Fat bottomed girls...
Sitter på jobbet och slöläser en skvallerblaska av värsta sorten... Britny Spears kräks i en bil, bilder på hennes "älskares" kräkprydda händer (smarrigt!), Nocole Richies tatueringsprydda bakdel swischar förbi liksom en Paris Hilton- tutte, (för dem har vi ju aaaaldrig sett förut...) tätt följt av en avmagrad Angelina Jolie som självklart blivit så smal för att "Brads relation till Rinku Kikuchi driver Angelina till självsvält" och "det har ju hänt förr att Brad fallit pladask för andra aktriser, särskilt de han jobbar ihop med."
(Vad jag vet så var han tillsammans i Jennifer i sju år innan han träffade Jolie, men det är klart. Han är en riktigt SLAMPA som bytt partner en gång sen -97.)
Men när jag tror att det inte kan bli så mycket värre så blir jag självklart omedelbart överbevisad. För där dyker Sidan upp: FÖRSTORINGSGLASET! Här har redaktionen snilleblixtat totalt och suttit och granskat kändisbilder, zoomat in detaljer i bilderna och pekat ut små små brister hos diverse kändisar som de sedan gottar sig totalt i på denna underbart smarta sida. (Böööhöö, Ingegerd, jag kom på en jättebra ide!) Vi har Tori Spellings olyckligt formade dekoltage, Madonnas ådriga tantfötter, Alicia Keys småludna bringa och Jessica Simpsons flagnade nagellack. Bland annat.
Och jag frågar mig: vart fan är världen på väg?
Här har de lyckats skrapa ihop en bunt människor som får mig att skämmas för att jag över huvud taget äter, och lyckats zooma in deras OTROLIGA brister och hånar dem för dem.
Alicia Keys uppmanas göra en bröstvaxning med omedelbar verkan, Jessica Simpson en manikyr och Milla Jovovich tandblekning. Som om dessa tjejer/kvinnor inte gjort tillräckligt för att förvandra sig själva från människor till barbiedockor: banta, träna, operera, slipa, lyfta, peela, färga, måla, sminka, pressa, plocka, pilla, bleka, styla... Det är väl underbart att de har kvar några mänskliga drag alls, så som världen bryr sig om hur de ser ut och vad de gör privat. (Fan, man bör väl snarare fråga sig vad som fortfarande är äkta hos dessa individer?)
Jag undrar: är denna sida till för att göra mig GLAD över att även världsstjärnor har brister? För om jag skall vara ärlig så får det mig snarare att bli förbannad och ledsen över att inte ens dessa människor som åstadkommit en jävla massa i sina liv (trots varierande talang och intelligens), och vars utseende är så nära idealet man kan komma, får vara ifred från utseendefixerat hån!
Sätt mig i samma sits och jag kan tala om att ni hade behövt en hel jävla tidning om ni skulle leka "förstoringsglaset" med mig. Jag kan se deras giftiga kommentarer framför mig:
"LillFridan visar upp ett av sina mest strålande leenden. Synd att vi inte han se det bakom mustaschen bara, det kanske är dags att ansa lite i ansiktshåret? Alternativ färga dem i samma ton som hästsvansen, eller omedelbart byta namn till Pijotr."
"Vad LillFridan har på sig kan vi tyvärr inte avgöra från den här vinkeln. Ur detta fågelperspektiv döljs, som ni ser, resten av LillFridans kropp av hennes abnormt stora huvud á la Alfons... Ett besök hos en kannibalstam för en uppfriskade huvudkrympning kanske skulle piffa upp?"
"Och är ser vi hennes mycket.... pigga.... bakdel. Nog för att bilden är tagen framifrån, men LillFridans rumpa är ju så bred att vi kan se den även från den här vinkeln. Testat pissande hunden?"
Well.... (som en mycket kär vän till mig har förmåga att säga med jämna mellanrum)
Ok, Spellings kirurg måste ha varit bakfull under just den operationen, men frågan jag istället ställer mig är varför denna tjej kände att hon var tvungen att genomgå smärtsamma operationer och missforma sina små, söta a-kupor till dessa klumpar hon har idag? Är det så otroligt hemskt att ha bröst man faktiskt får plats med i ena handen? Och Madonna, my god, kvinnan är snart 50 år gammal och har en kropp som en atlet. SJÄLVKLART han hon ådriga fötter, hon är en medelålders kvinna vare sig hon, eller någon annan i hennes närhet, vill erkänna det eller inte. (om ådriga fötter är allt jag har när jag är 50 skulle jag jubla och slå en frivålt. Och antagligen bryta lårbenshalsen)
Människor HAR hårstrån lite här och var, man får gula tänder med tiden, ibland hinner man inte ta bort nagellacket helt och säg någon som inte har ett litet födelsemärke någonstans på kroppen?
