Första advent är över...
Om en timme är det slut på första advent 2008. Frukostdejten, som för det första flyttades från 09.30 till 12.00, kom igång ca kl 14.15 på grund av ett stycke julfest som fick vissa delar av inbjudet par att inte kunna ta sig ur sängen tidigare. Så Vi åt med andra ord adventsfrukort någon gång efter lunchtid. Dock var det mycket trevligt.
Senare på kvällen kom mor med sambo och ett stycke morfar förbi och åt macka, kaka, drack kaffe och glögg. Kollade på hål i väggen och garvade åt Erik och Mackan som tog lavemang och hoppade studsmatta. Morfar fnittrade gott så löständerna skallrade.
Såg förrästen att det är trend att killar vaxar håret på bröstet.... Fy fan... Den som ändå hade ett hårigt bröst att borra in ansiktet i.... *suck* Man finner en 10 år äldre man, och så visar det sig att han är behårad som en barnstjärt. Typiskt min tur!
http://www.aftonbladet.se/sofismode/skonhet/article3753498.ab
Senare på kvällen kom mor med sambo och ett stycke morfar förbi och åt macka, kaka, drack kaffe och glögg. Kollade på hål i väggen och garvade åt Erik och Mackan som tog lavemang och hoppade studsmatta. Morfar fnittrade gott så löständerna skallrade.
Såg förrästen att det är trend att killar vaxar håret på bröstet.... Fy fan... Den som ändå hade ett hårigt bröst att borra in ansiktet i.... *suck* Man finner en 10 år äldre man, och så visar det sig att han är behårad som en barnstjärt. Typiskt min tur!
http://www.aftonbladet.se/sofismode/skonhet/article3753498.ab
första advent!!
Oh, nu är den här, första advent! Jag som har sprungit runt och väntat på att få pynta: nu är det gjort! Och jag har gjort en julgrupp med hyacinter och jag har köpt amaryllisar och julstrjärnor (jag är botad från min julstjärnefobi som jag skaffade på praoen i åttan, när jag praoade på plantagen precis innan jul och fick hjälpa tanter att hitta "två likadana julstjärnor för jag vill ha två i mitt fönster. Den här är lite för stor, den här är lite för liten, den här har för många blad, den här är för röd....") och jag han bakat kaka med saffran och äpplen! Mumma!
Nu ska jag spela julsånger och baka julbröd med apelsinmarmelad! Sen vill jag har bruna sticka knästrumpor så jag kan vara riktigt julfin i bomullstunika! Jag ska inhandla sen.
ADVENSTSKRAM!
Nu ska jag spela julsånger och baka julbröd med apelsinmarmelad! Sen vill jag har bruna sticka knästrumpor så jag kan vara riktigt julfin i bomullstunika! Jag ska inhandla sen.
ADVENSTSKRAM!
En kärleksbedyrelse till mitt allt
http://www.youtube.com/watch?v=9pk3J9-1-UA&NR=1
Det slår mig emellanåt, hur sårbar du gör mig. Hur du bara skulle kunna sträcka ut din hand och förstöra allt det som är jag. Hur du i ett andetag skulle bara kunna utradera mig från min egent verklighet och lämna kvar ett skal av en före detta Frida, utan vilja och utan innehåll. Vad du gör med mig, vad du skapat hos mig, det du tagit fram ut det djupaste inre, hur det ligger i dina händer och helt i ditt våld. Det slår mig så hårt ibland. Som en våg mot min rygg som drar ner mig i djupet och hindrar mig från att andas, hindrar mig från att våga titta upp. Hur jag litar på dig. Hur min tillit till dig är så stor att jag ibland glömmer att ta emot mig när jag faller, för jag är så övertygad om att du ska ta emot mig. Hur jag inte tror på dig, jag vet. Jag vet att utan mig skulle du vara lika halv som jag, jag vet att du inte tar min mjukhet och förhärdar den som så många andra. Jag vet att du vet att ingenting av allt dumt jag kan säga betyder någonting i jämförelse med hur mycket jag älskar dig. Jag vet att du vet vem jag är, även om jag nästan inte vet själv ibland. När jag själv inte orkar vara den jag är, när jag vill bygga upp murar omkring mig för att hindra allt hårt från att komma in så kan du kyssa mitt hår och jag smälter som is och ingen kan skada mig. Din kind mot min, dina tårar i mina, ditt skratt i mitt, din väsen i mitt: ingenting kan någonsin bli detsamma och vi kan aldrig gå tillbaka till att vara dem vi var en gång förut. Ingenting har någonsin skrämt sig så mycket som tanken att tvingas leva kvar utan dig, ingen kvar att gå sönder inför. Ingen kvar att hålla samman, ingen kvar att se igenom, ingen kvar som kan läsa mig som en bok.
Javisst, det finns så många alternativ. Det finns så många vägar jag valt att inte gå, så många äventyr jag aldrig kommer uppleva och minnen som aldrig för födas, aldrig får dö. Men ingenting skulle vara större än att få vara din fru, ingenting är större än det här. Ensamt mörker är vad som skulle finnas, ljuset släckt utan dig. Det finns inga andra läppar, ingen annan famn, inga andra ögon: det finns inte några saker att ångra.
"Jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd, ingen känner mig så väl som du. Jag skulle fastna i min ensamhet igen om du lämnar mig nu".
Det slår mig emellanåt, hur sårbar du gör mig. Hur du bara skulle kunna sträcka ut din hand och förstöra allt det som är jag. Hur du i ett andetag skulle bara kunna utradera mig från min egent verklighet och lämna kvar ett skal av en före detta Frida, utan vilja och utan innehåll. Vad du gör med mig, vad du skapat hos mig, det du tagit fram ut det djupaste inre, hur det ligger i dina händer och helt i ditt våld. Det slår mig så hårt ibland. Som en våg mot min rygg som drar ner mig i djupet och hindrar mig från att andas, hindrar mig från att våga titta upp. Hur jag litar på dig. Hur min tillit till dig är så stor att jag ibland glömmer att ta emot mig när jag faller, för jag är så övertygad om att du ska ta emot mig. Hur jag inte tror på dig, jag vet. Jag vet att utan mig skulle du vara lika halv som jag, jag vet att du inte tar min mjukhet och förhärdar den som så många andra. Jag vet att du vet att ingenting av allt dumt jag kan säga betyder någonting i jämförelse med hur mycket jag älskar dig. Jag vet att du vet vem jag är, även om jag nästan inte vet själv ibland. När jag själv inte orkar vara den jag är, när jag vill bygga upp murar omkring mig för att hindra allt hårt från att komma in så kan du kyssa mitt hår och jag smälter som is och ingen kan skada mig. Din kind mot min, dina tårar i mina, ditt skratt i mitt, din väsen i mitt: ingenting kan någonsin bli detsamma och vi kan aldrig gå tillbaka till att vara dem vi var en gång förut. Ingenting har någonsin skrämt sig så mycket som tanken att tvingas leva kvar utan dig, ingen kvar att gå sönder inför. Ingen kvar att hålla samman, ingen kvar att se igenom, ingen kvar som kan läsa mig som en bok.
Javisst, det finns så många alternativ. Det finns så många vägar jag valt att inte gå, så många äventyr jag aldrig kommer uppleva och minnen som aldrig för födas, aldrig får dö. Men ingenting skulle vara större än att få vara din fru, ingenting är större än det här. Ensamt mörker är vad som skulle finnas, ljuset släckt utan dig. Det finns inga andra läppar, ingen annan famn, inga andra ögon: det finns inte några saker att ångra.
"Jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd, ingen känner mig så väl som du. Jag skulle fastna i min ensamhet igen om du lämnar mig nu".
Kommentar - kommentar
| Kommentar | Tid | |
|---|---|---|
Apse ([email protected]) om Tävling för årets Lucia / Luci....fer?: Man blir så trött på dessa feminist, queer, hbt, PK-bullshitet. En Lucia skall vara en ung vacker blond kvinna. Basta!IP: 80.216.91.197 |
OH SHIT!!! Jag som alltid trott att Lucia var en mörk martyr från Sicilien.... Man lär sig nya saker varje dag...
Spinkis-jeans, here I come!
