lillfridan

Snöret, vårt alldeles egna lilla särbarn, brukar spendera sin egentid på hallmattan innanför dörren. Och varje förmiddag när han hör brevbäraren komma in genom porten så sätter han sig spikrakt upp, lutar sig fram och tittar upp genom brevinkastet. När poster ramlar ner så skuttar han till och sen är hanb nölj resten av dagen.
Så igår, när jag såg brevbäraren utanför fönster så sa jag till Snöret: "Titta! Nu kommer posten! Gå och titta då!"
och han sprang iväg till dörren och satt i spänd förväntan. Och brevbäraren bara går börbi vår dörr! Vi hör hur han g år upp för trappen, ner för trappen och ut genom posten igen. Och Snöret istter kvar innanför dörren och stirrar på brevinkastet. LillFridans hjärta brast så när jag skulle ner i tvättstugan så smygglade jag med mig lite av gårdagens post och jag var i full färd med att skrida till verket när min syster och hennes son kommer in i trappen: "Ehhh... vad gör du?"...
LillFridan rodnar: "Jaaa... det är såhär.... Snöret blir så GLAD när posten kommer.. Och idag fick vi ingen post, så..."
Skeptisk syster: "Eeehh... Och du tycker att föräldrar är konstiga?"
LillFrida 4,5: "Meeen.... Han blev ju så besviken".

Hur som hellst så hade jag iaf Noel, snart 4, på min sida. Och Snöret BLEV jätteglad när posten kom, även om jag tror att han genomskådade det hela...