Själv har jag hår i näsan. Jag har håriga fötter också. Stora fötter med. Ser ut som en hobbit faktiskt, men det har inte endast med fötterna att göra, utan beror lika mycket på att jag är två pannkakor hög. Liggande pannkakor. Jag har ben som ser ut som kycklingklubbor och jag har helt slutat använda nagellack eftersom jag alltid glömmer ta bort det igen.
Och min rumpa är verkligen så bred att man kan se den från framsidan. Nåja, nästan i alla fall.
Men jag har kommit på att jag är förbannat snygg ändå, och jag tror att folk skiter rätt hårt i att jag ibland har hårstrån som växer uppepå mina fötter.
Och vad gäller min rumpa är den ett vinnande koncept varje gång jag går ut, får oftast inte ha den ifred faktiskt. Breda rumor är så övergripande sexigt att till och med bögar drömmer om det.
Fråga Queen (jaja, Freddie är död, men fatta poängen!).
Jag vill veta hur många det är på redaktionen för denna tidning som aldrig kräkts på fyllan, aldrig lämnat en partner för en annan, aldrig haft ett hårstrå växande på en plats på kroppen där de inte vill ha det, haft en dålig hårdag eller en fläck på klänningen? Det är väl bara jävligt synd att ingen tagit en bild just då och skickat in till "Lidingö-bladet" eller vart fan de nu bor.
Jag vill iaf inte ha ett skit med sånna tidningar att göra, och jag vill bannemig inte bidra till att de fortsätts säljas, så nu stampar jag ner skiten i en kontainer och går och ägnar mig åt mindre trångsynta personer, levande eller ej...
Fat bottomed girls, you make the rockin world go round"
(Hur funkar pissande hunden btw? ;) )
(Vad jag vet så var han tillsammans i Jennifer i sju år innan han träffade Jolie, men det är klart. Han är en riktigt SLAMPA som bytt partner en gång sen -97.)
Men när jag tror att det inte kan bli så mycket värre så blir jag självklart omedelbart överbevisad. För där dyker Sidan upp: FÖRSTORINGSGLASET! Här har redaktionen snilleblixtat totalt och suttit och granskat kändisbilder, zoomat in detaljer i bilderna och pekat ut små små brister hos diverse kändisar som de sedan gottar sig totalt i på denna underbart smarta sida. (Böööhöö, Ingegerd, jag kom på en jättebra ide!) Vi har Tori Spellings olyckligt formade dekoltage, Madonnas ådriga tantfötter, Alicia Keys småludna bringa och Jessica Simpsons flagnade nagellack. Bland annat.
Och jag frågar mig: vart fan är världen på väg?
Här har de lyckats skrapa ihop en bunt människor som får mig att skämmas för att jag över huvud taget äter, och lyckats zooma in deras OTROLIGA brister och hånar dem för dem.
Alicia Keys uppmanas göra en bröstvaxning med omedelbar verkan, Jessica Simpson en manikyr och Milla Jovovich tandblekning. Som om dessa tjejer/kvinnor inte gjort tillräckligt för att förvandra sig själva från människor till barbiedockor: banta, träna, operera, slipa, lyfta, peela, färga, måla, sminka, pressa, plocka, pilla, bleka, styla... Det är väl underbart att de har kvar några mänskliga drag alls, så som världen bryr sig om hur de ser ut och vad de gör privat. (Fan, man bör väl snarare fråga sig vad som fortfarande är äkta hos dessa individer?)
Jag undrar: är denna sida till för att göra mig GLAD över att även världsstjärnor har brister? För om jag skall vara ärlig så får det mig snarare att bli förbannad och ledsen över att inte ens dessa människor som åstadkommit en jävla massa i sina liv (trots varierande talang och intelligens), och vars utseende är så nära idealet man kan komma, får vara ifred från utseendefixerat hån!
