
LillFridan 4,5 på framfart!
Snöret, vårt alldeles egna lilla särbarn, brukar spendera sin egentid på hallmattan innanför dörren. Och varje förmiddag när han hör brevbäraren komma in genom porten så sätter han sig spikrakt upp, lutar sig fram och tittar upp genom brevinkastet. När poster ramlar ner så skuttar han till och sen är hanb nölj resten av dagen.
Så igår, när jag såg brevbäraren utanför fönster så sa jag till Snöret: "Titta! Nu kommer posten! Gå och titta då!"
och han sprang iväg till dörren och satt i spänd förväntan. Och brevbäraren bara går börbi vår dörr! Vi hör hur han g år upp för trappen, ner för trappen och ut genom posten igen. Och Snöret istter kvar innanför dörren och stirrar på brevinkastet. LillFridans hjärta brast så när jag skulle ner i tvättstugan så smygglade jag med mig lite av gårdagens post och jag var i full färd med att skrida till verket när min syster och hennes son kommer in i trappen: "Ehhh... vad gör du?"...
LillFridan rodnar: "Jaaa... det är såhär.... Snöret blir så GLAD när posten kommer.. Och idag fick vi ingen post, så..."
Skeptisk syster: "Eeehh... Och du tycker att föräldrar är konstiga?"
LillFrida 4,5: "Meeen.... Han blev ju så besviken".
Hur som hellst så hade jag iaf Noel, snart 4, på min sida. Och Snöret BLEV jätteglad när posten kom, även om jag tror att han genomskådade det hela...
Mail till min tatuerare
Så Stina ligger på sjukhuset as we speak i väntan på att få operera bort ett par ailiens som växer i hennes mage och ställer till en hel del sattyg. Men bara så att hon inte glömmer bort vad som väntar henne när hon kommer hem så tänkte jag att jag skulle påminna henne om folks känsliga natur, ödmjukhet och insikt i hur liten del av befolkningen den egna personen utgör (nä, folk kan inte stava till tatuering):
"Hej Stina!
Jag ska bara börja med att säga att guuuud vad du är duktig! Asså, du ritar så fina grejer att jag smäller av! Och därför har jag bestämt att det är du som ska få gadda min tattooering som jag vill ha på ryggen, typ ovanför svanken och upp i nacken. Jag har två gammla tattooeringar mitt på som är en delfin och en fjäril som kramas, typ mitt på ryggraden och runt dem skulle jag vilja att du ritar en stor slingrande blomma som ska symbolisera min mormors granne som dog när han vattnade just blommor en gång för några år sen, och det var typ jättejobbigt för mig att vara med om nått så traumatiskt och det har förändrat hela min syn på livet! I blomman ska det hänga små foster som ska symbolisera att en jag kände gjorde en abort en gång för 7 år sen, och runt halsen på fostren ska det hänga små hundhalsband med koppel för att man aldrig ska glömma att alla bara är fångar under regeringen. Högst upp, typ i nacken, ska det droppa potatissoppa ner mot blomman för att om folk frågar så ska jag kunna svara att jag bryr mig väldigt mycket om min hälsa och potatissoppa är ju tyttigt. Runt hela gaddningen så vill jag ha små realistiska bananflugor som flyger för att symbolisera att vi inte är så olika varandra som vi tror. Om du kan göra allt i olika nyanser av rosa så skulle jag bli glad!
Eller så kan du bara rita nått du tycker är snyggt, bara det har nått med båtar, ost eller hår att göra så att jag kan hitta på nån historia om det sen.
Jag såg att du inte har några tider nu men jag vill så gärna få det här gjort nu när jag har pengar för jag brukar alltid köpa upp alla pengar på kläder och sånt, men nu så har jag fått pengar av pappan till mina barn, så jag tänkte att det vore bra om du kan ge mig en tid så fort som möljigt. Och så kanske det vore fint om man kan skriva barnens namn i blomman också? De heter Tiara och BlingBling. De behöver nya vinterjackor oxå, så jag hoppas att du ger rabatt.