Jag har gått ner 6 kg på 6 veckor, samtidigt som jag har tränat och fått en och annan liten muskel. När jag skuttade upp ur sängen i morse så var jag bara tvungen att testa mitt mount Everest: mina spinkis-jeans i storlek - håll i er nu! - 26!!! I somras fick jag upp dem till knäna. Skitkul. Så jag sträcker in handen lääääängst in i garderoben där de har hängt utvisade och bortglömda. Jag drar på mig dem och jag hör musiken från ovan... De går på! Ok, det var kanske inte den bästa passformen jag sett i mitt liv och det skapades riktigt snygga handtag ovanför linningen, men de gick på! Knappen gick igen! Dragkedjan drogs upp! Och jävlar vilken bak jag fick! Det är ett kg kvar till min målvikt och det ska nog gå innan jul. Dessutom har min kära make varit och skaffat gymkort, så du ska vi bli herr och fru fitness (HAHAHA!). Nåja, vi ska i alla fall komma i våra kläder igen, och jag är en milimetar ifrån. Thomas har en lite större bit kvar. Men det kanske är mer sant än vad jag vill erkänna, det där med fru fitness... När jag glömde gymkortet häromdagen så fick jag veta att det inte var någon fara för "här känner ju alla igen dig"... Vem kunde tro att JAG skulle bli en gymråtta?? Skrämmande.
Johanna har fått en gratis träningsvecka, så hon hänger på och kämpar på bandet. Hon är duktig, även om hon har lite svårt för det där med smärta. Det måste göra lite ont för att ge resultat!
Snöret har försökt fånga Sarah Jessica Parker genom rutan idag. Han lyckte att hon hade fint hår, så han gav sig på rutan för att känna på det, men allt som hände var att han gled med tassarna och fick springa på rutan... Gullunge. Dessutom har jag fått sova hela natten med Fjantis på benen. Mysigt! Det enda som är lite jobbigt är ju att man sover ganska dåligt, men det kan det vara värt. Med hennes mysiga kurr i bakgrunden så blir man i vilket fall väldigt glad.
Fyra dagar kvar till julpynt!!
Johanna har fått en gratis träningsvecka, så hon hänger på och kämpar på bandet. Hon är duktig, även om hon har lite svårt för det där med smärta. Det måste göra lite ont för att ge resultat!
Snöret har försökt fånga Sarah Jessica Parker genom rutan idag. Han lyckte att hon hade fint hår, så han gav sig på rutan för att känna på det, men allt som hände var att han gled med tassarna och fick springa på rutan... Gullunge. Dessutom har jag fått sova hela natten med Fjantis på benen. Mysigt! Det enda som är lite jobbigt är ju att man sover ganska dåligt, men det kan det vara värt. Med hennes mysiga kurr i bakgrunden så blir man i vilket fall väldigt glad.
Fyra dagar kvar till julpynt!!
Alkohol-frossa!!
Nu har vi frossat i oss godsaker från systembolaget. Vi är väldigt dåliga på att dricka, både Thomas och jag. Han äter straka mediciner och jag försöker ständigt se till att hålla mig i någorlunda bra form. Skillnaden mellan oss är att ni vi väl dricker, så dricker Thomas två glas. Jag dricker två flaskor. Men lika glad för det är jag, i alla fall samma kväll. Dagen efter är han (skade)glad.
Så när vi var på systemboklaget och handlade för nästan 500 spänn idag så var det, i våra mått mätt, väääldigt, väääldigt, mycket pengar för alkohol. Men inte fan var det sprit vi köpte. Inte ens ett bra rött vin... Näe, vi handlade glögg för 500 spänn. Jag har jul-umderskott och det råkade få utlopp inne på systemet, och bakom korgen stod en liten Thomas med nervösa ögon som inte vågade säga ett pip medan Frida skuttade runt mellan hyllorna och hytte med näven mot pensionärer och armbågade sig fram mot Blossas 5-pack glöggspecial. Så nu har vi allt som allt 4 liter glögg fördelat på 10 flaskor i varierande storlek. Nu är det bara att vänta på advent, och sen ska jag frossa sönder mig på glögg! Glöggfest, glöggfest hela dan´!
Bilder på kinky horror!
Här kommer utlovade bilder från halloween. Enjoy!
Dukat till middag för 10 personer. 
Frida och Maria dricker vin!
Min sexiga man suger lite vattenpipa. 
Linn och Victor. Aka Skönheten och odjuret...
Jonas, Emma, Maria och Eva förundras över 70-talsgladporr. 
Johanna och syster Emma
Känner mig aningen hatisk.
Jag har hållt på med den förbannade uppgiften för text- och diskursanalys i flera månader nu, och det är så förbaskat tråkigt och känns fullständigt meningslöst. Jag fick mina sista pengar från CSN i slutet av september, vilket mao innebär att jag måste arbeta för att leva. Samtidigt måste jag då sitta och skriva på den här skiten vid sidan om jobbet, vilke tinte är helt enkelt! Och varenda gång jag skickar in arbetet så tycker min lärare att det inte är bra nog, att jag sa utveckla, att jag ska skriva om och nu - helt plötsligt - att jag inte använt mig av litteraturen tillräckligt! Varför komma på det NU? Jag började grina av det senaste mailet, för JAG ORKAR INTE hålla på med det här! Jag har ingen energi för den här skiten och jag kämpar på som fan, men ändå verkar det inte som att han anser att det går framåt! Det här är fan ett skämt!
BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!
BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!
Snöret och Fjant på äventyr
Tokstollekatter! Först sitter Snöret under tv:n när jag sätter på text-tv. Så får han syn på siffrorna som snurrar när de letar efter rätt sida. Han blir alldeles lycklig och ger ifrån sig ett litet glädjetjut innan han tar ett stort SKUTT (det är kul att se en 6 kg katt skutta) och försöker fånga siffrorna. När han inte får tag på dem börjar han "springa" på skärmen för att krafsa sig in och ta siffrorna! Det fick ju inte så bra av förståliga skäl... Men det var ett gott försök.
Sen plockar "pappa" upp Fjantis för att bära in henne i sovrummet. Då får hon syn på sovrumsdörren och grabbar bestämt tag om den med klorna och börjar dra sig uppåt. Thomas lyfter upp henne så att hon sitter i hans handflata och hn drar sig upp till kanten på dörren där hon tar tag med bägge tassarna. Thomas tar ner handen och hon hänger kvar på dörrens kortsida och dinglar. När han sen tar ner henne är hon jättesur och kan inte alls förstå varför hon inte fick hänga kvar...
Gökbo.
För några dagar sen tänkte jag ta lite bilder på Snöret när han grodar ut sig som en padda. Men alla som har djur vet att så fort en kamera dyker upp så slutar djuret göra det som är kul, så jag hade inte så stora förväntningar. Men jag glömde ta med i beräkningen att det var linslusen Snöret vi talar om, uppmärksamhets-junky nr1. Han inte bara låg kvar, han njöt i fulla drag. Det var nästan så man såg hur han flinade av att få vara i centrum.
Sen plockar "pappa" upp Fjantis för att bära in henne i sovrummet. Då får hon syn på sovrumsdörren och grabbar bestämt tag om den med klorna och börjar dra sig uppåt. Thomas lyfter upp henne så att hon sitter i hans handflata och hn drar sig upp till kanten på dörren där hon tar tag med bägge tassarna. Thomas tar ner handen och hon hänger kvar på dörrens kortsida och dinglar. När han sen tar ner henne är hon jättesur och kan inte alls förstå varför hon inte fick hänga kvar...
Gökbo.
För några dagar sen tänkte jag ta lite bilder på Snöret när han grodar ut sig som en padda. Men alla som har djur vet att så fort en kamera dyker upp så slutar djuret göra det som är kul, så jag hade inte så stora förväntningar. Men jag glömde ta med i beräkningen att det var linslusen Snöret vi talar om, uppmärksamhets-junky nr1. Han inte bara låg kvar, han njöt i fulla drag. Det var nästan så man såg hur han flinade av att få vara i centrum.
Jul-fnatt!
Jag har blivit jultokig! Jag vet inte vad det är för fel på mig, men jag har fått totalt julfnatt i år! Jag får hålla mig i skinnet för att inte plocka upp allt pynt och börja spela julsånger redan nu. Jag vill ha glitter och glögg, bjällerklang och pepparkaka! För att lura mig själv har jag börjat dricka yogi-thé. I mängder. Det smakar jul, men eftersom man kan dricka det året om så tallar jag inte på traditionerna som säger: Ingen jul före första advent. (snacka om att det samhälle jag lever i inte har medlidande med en juloholic, när första jul-reklamen visades 15 oktober....)
Men jag viiiiiiill! Jag vill att Snöret ska få sin lilla tomte-dräkt, jag vill köpa gran och jag vill ha en mistel och jag vill dricka glögg!