Sätt mig i samma sits och jag kan tala om att ni hade behövt en hel jävla tidning om ni skulle leka "förstoringsglaset" med mig. Jag kan se deras giftiga kommentarer framför mig:
"LillFridan visar upp ett av sina mest strålande leenden. Synd att vi inte han se det bakom mustaschen bara, det kanske är dags att ansa lite i ansiktshåret? Alternativ färga dem i samma ton som hästsvansen, eller omedelbart byta namn till Pijotr."
"Vad LillFridan har på sig kan vi tyvärr inte avgöra från den här vinkeln. Ur detta fågelperspektiv döljs, som ni ser, resten av LillFridans kropp av hennes abnormt stora huvud á la Alfons... Ett besök hos en kannibalstam för en uppfriskade huvudkrympning kanske skulle piffa upp?"
"Och är ser vi hennes mycket.... pigga.... bakdel. Nog för att bilden är tagen framifrån, men LillFridans rumpa är ju så bred att vi kan se den även från den här vinkeln. Testat pissande hunden?"
Well.... (som en mycket kär vän till mig har förmåga att säga med jämna mellanrum)
Ok, Spellings kirurg måste ha varit bakfull under just den operationen, men frågan jag istället ställer mig är varför denna tjej kände att hon var tvungen att genomgå smärtsamma operationer och missforma sina små, söta a-kupor till dessa klumpar hon har idag? Är det så otroligt hemskt att ha bröst man faktiskt får plats med i ena handen? Och Madonna, my god, kvinnan är snart 50 år gammal och har en kropp som en atlet. SJÄLVKLART han hon ådriga fötter, hon är en medelålders kvinna vare sig hon, eller någon annan i hennes närhet, vill erkänna det eller inte. (om ådriga fötter är allt jag har när jag är 50 skulle jag jubla och slå en frivålt. Och antagligen bryta lårbenshalsen)
Människor HAR hårstrån lite här och var, man får gula tänder med tiden, ibland hinner man inte ta bort nagellacket helt och säg någon som inte har ett litet födelsemärke någonstans på kroppen?
Själv har jag hår i näsan. Jag har håriga fötter också. Stora fötter med. Ser ut som en hobbit faktiskt, men det har inte endast med fötterna att göra, utan beror lika mycket på att jag är två pannkakor hög. Liggande pannkakor. Jag har ben som ser ut som kycklingklubbor och jag har helt slutat använda nagellack eftersom jag alltid glömmer ta bort det igen.
Och min rumpa är verkligen så bred att man kan se den från framsidan. Nåja, nästan i alla fall.
Men jag har kommit på att jag är förbannat snygg ändå, och jag tror att folk skiter rätt hårt i att jag ibland har hårstrån som växer uppepå mina fötter.
Och vad gäller min rumpa är den ett vinnande koncept varje gång jag går ut, får oftast inte ha den ifred faktiskt. Breda rumor är så övergripande sexigt att till och med bögar drömmer om det.
Fråga Queen (jaja, Freddie är död, men fatta poängen!).
Jag vill veta hur många det är på redaktionen för denna tidning som aldrig kräkts på fyllan, aldrig lämnat en partner för en annan, aldrig haft ett hårstrå växande på en plats på kroppen där de inte vill ha det, haft en dålig hårdag eller en fläck på klänningen? Det är väl bara jävligt synd att ingen tagit en bild just då och skickat in till "Lidingö-bladet" eller vart fan de nu bor.
Jag vill iaf inte ha ett skit med sånna tidningar att göra, och jag vill bannemig inte bidra till att de fortsätts säljas, så nu stampar jag ner skiten i en kontainer och går och ägnar mig åt mindre trångsynta personer, levande eller ej...
Fat bottomed girls, you make the rockin world go round"
(Hur funkar pissande hunden btw? ;) )
Ingwar Blomster - Den moderne mannen (?)
http://www.aftonbladet.se/vss/kvinna/story/0,2789,999948,00.html
Kan man bli mer än förbannad när man läser om karlar i maktpositioner som inte har någon som hellst insikt i hur samhället ser ut och hur makt fungerar? Hur kön spelar in i vårt sätt att vara som människor?
Vi kan hymla och låtsas och ljuga bäst fan vi vill, men sanningen kvarstår att tjejer och killar INTE är jämställda idag. Inte ett dugg.
Vi kanske har en jämställdhet på ytan i dagens Sverige, men skrapar man lite så kan man inte annat än att skratta åt eländet - om man inte väljer att gråta istället.