Jag bor ju ganska långt ifrån dig så jag tycker att det det är mest rättvist om vi typ kunde ses i Jönköping, för då har vi ju åkt halva vägen var? Eller så kanske du kan komma hem till mig när du åker på semester nästa gång, för det vore ju enklast för mig. Om du inte kan hjälpa mig så kommer jag bli förnärmad, tro att du vägrar tattooera mig för att vara tasig mot mig personligan, bli aggressiv och och och..... kanske gå till nån annan tattooerare!!
KjAmiZ!
/Anna-Sofia Dopehead"
"Hej Stina!
Jag ska bara börja med att säga att guuuud vad du är duktig! Asså, du ritar så fina grejer att jag smäller av! Och därför har jag bestämt att det är du som ska få gadda min tattooering som jag vill ha på ryggen, typ ovanför svanken och upp i nacken. Jag har två gammla tattooeringar mitt på som är en delfin och en fjäril som kramas, typ mitt på ryggraden och runt dem skulle jag vilja att du ritar en stor slingrande blomma som ska symbolisera min mormors granne som dog när han vattnade just blommor en gång för några år sen, och det var typ jättejobbigt för mig att vara med om nått så traumatiskt och det har förändrat hela min syn på livet! I blomman ska det hänga små foster som ska symbolisera att en jag kände gjorde en abort en gång för 7 år sen, och runt halsen på fostren ska det hänga små hundhalsband med koppel för att man aldrig ska glömma att alla bara är fångar under regeringen. Högst upp, typ i nacken, ska det droppa potatissoppa ner mot blomman för att om folk frågar så ska jag kunna svara att jag bryr mig väldigt mycket om min hälsa och potatissoppa är ju tyttigt. Runt hela gaddningen så vill jag ha små realistiska bananflugor som flyger för att symbolisera att vi inte är så olika varandra som vi tror. Om du kan göra allt i olika nyanser av rosa så skulle jag bli glad!
Eller så kan du bara rita nått du tycker är snyggt, bara det har nått med båtar, ost eller hår att göra så att jag kan hitta på nån historia om det sen.
Jag såg att du inte har några tider nu men jag vill så gärna få det här gjort nu när jag har pengar för jag brukar alltid köpa upp alla pengar på kläder och sånt, men nu så har jag fått pengar av pappan till mina barn, så jag tänkte att det vore bra om du kan ge mig en tid så fort som möljigt. Och så kanske det vore fint om man kan skriva barnens namn i blomman också? De heter Tiara och BlingBling. De behöver nya vinterjackor oxå, så jag hoppas att du ger rabatt.
Jag bor ju ganska långt ifrån dig så jag tycker att det det är mest rättvist om vi typ kunde ses i Jönköping, för då har vi ju åkt halva vägen var? Eller så kanske du kan komma hem till mig när du åker på semester nästa gång, för det vore ju enklast för mig. Om du inte kan hjälpa mig så kommer jag bli förnärmad, tro att du vägrar tattooera mig för att vara tasig mot mig personligan, bli aggressiv och och och..... kanske gå till nån annan tattooerare!!
KjAmiZ!
/Anna-Sofia Dopehead"
Gryningspyromanen får igen
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4314605.ab
För det första: jag hoppas verkligen att han är skyldig till det han anklagas för. Jag hoppas att det ÄR han som smyger omkring i Simrishamn och Ystad och sätter eld på hus, kyrkor och sommarstugor, för om det inte är det så har en oskyldig person blivit mycket illa behandlad av det samhälle som ska skydda honom.
Men av allt att döma så är det utan tvekan gryningspyromanen som är gryningspyromanen. Som likt en vessla stryker runt och letar efter byggnader att förstöra, människor drömmar att bränna upp. Minnen, ägodelar, presenter och bilder från folk sedan länge försvunna, ögonblick som aldrig kommer åter. Bara bränna och förstöra trä som en gång huggits och behandlats av riktiga arbetarhänder i en tid mer enkel än den vi fått lov att leva i.
Så nu har gryningspyromanens offer fått en liten hämd, en mycket mycket liten och smutsig hämd. De har gjort det han gjort: bränt ner hans fasta pukt i världen. Men denna punkt hade kunnat vara andras punkt: denna punkt har de själva fått betala bara för att sen bränna ner den när fel person får lov att bo i den.