Men jag ska i alla fall få åka till Göteborg och gå på julmarknad: och få LÖN för det! Dom stackarna vet inte vad de ger sig in på. Ta med en juloholick på en av sveriges största julmarknader är inte en bra idé. Vi kommer komma in genom porten och sen rycker jag tag i rullstolen och far som en galning mellan polkagrisar, pepparkakor och halmbockar. Det kommer finnas så mycket saker i mitt bagage att jag får ta tåget hem. Och så kommer jag få träffa tomten!!! Jag träffade tomten för nån jul sen i London. Jag kom gående i en galleria och plötsligt tornade en JÄTTEGRAN upp sig framför mig och jag bara ställde mig i full förundran och sa: ooooh! Och då sticker det helt utan förvarning fram ett tomtehuvud bakom granen och där - där står han! Tomten! Jag började rodna såklart, och han vinkade. Så jag vinkande försiktigt tillbaka och sen gömde jag mig bakom Thomas. Han frågade om jag ville prata med tomten, men det vågade jag inte... Men i år, då ska jag våga prata med honom om jag möter honom på liseberg! Och kanske ska jag önska mig något också. En jättestor choklad kanske! Tomten är min idol.
Men jag viiiiiiill! Jag vill att Snöret ska få sin lilla tomte-dräkt, jag vill köpa gran och jag vill ha en mistel och jag vill dricka glögg!
Men jag ska i alla fall få åka till Göteborg och gå på julmarknad: och få LÖN för det! Dom stackarna vet inte vad de ger sig in på. Ta med en juloholick på en av sveriges största julmarknader är inte en bra idé. Vi kommer komma in genom porten och sen rycker jag tag i rullstolen och far som en galning mellan polkagrisar, pepparkakor och halmbockar. Det kommer finnas så mycket saker i mitt bagage att jag får ta tåget hem. Och så kommer jag få träffa tomten!!! Jag träffade tomten för nån jul sen i London. Jag kom gående i en galleria och plötsligt tornade en JÄTTEGRAN upp sig framför mig och jag bara ställde mig i full förundran och sa: ooooh! Och då sticker det helt utan förvarning fram ett tomtehuvud bakom granen och där - där står han! Tomten! Jag började rodna såklart, och han vinkade. Så jag vinkande försiktigt tillbaka och sen gömde jag mig bakom Thomas. Han frågade om jag ville prata med tomten, men det vågade jag inte... Men i år, då ska jag våga prata med honom om jag möter honom på liseberg! Och kanske ska jag önska mig något också. En jättestor choklad kanske! Tomten är min idol.
Tävling för årets Lucia / Luci....fer?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3812015.ab
Jonas Kervén och Wiking Furberg är dagens vardagshjältar. Det kanske kan verka som en småsak, något som inte är värt att lägga sin energi på: frågan om även killar kan vara Lucia. Men det är inte en skitsak i mina ögon, för det handlar om så mycket mer än bara en tradition som vi kan ta med en klackspark. Det är symbolen Lucia: vacker, ljuv, tyst och då självklart en kvinna... ) som vi ska debattera! Kan kvinnor bara vara vackra och hålla käften? Och ska inte killar få vara söta och vackra och symbolisera frid? Ska det ens vara en sak att bråka om snart 2009, om killar på gymnasiet ska få vara Lucia? Det är väl klart som fan att de ska få vara Lucia, att samkönade par ska få gå tillsammans på balen och att man inte ska ha könsuppdelad gymnastikundervisning! Hur ser det ut om en gymnasieskola har speciell "tjejgympa" med aerobics, yoga och självförsvar? Om det finns killar som är intresserad av dessa gymnastikformer, ska inte dom få vara med då? Varför arbetar man så förbannat hårt för att ingen ska få vara annorlunda?
Det börjar redan på dagis. Som min intelligenta mor klämde ur sig: "Ge en pinne till vilken pojke som hellst och han slår med den. Det är biologiskt." Jag kan tillägga att hon arbetar som förskollärare. Fantastiskt, eller hur? Inte konstigt att barn är som de är när dagispersonalen har sådana övertygelser. Prata om skillnader mellan pojkar och flickor som om de vore biologiska och "normala" så att alla som inte är som de andra känner sig helt sjuka i huvet. Det är smart det! Och gud förbjude att små pojkar skulle vilja ha ljuskrona 13 december! Det är fan illa nog att de har vit KLÄNNING på sig, men de får banne mig inte kalla sig för Lucia. Jag skulle gissa att det är väldigt många småpojkar som skulle vilja vara prinsessor och leka med dockor, ha fina kläder och mammas skor. Men de får inte, för det är inte normalt. De ska slå med pinnar, för det är biologiskt!
Nu har Wiking hoppat av Luciatävlingen. Omvärldens reaktioner blev för mycket att bära. Då kan vi kasta en tanke till alla människor där ute som inte kan leva i sitt tilldelade fack utan vill leva på sitt vis. Varje dag. Hur orkar de leva i ett så trångsynt samhälle som sätter kaffet i vrångstrupen för att en kille vill ha ljus på huvudet och stå tyst i en kyrka?
Det är fan så man blir mörkrädd.
Angående dumma kommentarer: "folk" är fan inte som folk om de inte fattar att vissa normer är förtryckande normer: påhitt som folk har tagit till sig för att kunna trycka andra människor och idiotförklara dem som inte anpassar sig efter dessa regler. Det finns inga bakomliggande orsaker som har någon som hellst verkan idag, och således ingen anledning att finnas. Könsförtrycket bygger på ett samhälle som fungerade på ett helt annat sätt än dagens samhälle, och grundas, om man drar det till sin spets, på att män inte kan föda barn, men kvinnor kan det, män inte kan amma, men kvinnor kan det. Men jag är inte beredd på att bli förtryckt och satt i ett fack enbart på grund av att jag har en livmoder! Blåögda och brunögda har även de biologiska skillnader sinsemellan, men vi har inte bygget upp ett helt normsystem utifrån folks ögonfärg: men likförbannat på vilket kön vi tillhör! Vårt kön bestämmer vad vi får ha för kläder, vad vi ska ha för arbete, vad vi får ha för drömmar, vad vi kan tänka och säga och hur vi ska bete oss! Ja, det handlar om att förändra normerna! Självklart handlar det om att förändra normerna! Och det är inte för att irritera eller hacka på småsaker: det är för att normerna är föråldrade och inte längre fungerar!!!
Jonas Kervén och Wiking Furberg är dagens vardagshjältar. Det kanske kan verka som en småsak, något som inte är värt att lägga sin energi på: frågan om även killar kan vara Lucia. Men det är inte en skitsak i mina ögon, för det handlar om så mycket mer än bara en tradition som vi kan ta med en klackspark. Det är symbolen Lucia: vacker, ljuv, tyst och då självklart en kvinna... ) som vi ska debattera! Kan kvinnor bara vara vackra och hålla käften? Och ska inte killar få vara söta och vackra och symbolisera frid? Ska det ens vara en sak att bråka om snart 2009, om killar på gymnasiet ska få vara Lucia? Det är väl klart som fan att de ska få vara Lucia, att samkönade par ska få gå tillsammans på balen och att man inte ska ha könsuppdelad gymnastikundervisning! Hur ser det ut om en gymnasieskola har speciell "tjejgympa" med aerobics, yoga och självförsvar? Om det finns killar som är intresserad av dessa gymnastikformer, ska inte dom få vara med då? Varför arbetar man så förbannat hårt för att ingen ska få vara annorlunda?
Det börjar redan på dagis. Som min intelligenta mor klämde ur sig: "Ge en pinne till vilken pojke som hellst och han slår med den. Det är biologiskt." Jag kan tillägga att hon arbetar som förskollärare. Fantastiskt, eller hur? Inte konstigt att barn är som de är när dagispersonalen har sådana övertygelser. Prata om skillnader mellan pojkar och flickor som om de vore biologiska och "normala" så att alla som inte är som de andra känner sig helt sjuka i huvet. Det är smart det! Och gud förbjude att små pojkar skulle vilja ha ljuskrona 13 december! Det är fan illa nog att de har vit KLÄNNING på sig, men de får banne mig inte kalla sig för Lucia. Jag skulle gissa att det är väldigt många småpojkar som skulle vilja vara prinsessor och leka med dockor, ha fina kläder och mammas skor. Men de får inte, för det är inte normalt. De ska slå med pinnar, för det är biologiskt!