Idag är det framförallt Ingwar Blomster jag tänker på... denne man, denne rektor, som anser att tjejer får mer eller mindre skylla sig själva om de blir sextrackasserade i skolan (en plats de dagligen MÅSTE gå till) om de har utmanande kläder på sig och har kroppskontakt med pojkar.
"Om hon inte beter sig felaktigt så kan hon vara trygg." säger Ingwar Blomster och med dessa ord går vi tillbaka till 50-talet. Tackar.
Så vitt jag vet är min kropp just det - MIN, och jag väljer vad jag skall göra med den. Jag har rätten att visa upp den hur mycket eller lite jag vill (sålänge ingen kan arrestera mig för förargelseväckande beteende), det är en rättighet som jag som människa har. Men ingen annan har rätten att ta på mig, tvinga mig eller kalla mig saker som jag inte tycker är ok.
INGEN människa har rätten att göra mig obekväm i min kropp eller få mig att känna mig skyldig för att jag befinner mig på en plats jag måste vara på och försöker göra det bästa av min situation.
Jag skulle vilja veta vad Ingwar Blomster skulle säga om hans dotter blev våldtagen och våldtäktsmannen blir frikänd på grund av att tjejen i fråga haft för kort kjol och varit för berusad. Skulle han fortfarande anse att hon får skylla sig själv eftersom hon betett sig felaktigt? Eller skulle även har vilja piska lite våldtäktsmanna-pung på samma sätt som jag nu känner för att göra med herr Blomsters familjelycka?
Men antagligen har inte denne Ingwar Blomster några barn. Det skulle förvåna mig om han någonsin fått komma till hos någon kvinna eftersom han inte verkar tänka efter en enda sekund innan han öppnar käften.
Jag själv brukar gå på fetischfester. Och det är ingen hemlighet att det på dessa fester går omkring en del nakna personer, andra har mycket utmanande kläder som visar upp "könsdelar" dvs kvinnobröst (inte mansbröst, för männens bröst är inte könsdelar, fråga viljen makthavande myndighet du vill) könsorgan och rumpor. Jag har mer än en gång sett fastbundna män och kvinnor, helt i sin mästares våld, jag har sett tjejer som klär om öppet och står helt nakna utanför garderoben när folk går förbi för att hänga in eller ta ut sina ytterkläder.
Jag skulle väl kunna påstå att för utanförstående skulle man kunna säga att detta beteende är "felaktigt" men här ska jag berätta en hemlighet för er så läs nu noga: Ingen tar på dessa personer, ingen tafsar, ingen försöker få sig ett "nyp", ingen ropar könsord och ingen beter sig så respektöst och vidrigt som killarna på Särlaskolan gör mot sina klasskamrater.
Hur går då detta ihop?
Jo, här vet man om att man inte kan bete sig hur som hellt mot varandra utan att sexualitet och mänsklighet vilar på en grund av RESPEKT. Och där finns inga Ingwar Blomsters.
Jag undrar vart denne man varit de senaste 20 åren och vad han kan visa upp för utbildning som lett fram till den position han idag sitter på. Vet han inte om hur världen ser ut? Vet han inte att kultur inte spelar en förbannad roll, utan det är makten mellan könen som är problemet, något som han inte hjälper genom att skylla på någon annan än den vuxna världen som lär ut rätt och fel till dessa ungdomar. Och han själv som lär ut att det är ok att ta på och ropa könsord efter flickor som bär utmanande kläder.
Respekt mellan individer innebär att man inte gör något som någon annan kan må dåligt över, vare sig om man är man eller kvinna, flicka eller pojke.
Äkta jämställdhet innebär att man inte får ta på någon man heller mot hans vilja - man får aldrig kränka en annan person - det är en mycket enkel regel. Men för att göra detta mer komplicerat kan jag tillägga att flickor och kvinnor dessutom måste brottas med sin rädsla för vad som händer den gången de säger nej. Ofta hamnar man i apati istället, man blir oförmögen att göra någonting.
Något som män verkar ha otroligt svårt att förstå.
Och Ingwar Blomster, rektor på en skola full med ungdomar borde kanske veta att många tjejer suktar efter, längtar efter, är desperata efter att få någon form av uppmärksamhet. För en gångs skulle vill man synas, höras, man vill att någon skall erkänna deras existens.
Detta ger ingen rätten att utnyttja en.
Vart fan är vår jämställdhet nu? Ska inte tjejer kunna gå till skolan utan att riskera att få en hand uppkörd i skrevet eller få könsord ropade efter sig?