Rätt eller fel?
Vem är jag att döma? Bara synd att rättsystemet inte kan sköta det åt folket i Ystad.
För det första: jag hoppas verkligen att han är skyldig till det han anklagas för. Jag hoppas att det ÄR han som smyger omkring i Simrishamn och Ystad och sätter eld på hus, kyrkor och sommarstugor, för om det inte är det så har en oskyldig person blivit mycket illa behandlad av det samhälle som ska skydda honom.
Men av allt att döma så är det utan tvekan gryningspyromanen som är gryningspyromanen. Som likt en vessla stryker runt och letar efter byggnader att förstöra, människor drömmar att bränna upp. Minnen, ägodelar, presenter och bilder från folk sedan länge försvunna, ögonblick som aldrig kommer åter. Bara bränna och förstöra trä som en gång huggits och behandlats av riktiga arbetarhänder i en tid mer enkel än den vi fått lov att leva i.
Så nu har gryningspyromanens offer fått en liten hämd, en mycket mycket liten och smutsig hämd. De har gjort det han gjort: bränt ner hans fasta pukt i världen. Men denna punkt hade kunnat vara andras punkt: denna punkt har de själva fått betala bara för att sen bränna ner den när fel person får lov att bo i den.
Rätt eller fel?
Vem är jag att döma? Bara synd att rättsystemet inte kan sköta det åt folket i Ystad.
Sjuk på Carlforsskas "återkomnsten"
http://www1.vasteras.se/carlforsska/aktuellt/documents/affischaterkomsten1.pdf
Min kära vän Johanna har smittat mig med sin dunderförkylning och jag mår precis som jag förtjänar. Har gått igenom fyra staier nu: Först den svidande känslan i halsen ihop med irriterade slemhinnor i munnen och något gnälliha bihålor, till andra stadiet med segt slem som vägrar komma vare sig upp eller ner ihop med en ihållande hosta, till steg nummer tre med nysningar, feber och snörvlingar till steg nummer fyra som innefattar en konstant rinnande näsa, rinnande ögon och kill och kittel bakom hela ansiktet tills man tror att man ska dö. Någonstans i mitten så insåg jag att jag absolut inte borde jobba. Men när man är personlig assistent som jag är det inte så enkelt som att ringa till jobbet och säga "jag kommer inte idag"... Nej nej, man har ett personlig ansvar att den man arbetar för faktiskt kan gör det som han/hon har planerat under dagen. Man skiter inte i en person som är beroende av en för att kunna äta, gå på toa och ta sig ut ur huset, helt enkelt. Så jag pallrade mig till jobbet, mest för att se hur fort jag kunde ordna det vikigaste och sen gå hem, men några timmar senare fann jag mig själv på Carlforsska för att se genrepet av "återkomsten"; en chow som satts ihop enkom för att kunna skryta om hur BRAAAA deras gamla elever har klarat sig här i livet. Konferencier var Anders Berglund, "västeråsprofil".... ???
För det första: vem är Anders Berglund om inte dirigenten och programledaren från TV? Och vad fan är en "Västeråsprofil"??? En gurkformad kondom? En stadsformad, svart fläck på en karta? Sidan på ett ansikte välkänt från ICA-lagret på Hacksta? Nä, tydligen är han en Tintin-frisyrad typ som brukar vara speaker på damhandbollen. Jahaja. Det är stort! Men han sjöng "jävel på lergök" utan anmärkningar, men utöver det var iaf inte jag imponerad.
Är det bara jag eller ska ett genrep vara så gott som en färdig föreställning? Alla ska vid det laget vara klara med vad som skall göras, när hur och varför? Vilket håll man ska gå, vad man ska säga, hur uppträdandet ska se ut, osv... Allt ska vara klart och färdigt och publiken ska inte märka att det inte är den riktiga föreställningen. Så har jag lärt mig utifrån de genrep jag sett förr. Men nej, inte det heller. Förvirringen var total, tidsschemat höll inte, ingen visste vart de skulle och "intervjuerna" var katastrofala. Inte lika illa som finalnummret, men nästan.