Nu har Wiking hoppat av Luciatävlingen. Omvärldens reaktioner blev för mycket att bära. Då kan vi kasta en tanke till alla människor där ute som inte kan leva i sitt tilldelade fack utan vill leva på sitt vis. Varje dag. Hur orkar de leva i ett så trångsynt samhälle som sätter kaffet i vrångstrupen för att en kille vill ha ljus på huvudet och stå tyst i en kyrka?
Det är fan så man blir mörkrädd.
Angående dumma kommentarer: "folk" är fan inte som folk om de inte fattar att vissa normer är förtryckande normer: påhitt som folk har tagit till sig för att kunna trycka andra människor och idiotförklara dem som inte anpassar sig efter dessa regler. Det finns inga bakomliggande orsaker som har någon som hellst verkan idag, och således ingen anledning att finnas. Könsförtrycket bygger på ett samhälle som fungerade på ett helt annat sätt än dagens samhälle, och grundas, om man drar det till sin spets, på att män inte kan föda barn, men kvinnor kan det, män inte kan amma, men kvinnor kan det. Men jag är inte beredd på att bli förtryckt och satt i ett fack enbart på grund av att jag har en livmoder! Blåögda och brunögda har även de biologiska skillnader sinsemellan, men vi har inte bygget upp ett helt normsystem utifrån folks ögonfärg: men likförbannat på vilket kön vi tillhör! Vårt kön bestämmer vad vi får ha för kläder, vad vi ska ha för arbete, vad vi får ha för drömmar, vad vi kan tänka och säga och hur vi ska bete oss! Ja, det handlar om att förändra normerna! Självklart handlar det om att förändra normerna! Och det är inte för att irritera eller hacka på småsaker: det är för att normerna är föråldrade och inte längre fungerar!!!
Myspys hos Eldnätterna.
När man är ensam hemma, snön faller utanför och maten redan är uppäten.... Vad gör man då? Mina dagar går ut på att träna, jobba och plugga. Så när man helt plötsligt inte är student, personlig assistent, fru eller träningsnarkoman, vem blir man?
Jo, det är då man en kastrull med yogi-the på spisen, sätter igång celtic musik och grottar ner sig i en soffa. Och har man riktig, riktig tur, så kommer det en liten kisse och håller en sällskap. Och då, då kan man följa med musiken tillbaka till Ystad och till den första veckan som Skåne-bo. Sen januari, blaskigt väder och inga kanaler (förutom en dansk), ingen musik, ingen Thomas, inga vänner. Frida spenderar tiden med att upptäcka Ystad och i en fair-trade butik vid torget får hon en demo-CD av en snäll tant som tycker synd om den nyinflyttade tjejen som inte har någon musik. Celtisk musik. Kvällen spenderades i soffan med ett stort glas rödvin, två katter och musik, musik, musik...
Nu är jag inte längre i Ystad, skivan har legat bortglömd och det har snart gått ett år sen den första veckan. Veckan som kantades av ensamma fikbesök, god mat och hyrfilmer i en ny, vit och tom lägenhet är sedan lände över. Och i mitt minne var det en fantastisk upplevelse och något jag vill göra igen. Här i Västerås sitter jag med mitt Snöre, och mår riktigt, riktigt bra. Och det ser ut som att jag inte är ensam om det...?
Jo, det är då man en kastrull med yogi-the på spisen, sätter igång celtic musik och grottar ner sig i en soffa. Och har man riktig, riktig tur, så kommer det en liten kisse och håller en sällskap. Och då, då kan man följa med musiken tillbaka till Ystad och till den första veckan som Skåne-bo. Sen januari, blaskigt väder och inga kanaler (förutom en dansk), ingen musik, ingen Thomas, inga vänner. Frida spenderar tiden med att upptäcka Ystad och i en fair-trade butik vid torget får hon en demo-CD av en snäll tant som tycker synd om den nyinflyttade tjejen som inte har någon musik. Celtisk musik. Kvällen spenderades i soffan med ett stort glas rödvin, två katter och musik, musik, musik...
Nu är jag inte längre i Ystad, skivan har legat bortglömd och det har snart gått ett år sen den första veckan. Veckan som kantades av ensamma fikbesök, god mat och hyrfilmer i en ny, vit och tom lägenhet är sedan lände över. Och i mitt minne var det en fantastisk upplevelse och något jag vill göra igen. Här i Västerås sitter jag med mitt Snöre, och mår riktigt, riktigt bra. Och det ser ut som att jag inte är ensam om det...?
Det snöar!!
Utanför porten...Det snöar, och det ligger snö kvar på marken! Och drygt en vecka kvar till första advent. Det är Fridas tradition att julpyntet åker fram på första advent, allt från julgardiner till tomtekläder på mina små gothare på dörrkransen. Jodå, vi har gothare på vår dörrkrans, inget konstigt med det! ;) Och gothkillen får en tomteluva och tgothjejen en mantel varje år, vilket gör att de tappar lite av sin goth-iskhet (ilskhet?), men det passar mig alldelses utmärkt.
I år kommer jag dock att pynta redan dagen innan, för på första advent ska vi ha frukostbjudning här hemma med Marisa och Nicke, och jag kommer vara uppe hela morgonen och baka Fridas julbröd (recept längre ner i bloggen), eftersom jag har en liiiiiten, liiiiiten huslig ådra som måste få utlopp en gång om året, och det är mellan första advent och nyårsafton. Den faller den åter i dvala, och lika nöjd är jag för det. Men där emellan bakas det bröd och pepparkakor, bjuda på glöggmys och julmat, kokas gröt och pyntas, städas, fixas och donas. Och på nyår bjuds det in till middag, men det är en ny tradition att alla lagar en rätt var. Detta beror dock inte på att jag inte vill laga mat, men det började pga sviktande ekonomi och då upptäckte vi hur trevligt det var när alla fick vara delaktiga och hur kul det var att prova andras matlagning. Nu har ju julmys krypande i kroppen och 1,5 vecka kvar innan det får utlopp! Tills dess så får jag mysa på annat vis här hemma, men jag misstänker att morgondagen kommer innebära en del träningsvärk i armarna. Yeeeho!
Queer-barnböcker!
Sådär. Nu har jag gått och beställt böcker till barnan i mitt liv (nej, inte katterna den här gången, utan mins små släktingar) som ska få ner deras små fötter på jorden. Röst och främst Prinsessan Kristalla som inte vill gifta sig med prinsen som dödar draken, utan hon vill försvara draken med sitt svärd, och blir då kär i svärdsmidernskan Vilda. Fantastiskt. Och så Kenta och barbisarna, som så klart handlar om Kenta som blir trött på att spela fotboll med killarna och istället bestämmer sig för att han vill leka med babisar.
Jah tycker att det är fantastiskt att till och med i barnböcker får tjejer bli ihop med tjejer, men GUD FÖRBJUDE att killar skulle bli kär i killar! Nej, killar kan på sin höjd få leka med barbiedockor. För om en liten kille skulle råka få lösa en bok om en kille som är gay så kanske lillkille också blir gay och det vill ju ingen liten mamma eller pappa, för att "tänk vad jobbigt det blir för HONOM! Samhället är så elakt mot homosexuella, och det vill inte jag att lille Albin ska gå igenom...." Jaja, vi skyller på det. SAMHÄLLET är inte öppet för avvikare. Men! Vem är det då som utmålar honom som avvikare? Var det inte just du? Är inte det folk som du som skapar just den bilden? Är inte du medskapare till att han blir utsatt? Nänä, vi tycker bara så för hans egen skull... Fan, slå ett slag för förändring istället! Men han kan ju i alla fall få leka med dockor... Utvecklingen bara tutar på som ett X2000!! Men jag får väl nöja mig med det då. Barbiedockor. Jag gör så gott jag kan. Kanske skriva en egen barnbok? Huvudperson är Allan, 5 år och bög. Ingen hetropappa i Sverige skulle köpa den. Och antagligen väldigt få mammor. Jag får lägga mitt hopp till hysteriska mostrar och metrofarbröder.
Jah tycker att det är fantastiskt att till och med i barnböcker får tjejer bli ihop med tjejer, men GUD FÖRBJUDE att killar skulle bli kär i killar! Nej, killar kan på sin höjd få leka med barbiedockor. För om en liten kille skulle råka få lösa en bok om en kille som är gay så kanske lillkille också blir gay och det vill ju ingen liten mamma eller pappa, för att "tänk vad jobbigt det blir för HONOM! Samhället är så elakt mot homosexuella, och det vill inte jag att lille Albin ska gå igenom...." Jaja, vi skyller på det. SAMHÄLLET är inte öppet för avvikare. Men! Vem är det då som utmålar honom som avvikare? Var det inte just du? Är inte det folk som du som skapar just den bilden? Är inte du medskapare till att han blir utsatt? Nänä, vi tycker bara så för hans egen skull... Fan, slå ett slag för förändring istället! Men han kan ju i alla fall få leka med dockor... Utvecklingen bara tutar på som ett X2000!! Men jag får väl nöja mig med det då. Barbiedockor. Jag gör så gott jag kan. Kanske skriva en egen barnbok? Huvudperson är Allan, 5 år och bög. Ingen hetropappa i Sverige skulle köpa den. Och antagligen väldigt få mammor. Jag får lägga mitt hopp till hysteriska mostrar och metrofarbröder.
