Som att balansera på en tunn (Ange)lina

http://www.aftonbladet.se/kvinna/article2451318.ab

Kan jag inte bara få tycka illa om henne? Kan jag inte bara få tycka att hon är jobbig, spinkig bitch med anknylle som stjäl andras äkta män och har noll självkontroll? Näe, då ska hon agera som en nutida Jesus och utföra stordåd som jag aldrig, aldrig i mitt liv kommer att komma inärheten av. Här handlar jag ekologiskt, undviket kött och spottar efter stadsjeepar, så kommer hon och adopterar halva jorden och ger bort mer perngar än jag och alla jag känner någonsin kommer se i hela våra liv, VARJE ÅR! Och inte fan kan jag skylla på att det bara är PR, för hon LEVER ju genom att hjälpa andra.
Det är jobbigt när man måste förändra sin bild av saker och ting, och jag önskar att jag kunde bara bestämma mig för vad jag tycker och sen tycka så utan att behöva revidera min ståndpunkt så fort nya bevis dyker upp. Varför inte bara göra som alla andra och bara tycka?
Jag har iofs en tendens att se på världen och livet på det sätt som passar mig, så att jag slipper gå sönder i sömmarna och bli tvungen att ofinnas för att allt är så dumt.  Om det exempelvis ligger en överkörd katt i diket så blundar jag och mumlar "Det var en handduk, det var en handduk, det var en handduk". Och det funkar ju bra för mig.... Dock fungerar inte den taktiken när någonting visar sig vara bättre än vad jag först trott. Jag kan ju inte se en handduk i diket och mumla "Det är en katt, det är en katt, det är en katt".... Det vore ju helt knas. Så hur ska jag ställa mig till handduken Angelina? Jag svajar fram och tillbaka och försöker balansera, men jag hittar inte jämvikten. Jag VILL tycka illa om människan, men det går ju lixom inte. Jag VILL säga att hon bara är falsk, men det går ju inte, för trots allt verkar hon ju äkta. Det är fan för jävligt. Fan för folk som är bättre. Än mig.