Förutom de gamla elever som kommit för att visa upp hur BRA det gått för dem, så uppträdde även musikklasserna och danskalsserna från trean denna eftermiddag. Musikklasserna var helt ok, men jag led med de stackars dansarna. De har gått tre år i dansklass på gymnasiet och antaglien dansat en hel del innan de sökte dit också. Men de nummer de framförde hade en koreografi som man ser på barnklasser. "Nu går jag åt vänster, kastar med armen, sen går jag åt höger och kaster med den armen, snurra och fram ett steg." Och nog för att jag är helt för att vara individuell, men om man går i en klass inriktad på dans och då förhoppningsvis har tänkt sig att armeta med detta, borde man inte år minstånde vara något sånär vältränad för att klara av de rörelser som man bör när man dansar? Kanske bara jag som har fördomar, men jag tycker exempelvis att det måste underlätta för en snickare att klara av att bära en verktygslåda eller för en frisör att kunna stå upp en hel dag med höjda armar? Eller en dansare att kunna lyfta benet över huvet?
Denna show var nästan fyra timmar av mitt liv som jag aldrig får tillbaka. Jag lyssnade på trumpeter, på flygel, på opera, såg ett utrdag ur en enmansföreställning, såg psykotiska dansare och en IDOL-deltagare som sjöng nån variant av en döende Justin Timberlake, och ingenting hade något sammanhang!
Visst fanns det ljusglimtar. Folke och Emma från Folke, Emma och Josefina var jätteduktiga och framförde folkmusik på gitarr och nyckelharpa. Dan Viktor ÄR en artist som för publiken att älska honom. En dansgrupp utklädd till någon form av neurotiska cirkusartister livade upp det hela och väckte minnen från fetishfester, och slog med andra ord an på en av mina mer djuriska ådror. Carl Björkell som är varit med i musikalen Mamma Mia kunde ju iaf sjunga även om låtvalen inte var de peppigaste. Men om man sammanfattar hela denna "show" så kan jag bara komma fram till: Detta var inte någon "show". Det var ett antal helt random-ihopplockat folk som gjorde sin grej helt oberoende av vad de andra gjorde. Ingen röd tråd, ingenting. Och när det var klart satt man där som ett frågetecken och undrade: "vad var det de ville säga med detta?" Och så kommer man på det: "Ah, de ville ha en skrytshow om hur bra carlforsskas elever har klarat sig". Och det intressanta är att det är percis det som de visar: hur bra ELEVERNA har klarat sig. Individerna var jätteduktiga. INDIVIDERNA som en gång i tiden gick på carlforsskas gymnasium i Västerås har arbetat hårt och blivit duktiga artister (en del av dem) och kan sin sak. Men Carlforsskas gymnasieskola i västerås har inte nödvändigtvis någonting med detta att göra, och de kan framför allt inte sätta ihop en föreställning.
Min kära vän Johanna har smittat mig med sin dunderförkylning och jag mår precis som jag förtjänar. Har gått igenom fyra staier nu: Först den svidande känslan i halsen ihop med irriterade slemhinnor i munnen och något gnälliha bihålor, till andra stadiet med segt slem som vägrar komma vare sig upp eller ner ihop med en ihållande hosta, till steg nummer tre med nysningar, feber och snörvlingar till steg nummer fyra som innefattar en konstant rinnande näsa, rinnande ögon och kill och kittel bakom hela ansiktet tills man tror att man ska dö. Någonstans i mitten så insåg jag att jag absolut inte borde jobba. Men när man är personlig assistent som jag är det inte så enkelt som att ringa till jobbet och säga "jag kommer inte idag"... Nej nej, man har ett personlig ansvar att den man arbetar för faktiskt kan gör det som han/hon har planerat under dagen. Man skiter inte i en person som är beroende av en för att kunna äta, gå på toa och ta sig ut ur huset, helt enkelt. Så jag pallrade mig till jobbet, mest för att se hur fort jag kunde ordna det vikigaste och sen gå hem, men några timmar senare fann jag mig själv på Carlforsska för att se genrepet av "återkomsten"; en chow som satts ihop enkom för att kunna skryta om hur BRAAAA deras gamla elever har klarat sig här i livet. Konferencier var Anders Berglund, "västeråsprofil".... ???