I reklamfilmernas värld.
Jag tycker att det verkar svårt att bo i reklamvärlden. Alla konstiga relationer... Analklådemannens svärson är treomannen. Och special K-tjejen är samma tjej som dessutom får en man i poolen: "när du får oväntat besök"... Och så har vi en tjej som både är tandläkare och allmänläkare... Jag blir förvirrad...
http://www.youtube.com/watch?v=UQkTsyr0C0s
http://www.youtube.com/watch?v=UQkTsyr0C0s
Vafan, kan ej sjukskriva mig för fetishism??!!
http://www.aftonbladet.se/wendela/article3787331.ab
Nu kan jag inte längre sjukskriva mig för att jag känner mig lite fetishistisk eller sadomasochistisk på morgonen. Det tycker jag är förbaskat dåligt!
Nä, jag vet att det inte var så det fungerade innan heller. Men visst känns det väl ändå lite bra med en upprättelse för alla som känner sig träffade?
Men så klart, vad ska jag nu skriva uppsatser om?
Här är en länk till min C-uppsats som tar upp just detta, och en massa andra saker:
http://www.diva-portal.org/mdh/abstract.xsql?lang=sv&dbid=495
Frida i fullt sjukdomstillstånd.
Nu kan jag inte längre sjukskriva mig för att jag känner mig lite fetishistisk eller sadomasochistisk på morgonen. Det tycker jag är förbaskat dåligt!
Nä, jag vet att det inte var så det fungerade innan heller. Men visst känns det väl ändå lite bra med en upprättelse för alla som känner sig träffade?
Men så klart, vad ska jag nu skriva uppsatser om?
Här är en länk till min C-uppsats som tar upp just detta, och en massa andra saker:
http://www.diva-portal.org/mdh/abstract.xsql?lang=sv&dbid=495
Frida i fullt sjukdomstillstånd. Är lite slut i kropp och själ...
I förmiddags så föreslog Thomas att vi skulle ta en promenad ner till stan eftersom det var så fint väder. Så vi knallade iväg efter strax efter frukost och det var skönt och kalt i luften. Vi gick en sväng runt ån och passade på att kika lite på julkappar. Så sa han: "Det känns som att det måste hända någonting snart"... Och jag vet precis vad han menar. Hela livet tycks gå på sparlåga. Man bara går och väntar hela tiden på att någonting annat ska hända. Men vad? Enda sen vi träffades har vi haft saker att se fram emot och planera för. Resor, förlovning, vigsel, bröllop, flytt, resor igen. Vi har inte hunnit ha tråkigt, vi har haft för mycket att göra hela tiden. Men nu står vi helt stilla och bara väntar... Väntar på julen. Väntar på lön. Väntar på advent... På att jag ska gå ner mina sista kilon, på att november ska ta slut, på att skolan ska ta slut, på att vi ska kunna rota om och flytta till Ystad igen... Vi bara väntar hela tiden.
Och jag har ont i kroppen av att hålla på som jag gör just nu. Jag intelar mig själv: "Det är bara fyra veckor, det går fort!" eller "Nu är det ara två kg kvar, sen kan jag sluta med galenskaperna", men jag vet ju att det inte är nyttigt. Jag går på sparlåga och min energi är noll. Jag har ont i ryggen hela tiden. Inte i musklerna eller skelettet, men någonting inuti ryggen. Och jag har slutat känna hunger. Min magsäck är liten som en jordnöt och jag kan äta på en tonfisksallad i tre dagar utan att den tar slut. Och jag skulle kunna döda för pasta och köttfärssås. Men jag väntar. Väntar på att två kilo ska försvinna. Väntar på att jag ska kunna springa 40 min i sträck istället för "bara" 30. Väntar på att jag ska komma i mina mini-jeans som på "den gamla goda tiden" som inte var så himla god när man tänker efter. För anledningen till att jag har gått upp i vikt sen jag träffade Thomas är väl för att han har fått mig att må bra med mig själv? Och för att vi tycker om att göra saker tillsammans som att resa, gå på restauranger och mysa tillsammans?
Äh, jag vet inte... Det verkar bara som att saker och ting inte är så roliga just nu. Jag vill inte gå ut. Orkar inte gå till gymmet. Vill inte plugga. Vill ingenting. Orkar ingenting. Bara vänta, vänta och vänta... På någonting. Jag vet inte vad.
Och jag har ont i kroppen av att hålla på som jag gör just nu. Jag intelar mig själv: "Det är bara fyra veckor, det går fort!" eller "Nu är det ara två kg kvar, sen kan jag sluta med galenskaperna", men jag vet ju att det inte är nyttigt. Jag går på sparlåga och min energi är noll. Jag har ont i ryggen hela tiden. Inte i musklerna eller skelettet, men någonting inuti ryggen. Och jag har slutat känna hunger. Min magsäck är liten som en jordnöt och jag kan äta på en tonfisksallad i tre dagar utan att den tar slut. Och jag skulle kunna döda för pasta och köttfärssås. Men jag väntar. Väntar på att två kilo ska försvinna. Väntar på att jag ska kunna springa 40 min i sträck istället för "bara" 30. Väntar på att jag ska komma i mina mini-jeans som på "den gamla goda tiden" som inte var så himla god när man tänker efter. För anledningen till att jag har gått upp i vikt sen jag träffade Thomas är väl för att han har fått mig att må bra med mig själv? Och för att vi tycker om att göra saker tillsammans som att resa, gå på restauranger och mysa tillsammans?
Äh, jag vet inte... Det verkar bara som att saker och ting inte är så roliga just nu. Jag vill inte gå ut. Orkar inte gå till gymmet. Vill inte plugga. Vill ingenting. Orkar ingenting. Bara vänta, vänta och vänta... På någonting. Jag vet inte vad.
Snörets skönhetstävling!
Jag är en sådan mamma som skickar sina barn på skönhetstävlingar för att få lycka och berömmelse! Jag snörar dem med korsetter, svälter dem och tvingar dem att springa på löpband flera timmar varje dag, medan jag sitter bredvid med en visselipia i ena handen och en margaritha i andra.
Varje år har VLT (Västmanlands läns tidning) tävlingen Lussekatt. Då får man skicka in bilder och små berättelser om sina katter så får folk rösta på vem som blir lussekatt det året. Jag har kikat på dem men när jag bara hade Fjant så tyckte jag inte att det var någon bra idé, för hon är så blyg av sig och skulle inte uppskatta den uppmärksamhet som skönhetstävlingar i media skulle innebära. Antagligen skulle hon sluta som en nerknarkad strippa på någon skum svartklubb, bara för att hon inte pallat trycket. Men i år så såg jag en annons där de sökte medverkade och jag kan inte låta bli att anmäla Snöret. Han älskar all sorts uppmärksamhet och skulle göra allt för att få prata med reportrar och få idoler runt om i katt-Sverige. Så nu får vi bara se om juryn kommer förstå vilket charmtroll vi har här hemma eller om de kommer att vilja ha mer normala och skönkurrande tissar istället. Vår Snöret sjunger sin egen sorts musik han. Precis som sin idol Mats i En annan del av Köping.
Här kommer Snörets tävlingsbild. Hur kan man motstå honom?
Varje år har VLT (Västmanlands läns tidning) tävlingen Lussekatt. Då får man skicka in bilder och små berättelser om sina katter så får folk rösta på vem som blir lussekatt det året. Jag har kikat på dem men när jag bara hade Fjant så tyckte jag inte att det var någon bra idé, för hon är så blyg av sig och skulle inte uppskatta den uppmärksamhet som skönhetstävlingar i media skulle innebära. Antagligen skulle hon sluta som en nerknarkad strippa på någon skum svartklubb, bara för att hon inte pallat trycket. Men i år så såg jag en annons där de sökte medverkade och jag kan inte låta bli att anmäla Snöret. Han älskar all sorts uppmärksamhet och skulle göra allt för att få prata med reportrar och få idoler runt om i katt-Sverige. Så nu får vi bara se om juryn kommer förstå vilket charmtroll vi har här hemma eller om de kommer att vilja ha mer normala och skönkurrande tissar istället. Vår Snöret sjunger sin egen sorts musik han. Precis som sin idol Mats i En annan del av Köping.