Hur svårt är det att se att tjejer inte är killar? Att tjejer lärt sig helt andra saker än vad killar gjort? Hur svårt är det att se att unga tjejer ofta mår ganska dåligt och därför söker bekräftese på ett eller annat vis, att de inte reagerar med ilska och agressivitet när de blir trängda och att många är väldigt "snälla och duktiga" flickor, precis som de lärt sig vara, och därför kanske inte alltid kan dra sig ur en situation de egentligen inte vill vara i. Sedan får de bråttas, inte bara med minnet av dessa övergrepp, utan även med insikten om att andra ser det som deras eget fel?
Hur lång tid ska det ta innan alla Ingwar Blomsters bara går och självdör?
Kan man bli mer än förbannad när man läser om karlar i maktpositioner som inte har någon som hellst insikt i hur samhället ser ut och hur makt fungerar? Hur kön spelar in i vårt sätt att vara som människor?
Vi kan hymla och låtsas och ljuga bäst fan vi vill, men sanningen kvarstår att tjejer och killar INTE är jämställda idag. Inte ett dugg.
Vi kanske har en jämställdhet på ytan i dagens Sverige, men skrapar man lite så kan man inte annat än att skratta åt eländet - om man inte väljer att gråta istället.
Idag är det framförallt Ingwar Blomster jag tänker på... denne man, denne rektor, som anser att tjejer får mer eller mindre skylla sig själva om de blir sextrackasserade i skolan (en plats de dagligen MÅSTE gå till) om de har utmanande kläder på sig och har kroppskontakt med pojkar.
"Om hon inte beter sig felaktigt så kan hon vara trygg." säger Ingwar Blomster och med dessa ord går vi tillbaka till 50-talet. Tackar.
Så vitt jag vet är min kropp just det - MIN, och jag väljer vad jag skall göra med den. Jag har rätten att visa upp den hur mycket eller lite jag vill (sålänge ingen kan arrestera mig för förargelseväckande beteende), det är en rättighet som jag som människa har. Men ingen annan har rätten att ta på mig, tvinga mig eller kalla mig saker som jag inte tycker är ok.
INGEN människa har rätten att göra mig obekväm i min kropp eller få mig att känna mig skyldig för att jag befinner mig på en plats jag måste vara på och försöker göra det bästa av min situation.
Jag skulle vilja veta vad Ingwar Blomster skulle säga om hans dotter blev våldtagen och våldtäktsmannen blir frikänd på grund av att tjejen i fråga haft för kort kjol och varit för berusad. Skulle han fortfarande anse att hon får skylla sig själv eftersom hon betett sig felaktigt? Eller skulle även har vilja piska lite våldtäktsmanna-pung på samma sätt som jag nu känner för att göra med herr Blomsters familjelycka?
Men antagligen har inte denne Ingwar Blomster några barn. Det skulle förvåna mig om han någonsin fått komma till hos någon kvinna eftersom han inte verkar tänka efter en enda sekund innan han öppnar käften.
Jag själv brukar gå på fetischfester. Och det är ingen hemlighet att det på dessa fester går omkring en del nakna personer, andra har mycket utmanande kläder som visar upp "könsdelar" dvs kvinnobröst (inte mansbröst, för männens bröst är inte könsdelar, fråga viljen makthavande myndighet du vill) könsorgan och rumpor. Jag har mer än en gång sett fastbundna män och kvinnor, helt i sin mästares våld, jag har sett tjejer som klär om öppet och står helt nakna utanför garderoben när folk går förbi för att hänga in eller ta ut sina ytterkläder.
Jag skulle väl kunna påstå att för utanförstående skulle man kunna säga att detta beteende är "felaktigt" men här ska jag berätta en hemlighet för er så läs nu noga: Ingen tar på dessa personer, ingen tafsar, ingen försöker få sig ett "nyp", ingen ropar könsord och ingen beter sig så respektöst och vidrigt som killarna på Särlaskolan gör mot sina klasskamrater.
Hur går då detta ihop?
Jo, här vet man om att man inte kan bete sig hur som hellt mot varandra utan att sexualitet och mänsklighet vilar på en grund av RESPEKT. Och där finns inga Ingwar Blomsters.