För det första: vem är Anders Berglund om inte dirigenten och programledaren från TV? Och vad fan är en "Västeråsprofil"??? En gurkformad kondom? En stadsformad, svart fläck på en karta? Sidan på ett ansikte välkänt från ICA-lagret på Hacksta? Nä, tydligen är han en Tintin-frisyrad typ som brukar vara speaker på damhandbollen. Jahaja. Det är stort! Men han sjöng "jävel på lergök" utan anmärkningar, men utöver det var iaf inte jag imponerad.
Är det bara jag eller ska ett genrep vara så gott som en färdig föreställning? Alla ska vid det laget vara klara med vad som skall göras, när hur och varför? Vilket håll man ska gå, vad man ska säga, hur uppträdandet ska se ut, osv... Allt ska vara klart och färdigt och publiken ska inte märka att det inte är den riktiga föreställningen. Så har jag lärt mig utifrån de genrep jag sett förr. Men nej, inte det heller. Förvirringen var total, tidsschemat höll inte, ingen visste vart de skulle och "intervjuerna" var katastrofala. Inte lika illa som finalnummret, men nästan.
Förutom de gamla elever som kommit för att visa upp hur BRA det gått för dem, så uppträdde även musikklasserna och danskalsserna från trean denna eftermiddag. Musikklasserna var helt ok, men jag led med de stackars dansarna. De har gått tre år i dansklass på gymnasiet och antaglien dansat en hel del innan de sökte dit också. Men de nummer de framförde hade en koreografi som man ser på barnklasser. "Nu går jag åt vänster, kastar med armen, sen går jag åt höger och kaster med den armen, snurra och fram ett steg." Och nog för att jag är helt för att vara individuell, men om man går i en klass inriktad på dans och då förhoppningsvis har tänkt sig att armeta med detta, borde man inte år minstånde vara något sånär vältränad för att klara av de rörelser som man bör när man dansar? Kanske bara jag som har fördomar, men jag tycker exempelvis att det måste underlätta för en snickare att klara av att bära en verktygslåda eller för en frisör att kunna stå upp en hel dag med höjda armar? Eller en dansare att kunna lyfta benet över huvet?
Denna show var nästan fyra timmar av mitt liv som jag aldrig får tillbaka. Jag lyssnade på trumpeter, på flygel, på opera, såg ett utrdag ur en enmansföreställning, såg psykotiska dansare och en IDOL-deltagare som sjöng nån variant av en döende Justin Timberlake, och ingenting hade något sammanhang!
Visst fanns det ljusglimtar. Folke och Emma från Folke, Emma och Josefina var jätteduktiga och framförde folkmusik på gitarr och nyckelharpa. Dan Viktor ÄR en artist som för publiken att älska honom. En dansgrupp utklädd till någon form av neurotiska cirkusartister livade upp det hela och väckte minnen från fetishfester, och slog med andra ord an på en av mina mer djuriska ådror. Carl Björkell som är varit med i musikalen Mamma Mia kunde ju iaf sjunga även om låtvalen inte var de peppigaste. Men om man sammanfattar hela denna "show" så kan jag bara komma fram till: Detta var inte någon "show". Det var ett antal helt random-ihopplockat folk som gjorde sin grej helt oberoende av vad de andra gjorde. Ingen röd tråd, ingenting. Och när det var klart satt man där som ett frågetecken och undrade: "vad var det de ville säga med detta?" Och så kommer man på det: "Ah, de ville ha en skrytshow om hur bra carlforsskas elever har klarat sig". Och det intressanta är att det är percis det som de visar: hur bra ELEVERNA har klarat sig. Individerna var jätteduktiga. INDIVIDERNA som en gång i tiden gick på carlforsskas gymnasium i Västerås har arbetat hårt och blivit duktiga artister (en del av dem) och kan sin sak. Men Carlforsskas gymnasieskola i västerås har inte nödvändigtvis någonting med detta att göra, och de kan framför allt inte sätta ihop en föreställning.