Här kommer Snörets tävlingsbild. Hur kan man motstå honom?
Snöret vs. Pernilla Wiberg
Snöret stod och tittade förbryllat på TVn idag när hans "pappa" knäppte på slalomåkningen. Så vred han lite på huvudet och funderade lite. Sen ställde han sig på bakbenen och sträckte sig efter skidåkaren, men kunde inte fånga den. Så stod han där en stund med tassarna på tv-bänken. När skidåkaren sen åkte åt hans håll och försvann ut ur bilden så vred Snöret på huvet och kollade på sidan på TVn för att se vart skidåkaren tog vägen. Men det kom inte ut nån skidåkare på sidan av TVn.... Så han kände efter på sidan om där gömde sig nån liten skidåkare, men det gjorde det inte... Han blev SÅ besviken!
Så sööööt!!
Så sööööt!!
Snöret, Fjantis och Buskotte - the love of my life
Ja, jag är en galen katt-tant. Utan Thomas skulle jag antagligen sluta i en stuga ute i skogen med 47255 katter, och tre misstänkta frysboxar i källaren. Men finns det något bättre än en mjuk liten varelse som kommer smygande upp i knät, som kloar sönder ens mage i 15 min innan den lägger sig ner och börjar kurra så att hjärtat smälter? Eller att vakna mitt i natten av att 6 kg katt kommer upp i ansiktet och lägger sig så man får pols i näsan, ögonen, munnen? Då tar jag ett djuuuupt andetag och fyller hela bihålorna med kattlukt och myyyser!
När jag separerade från David (som aaaabsoluuut inte ville ha katt när vi bodde ihop, men som nu har två stycken) så var jag den ensammanste människan i världen. Det var så sjukt synd om mig att det vara nära att jag bara upphörde att existera. Då kom min lilla Fjant (aka Fjantis, Fantis, Fanti, Fanten, Strumpan, Lillstrumpan, Liten, Tjejen, Skruttis, älskling, Goding, Gullrumpa Plutte, osv) in i mitt liv från Rosersberg. På den tiden hette hon Filuran, men Fjant var ett så passande namn på den katten att hon fick byta. Hon sov varje natt på min arm och låg i mitt knä och tittade på TV i min lilla etta där på Vetterstorp. Och samma dag som vi hade min möhippa så föddes,i Kolbäck, lilla Buse (aka Bus, Buskotte, Kotte, Gaykotte, Bögen, Tusse, Lilltuss, Skrotis, Pojken, Tisse osv) och när vi sen var för att "bara titta" så var det kört. Buskotte är mammas lilla fjolla, en riktig konstnärssjäl och han kan liva upp vilken kväll som hellst med sitt struttande, kråmande och pipande. Han är en egen katt som vill ha sitt utrymme, men det gör ingenting. Han kommer när han vill ha kärlek och går när han fått nog, vilket imponerar på mig. Han är såååå fin!!
Och till sist, när vi bodde i Ystad så "råkade" Snöret (Snörstumpen, Stumpen, Smöret, Snööjet, Snölet, Tjockis, Fetto, Knubbis, Pingvinen, Matvrak, Killen, Gullet, Älskling osv) dyka upp på dataskärmen på jobbet, och plötsligt var de tre. Snöret bodde i en etta i Lund, men ville flytta till något större och till några kompisar att leka med. Och det fick han. Snöret äter allt och kurrar som ingen annan katt (pfrrr, pfrrrr, pfrrr). Han är inte som någon annan katt eftersom han inte är medveten om att han är katt. Han tror nog att han är Mats från "En annan del av Köping", och han kan charma in sin hos med mest inbitne katthataren.
DET är min familj. Och jag blir tossig utan dem!
Snöret i all sin prakt (och Johanna så klart)
Fjant är fotomodell!
Kotte blir påtivingad gos.
När jag separerade från David (som aaaabsoluuut inte ville ha katt när vi bodde ihop, men som nu har två stycken) så var jag den ensammanste människan i världen. Det var så sjukt synd om mig att det vara nära att jag bara upphörde att existera. Då kom min lilla Fjant (aka Fjantis, Fantis, Fanti, Fanten, Strumpan, Lillstrumpan, Liten, Tjejen, Skruttis, älskling, Goding, Gullrumpa Plutte, osv) in i mitt liv från Rosersberg. På den tiden hette hon Filuran, men Fjant var ett så passande namn på den katten att hon fick byta. Hon sov varje natt på min arm och låg i mitt knä och tittade på TV i min lilla etta där på Vetterstorp. Och samma dag som vi hade min möhippa så föddes,i Kolbäck, lilla Buse (aka Bus, Buskotte, Kotte, Gaykotte, Bögen, Tusse, Lilltuss, Skrotis, Pojken, Tisse osv) och när vi sen var för att "bara titta" så var det kört. Buskotte är mammas lilla fjolla, en riktig konstnärssjäl och han kan liva upp vilken kväll som hellst med sitt struttande, kråmande och pipande. Han är en egen katt som vill ha sitt utrymme, men det gör ingenting. Han kommer när han vill ha kärlek och går när han fått nog, vilket imponerar på mig. Han är såååå fin!!
Och till sist, när vi bodde i Ystad så "råkade" Snöret (Snörstumpen, Stumpen, Smöret, Snööjet, Snölet, Tjockis, Fetto, Knubbis, Pingvinen, Matvrak, Killen, Gullet, Älskling osv) dyka upp på dataskärmen på jobbet, och plötsligt var de tre. Snöret bodde i en etta i Lund, men ville flytta till något större och till några kompisar att leka med. Och det fick han. Snöret äter allt och kurrar som ingen annan katt (pfrrr, pfrrrr, pfrrr). Han är inte som någon annan katt eftersom han inte är medveten om att han är katt. Han tror nog att han är Mats från "En annan del av Köping", och han kan charma in sin hos med mest inbitne katthataren.
DET är min familj. Och jag blir tossig utan dem!
Snöret i all sin prakt (och Johanna så klart)Fjant är fotomodell! Kotte blir påtivingad gos. Iiiiiih! LillFridan rodnar i sin ensamhet....
Jaha, och vem tror ni har kommenterat att jag skrivit att Marie Lindbergs lillebror är söt??? Jo, Marie Lindbergs lillebror.... Iiiikk! Jag rodnade så jag trodde att kinderna skulle smälta ner i soffan och bilda små ketshupröda pölar på varsinn sida om mig. Det var nästan att jag gömde mig för dataskärmen för att den inte skulle se att jag rodnade som en liten flicka. Jag var nog inte beredd på att cyberspace skulle vara så litet *haha*. Men sen hjälper det ju om man har folk som svallrar oxå... *mummelgruff*
:)
Men jag är lite svag för söta pojkar... Och män, och killar och karlar och en och annan farbror (House, vill du ligga med mig?). Min mamma har alltid sagt att jag är karltokig, det sa hon redan när jag var 13... Men livet skulle inte vara värt att leva utan dem och han är verkligen jätte, JÄTTESÖT!! ....Couch....
*haaaarkel*
Nåväl...
Thomas har trasig snorre, så det kan ju vara så att jag för stunden är lite mer karltokig än vanligt. Det är nämligen så att hans fru gav honom ett presentkort på en piercing i julas och han har nu äntligen utnyttjat detta. Och det är ju bra, men det tar ju en stund innan det läker. Dessutom är han ganska gay och att springa på sin man inne i badrummet när han står och smörjer in benen men min rosa, smått skimrande och rosendoftande hudlotion kan leda till att man fnittrar murvan av sig varje gång han försöker vara "mysig och kramig". (han har tatuerat sig och smörjer in sig med det som råkar finnas hemma... Helt gay är han inte... Eller, ja...)
Idag har jag simmat med Johanna. Det var sköööönt! Men jag måste säga att det är roligare på gymmet (vad är det för fel på mig???) för där ser man så många konstiga filurer. Roligast hittills var nog Pizza-delivery-guy (han såg ut så) som jag råkade ta ögonkontakt med en gång. Efter det så satt han hela tiden ett par maskiner ifrån mig och försökte få uppmärksahte igen.. Jag stirrade ner i golvet och låtsades vara koncentrerad på att räkna 20X3.... Då skedde detta:
Pizza-delivery-guy försöker få ögonkontakt. Gör några benlyft. Försöker få ögonkontakt. Lägger på mer vikt. Försöker få ögonkontakt. Pizza-deliver-guy börjar låta som om han ska föda ut en flodhäst: ÖÖÖÖÖÖÖHHH ÄÄÄÄÄÄÄÄÄHHHHHH!!!! ÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHH! När han gör sina benlyft. Så högt att alla i hela gymmet vänder sig om för att se vem det är som håller på att dö. Frida håller på att skratta ihjäl sig och tittar INTE upp. Pizza-deliver-guy går in i "coola-kill-hörnet" (där alla frivikter finns)... Går sen isället fram och tillbaka framför maskinen Frida sitter i, tills Frida tröttnar ´på att försöka finna spännade fläckar i golvet och i taket att titta på, och går och gömmer sig i omklädningsrummet.
Skrämmande....
Han var INTE jättesöt!
:)
Men jag är lite svag för söta pojkar... Och män, och killar och karlar och en och annan farbror (House, vill du ligga med mig?). Min mamma har alltid sagt att jag är karltokig, det sa hon redan när jag var 13... Men livet skulle inte vara värt att leva utan dem och han är verkligen jätte, JÄTTESÖT!! ....Couch....
*haaaarkel*
Nåväl...
Thomas har trasig snorre, så det kan ju vara så att jag för stunden är lite mer karltokig än vanligt. Det är nämligen så att hans fru gav honom ett presentkort på en piercing i julas och han har nu äntligen utnyttjat detta. Och det är ju bra, men det tar ju en stund innan det läker. Dessutom är han ganska gay och att springa på sin man inne i badrummet när han står och smörjer in benen men min rosa, smått skimrande och rosendoftande hudlotion kan leda till att man fnittrar murvan av sig varje gång han försöker vara "mysig och kramig". (han har tatuerat sig och smörjer in sig med det som råkar finnas hemma... Helt gay är han inte... Eller, ja...)
Idag har jag simmat med Johanna. Det var sköööönt! Men jag måste säga att det är roligare på gymmet (vad är det för fel på mig???) för där ser man så många konstiga filurer. Roligast hittills var nog Pizza-delivery-guy (han såg ut så) som jag råkade ta ögonkontakt med en gång. Efter det så satt han hela tiden ett par maskiner ifrån mig och försökte få uppmärksahte igen.. Jag stirrade ner i golvet och låtsades vara koncentrerad på att räkna 20X3.... Då skedde detta:
Pizza-delivery-guy försöker få ögonkontakt. Gör några benlyft. Försöker få ögonkontakt. Lägger på mer vikt. Försöker få ögonkontakt. Pizza-deliver-guy börjar låta som om han ska föda ut en flodhäst: ÖÖÖÖÖÖÖHHH ÄÄÄÄÄÄÄÄÄHHHHHH!!!! ÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHH! När han gör sina benlyft. Så högt att alla i hela gymmet vänder sig om för att se vem det är som håller på att dö. Frida håller på att skratta ihjäl sig och tittar INTE upp. Pizza-deliver-guy går in i "coola-kill-hörnet" (där alla frivikter finns)... Går sen isället fram och tillbaka framför maskinen Frida sitter i, tills Frida tröttnar ´på att försöka finna spännade fläckar i golvet och i taket att titta på, och går och gömmer sig i omklädningsrummet.
Skrämmande....
Han var INTE jättesöt!
Galna tuttar!!!
Har ni sett dessa GIGANTISKA BOMBER??? Skåne måste ha underliga hormoner i luften, för liknande juver har aldrig skådats på en liten Frida som mig. Jag snubblade på bilden när jag lånade systers kamera och jag höll på att sätta i halsen! Det ser ju ut som jag har silikonboos!
Ja jälvar i min lilla låda! Skånska hormonvindar. Var är ni när jag behöver er?? Här sitter jag nu, i regniga Västmanland, småpattad och frusen... Ack och ve....
Ordbajs om diskurser!
För att kunna upptäcka diskurser i en skriven text visar Laclau & Mouffe ett flertal analytiska redskap i form av termerna tecken, flytande signifikant, tom signifikant, nodalpunkt/nod, antagonism, identitet och ekivalenskedjor, med mera. (Winther Jørgensen & Philips, 1999: 31) Tecken i ett system kallar de för moment, och de tecken som strider om sina definitioner kallas för element, eller om de är väldigt odefinierade betydelser, för flytande signifikanter. En tom signifikant är ord, begrepp eller allegori som i sig själva inte har så stor betydelse, men som kan fungera som ett kit mellan diskurser.
Antagonism är en form av konflikt, men istället för ekonomi talar man om en språklig sådan. Författarna använder sig av begreppet "artikulering" för att visa hur en åsikt presenteras. När något artikuleras påverkas våra åsikter och tankar, och därmed våra identiteter. Denna artikulering kan utgöras av, i princip, vilken praktik som helst som förändrar eller fastställer samband mellan element (Laclau & Mouffe, 2001: 105). Flera sammanlänkade artikulationer bildar en diskurs, med en sammanhållning i åsikter och tankar. När det finns mycket utrymme för artikulering, när meningar, åsikter och identiteter alltså inte är statiska, kan det lättare uppstå hegemoni menar Laclau & Mouffe (2001: 142). Olika historiska tidpunkter ger olika förutsättningar för hegemoniska formationer (ibid: 138). De anser inte att det finns ett enskilt hegemoniskt centrum, utan menar att hegemonin själv är en politisk relation och dess "centrum" är en konstruktion som i själva verket utgörs av nodalpunkter (ibid: 141).
Nodalpunkter är element som fungerar som en form av medelpunkt vilken andra element relaterar till. Diskursivt fält används för att beteckna en sådan arena på vilken många olika röster och åsikter (alltså diskurser) kan, och kommer, till tals. Ett diskursivt fält kan ibland domineras mer eller mindre av olika diskurser. "Diskursiv praktik" är ett kommunikativt handlande som påvisar och formar en diskurs i ett diskursivt fält (ibid: 105ff).
I en diskurs finns det ett antal positioner objektet kan ta. genom ekvivalenskedjor konstrueras dessa i relation till andra subjektspositioner och det övergripande systemet. Det är alltså diskursen som utgör ramen för hur vi tolkar vår omgivning och hur vår identitet formas.
......kan någon vara snäll och döda mig???......
Tips på nyttigt bröd!
Jaja, jag vet... Jag ÄR gammal! Hur som hellst så måste jag få tipsa om ett baskat gott bröd som fungerar bra som det är eller helt fantastiskt ihop med en bra ost. Och när julen snart är här (tre veckor kvar till första advent) så passar det underbart ihop med en edamerost! Jag vet inte om det med gott samvete kan kallas GI-bröd, men det är ett väldigt bra alternativ till annat börd fullt med vetemjöl, socker och sirap.
Och mitt egna jul-alternativ till ovanstående bröd:
Aprikos och nötlimpa 1bröd
2 dl grovt dinkelmjöl
4.5 dl ljust dinkelmjöl
1 dl krossade linfrön
1 dl grovt hackade cashewnötter
1 dl hackade torkade aprikoser
2 tsk bikarbonat
1 tsk salt
4 dl mild yoghurt
1 dl lingonsylt
Gör så här:
Sätt ugnen på 200 gr. Blanda alla torra ingredienser i en bunke.
Rör i yoghurt och sylt
Klicka ner smeten i en smord avlång brödform, rymd ca 1 172 liter.
Grädda i nedre delen av ugnen ca 1 tim. Stjälp upp limpan och låt den kallna under bakduk.
Smakar underbart gott med lite ost.
(Går att frysa en kortare tid.)
Och mitt egna jul-alternativ till ovanstående bröd:
Fridas jul-limpa 1bröd
6.5 dl ljust dinkelmjöl
1 dl krossade linfrön
1 dl grovt hackade sötmandlar
1 dl hackade russin
2 tsk bikarbonat
1 tsk salt
4 dl mild yoghurt
1 dl apelsinmarmelad
Lagas som ovan
Festligheter på hemmaplan?
Vi ska ta en paus vad gäller att ordna fester och liknande här hemma. Vi har bott här i 2,5 år (med en avstickare i Ystad) och under den tiden har vi haft fester, myskvällar, middagar och kaffedejter till förbannelse. Vi kan nästan inte räkna hur många vi har haft och det har varit jävligt roligt. Förra nyårsafton hade vi "mobboffrens nyårsfest" där vi skickade ut mass-sms bara några dagar innan och bjöd in alla som inte hade några andra planer. Det slutade med att vi blev nästan 15 pers här hemma som härjade och skålade fram till kl 5 på morgonen. Vi har haft grillfester ute i trädgården med diverse människor som råkar vara i krokarna just för stunden och många andra roliga aktiviteter.
Men när ska man gå ifrån att känna att man gör det för att det är kul, till att känna att man gör det för att ingen annan engagerar sig? Att fok skiter i att dra igång nått eftersom de bara antar att vi kommer ta tag i det? Eller för att själva slippa städa? När börjar det bli otacksamt att städa, handla, fixa och planera för folk som aldrig bjuder åter? Som inte ens bjuder in på en myskväll eller tar initiativet att gå på bio eller after work? När ingen ens tar med sig en flaska vin för att visa uppskattning när man stått och lagat gratis buffé till 15 pers? När folk inte kan ta på sig en svart t-shirt på en halloweenfest eller ta ett tåg en gång om året? Vi försöker att ALLTID vara med på saker vi blir bjudna till, om vi så är panka, jobbar, har migrän eller på o-humör. Bara för att visa att vi uppskattar att de engagerar sig. Men det är ju inte så ofta det händer. Folk vill bara sitta hemma med sitt kött, pommes och BA-sås och titta på americas funniest. Well.... Gör det då.
November är dedikerat till träning och diet. Det enda inplanerade är fars dag på söndag då pappa ska få kaffe och bulle. Annars ska vi inte göra någonting med någon.
Jag går bara och väntar på att någon annan ska ta tag i allt och dra ihop nått skojigt att hitta på. Jag tänker inte göra det den här gången. Och nyår ska firas med vänner som visat att de är vänner, och jag ÄLSKAR dem.
KonkyHorrorFesten såg ut ungefär såhär för min del (ja, ögonen ska se ut så):
Men när ska man gå ifrån att känna att man gör det för att det är kul, till att känna att man gör det för att ingen annan engagerar sig? Att fok skiter i att dra igång nått eftersom de bara antar att vi kommer ta tag i det? Eller för att själva slippa städa? När börjar det bli otacksamt att städa, handla, fixa och planera för folk som aldrig bjuder åter? Som inte ens bjuder in på en myskväll eller tar initiativet att gå på bio eller after work? När ingen ens tar med sig en flaska vin för att visa uppskattning när man stått och lagat gratis buffé till 15 pers? När folk inte kan ta på sig en svart t-shirt på en halloweenfest eller ta ett tåg en gång om året? Vi försöker att ALLTID vara med på saker vi blir bjudna till, om vi så är panka, jobbar, har migrän eller på o-humör. Bara för att visa att vi uppskattar att de engagerar sig. Men det är ju inte så ofta det händer. Folk vill bara sitta hemma med sitt kött, pommes och BA-sås och titta på americas funniest. Well.... Gör det då.
November är dedikerat till träning och diet. Det enda inplanerade är fars dag på söndag då pappa ska få kaffe och bulle. Annars ska vi inte göra någonting med någon.
Jag går bara och väntar på att någon annan ska ta tag i allt och dra ihop nått skojigt att hitta på. Jag tänker inte göra det den här gången. Och nyår ska firas med vänner som visat att de är vänner, och jag ÄLSKAR dem.
KonkyHorrorFesten såg ut ungefär såhär för min del (ja, ögonen ska se ut så):
Kånkel-verkstan´???
Jaha, nu har jag blivit smittad av tourettes... Jag SÄGER inte så mycket olämpligt (jaja, inte mer än vanligt) men jag HÖR en hel del skumt... Satt i bilen och lyssnade på radion och plötsligt dyker det upp reklam för... KÅNKEL-verkstan? Ok.... Jag tillverkar gärna mina egna kångel, tänker jag... Precis efteråt kommer reklam för ett företag som annordnar fester för firman, bröllopet och PORRKALAS. Weeehooo, tänker Frida.
Näe, jag blir lite rädd för mig själv ibland.
Så hade vi KinkyHorrorFest i helgen. Det blev över lag lyckat och jag måste passa på att skicka en kärlekshälsning till min Johanna som fixade och grejade och ordnade och ställde upp på allt jag skickade iväg henne på. Once again har hon bevisat sin ovärdelighet för Frida. Hon och Thomas är mina ballongsnören som håller mig på jorden när jag far iväg, och gör att mina överväldigande planer nästan blir genomförbara. Jag ska oxå skicka iväg ett ris till de som sa att de skulle komma men inte gjorde det och tala om att om man får hem ett förtryckt inbjudningskort till en temafest som värden/värdarna lägger ner en jävla massa tid på så DYKER MAN UPP ELLER TACKAR NEJ. Man säger inte att man ska komma och sen skiter i det. Bajskorvar.
Men det tittades på 70-tals skräck-erotik, röktes vattenpipa, dracks och tjoades och de flesta var utklädda och fina som snus. Jag är fortfarande lite tjockare än vad jag borde vara och hade det därför lite jobbigt i min korsett, men det gick ändå, hela kvällen igenom. Jag ska försöka visa lite bilder senare som jag ska få från - vem annars?- Johanna.
På tal om tjock så är november min sundhetsmånad. Nu ska det fixxas och tränas och jag ska ner i mina spinkig-jeans innan första advent. Jag har gått stadigt ner i STORLEK sen jag började träna, men nu måsta något drastiskt hända så att jag även kan få gå ner lite i VIKT. Jaja, jag vet, muskler väger mer än fett, men jag vill ändå att det ska synas resultat även på vågen och nu ska det bli av! Så snälla, snälla, dyk inte upp med en bulle eller bjud ut mig på krogen. Dyk upp med ett bra thé istället eller bjud ut mig på ett fik! Fy fan vad länge sen det var jag satt på fik med vänner och bara tjattrade. Jag träffade förvisso Therese på Bredbar (nya fina lokaler!) för någon vecka sedan, men det känses som att det blev så hastigt och lustigt allting.
Jag längtar fortfarande tillbaka till Ystad.... Jag vill åka hem! För att demonstera varför så bifogar jag ett sommarminne jag upplevde med..... Johanna? (jag demonsterar även hur tjokk jag var ett tag. Trivselvikt kallas det!)
Näe, jag blir lite rädd för mig själv ibland.
Så hade vi KinkyHorrorFest i helgen. Det blev över lag lyckat och jag måste passa på att skicka en kärlekshälsning till min Johanna som fixade och grejade och ordnade och ställde upp på allt jag skickade iväg henne på. Once again har hon bevisat sin ovärdelighet för Frida. Hon och Thomas är mina ballongsnören som håller mig på jorden när jag far iväg, och gör att mina överväldigande planer nästan blir genomförbara. Jag ska oxå skicka iväg ett ris till de som sa att de skulle komma men inte gjorde det och tala om att om man får hem ett förtryckt inbjudningskort till en temafest som värden/värdarna lägger ner en jävla massa tid på så DYKER MAN UPP ELLER TACKAR NEJ. Man säger inte att man ska komma och sen skiter i det. Bajskorvar.
Men det tittades på 70-tals skräck-erotik, röktes vattenpipa, dracks och tjoades och de flesta var utklädda och fina som snus. Jag är fortfarande lite tjockare än vad jag borde vara och hade det därför lite jobbigt i min korsett, men det gick ändå, hela kvällen igenom. Jag ska försöka visa lite bilder senare som jag ska få från - vem annars?- Johanna.
På tal om tjock så är november min sundhetsmånad. Nu ska det fixxas och tränas och jag ska ner i mina spinkig-jeans innan första advent. Jag har gått stadigt ner i STORLEK sen jag började träna, men nu måsta något drastiskt hända så att jag även kan få gå ner lite i VIKT. Jaja, jag vet, muskler väger mer än fett, men jag vill ändå att det ska synas resultat även på vågen och nu ska det bli av! Så snälla, snälla, dyk inte upp med en bulle eller bjud ut mig på krogen. Dyk upp med ett bra thé istället eller bjud ut mig på ett fik! Fy fan vad länge sen det var jag satt på fik med vänner och bara tjattrade. Jag träffade förvisso Therese på Bredbar (nya fina lokaler!) för någon vecka sedan, men det känses som att det blev så hastigt och lustigt allting.
Jag längtar fortfarande tillbaka till Ystad.... Jag vill åka hem! För att demonstera varför så bifogar jag ett sommarminne jag upplevde med..... Johanna? (jag demonsterar även hur tjokk jag var ett tag. Trivselvikt kallas det!)