Jag undrar vart denne man varit de senaste 20 åren och vad han kan visa upp för utbildning som lett fram till den position han idag sitter på. Vet han inte om hur världen ser ut? Vet han inte att kultur inte spelar en förbannad roll, utan det är makten mellan könen som är problemet, något som han inte hjälper genom att skylla på någon annan än den vuxna världen som lär ut rätt och fel till dessa ungdomar. Och han själv som lär ut att det är ok att ta på och ropa könsord efter flickor som bär utmanande kläder.
Respekt mellan individer innebär att man inte gör något som någon annan kan må dåligt över, vare sig om man är man eller kvinna, flicka eller pojke.
Äkta jämställdhet innebär att man inte får ta på någon man heller mot hans vilja - man får aldrig kränka en annan person - det är en mycket enkel regel. Men för att göra detta mer komplicerat kan jag tillägga att flickor och kvinnor dessutom måste brottas med sin rädsla för vad som händer den gången de säger nej. Ofta hamnar man i apati istället, man blir oförmögen att göra någonting.
Något som män verkar ha otroligt svårt att förstå.
Och Ingwar Blomster, rektor på en skola full med ungdomar borde kanske veta att många tjejer suktar efter, längtar efter, är desperata efter att få någon form av uppmärksamhet. För en gångs skulle vill man synas, höras, man vill att någon skall erkänna deras existens.
Detta ger ingen rätten att utnyttja en.
Vart fan är vår jämställdhet nu? Ska inte tjejer kunna gå till skolan utan att riskera att få en hand uppkörd i skrevet eller få könsord ropade efter sig?
Hur svårt är det att se att tjejer inte är killar? Att tjejer lärt sig helt andra saker än vad killar gjort? Hur svårt är det att se att unga tjejer ofta mår ganska dåligt och därför söker bekräftese på ett eller annat vis, att de inte reagerar med ilska och agressivitet när de blir trängda och att många är väldigt "snälla och duktiga" flickor, precis som de lärt sig vara, och därför kanske inte alltid kan dra sig ur en situation de egentligen inte vill vara i. Sedan får de bråttas, inte bara med minnet av dessa övergrepp, utan även med insikten om att andra ser det som deras eget fel?
Hur lång tid ska det ta innan alla Ingwar Blomsters bara går och självdör?
Normalt, vanligt, jävla Svensson-tråk!
Ja, jag har kommit till insikt till slut och jag har äntligen bestämt mig för att komma ut ur garderoben.
Jag har kännt det gnaga i bakhuvudet länge nu och det finns inga anledningar kvar att dölja det mer:
jag är inte den jag trott mig vara eller den jag gett sken av att vara.
Jag hoppas min familj kan acceptera mig för den jag är och att min sambo inte blir sårad - man kan ju inte rå för sin sexuella läggning eller sin inre natur!
Jag har försökt att passa in, att vara så som alla andra. Jag vill inte sticka ut från mina vänner, jag vill kunna prata och diskutera på deras villkor så klart.
Men att leva i en lögna är inget liv.
Så här och nu ska jag skrika ut över världen: JAG ÄR ETT NORMALT, VANLIGT JÄVLA HETERO-TRÅK!
Jag gillar killar, karlar, män och pojkar! De är manliga, långa, starka och hårdhänta, de luktar svett och har skäggstubb, de kan borra och spika, fixa och greja, de har basröst och de drar ut stolen på restaurangen, de har after shave och behöver inte fråga hela sin omgivning om råd inför varje beslut de ska ta i livet!
Män är kåta, villiga och slampiga, de går igång av att man nafsar dem i örsnibben, de märker inte om man har stubbiga ben eller glömt att klippa tånaglarna, man vet hur man gör för att få den precis dit man vill och de är så underbart matscho när man behöver hjälp med något...
Man vet reglerna när det kommer till killar och de är mer eller mindre likadana när det kommer till sänghalmen, tjejer har alla egna små idéer om vad som är rätt eller fel. Vissa gillar det hårdhänd, andra får man knappt peta på. En del vill ha det bäcksvart och inte visa en milimetar hud, andra vill fläka upp sig så att minsta lilla skrymste syns. En del vill ha det snabbt, andra vill hålla på i evigheter, vissa gillar dirty-talk, andra säger inte ett pip....
Killar är bara... bra.
Och inte nog med det: jag är ett normalt, vanligt, jävla monogam-tråk också!
Jag är så nöjd med mannen i mitt liv, jag skulle inte byta honom mot all choklad i världen. Han har allt en man ska ha: tjejrumpa, långt hår och älskar att laga mat och har inget emot att diska, städa och tvätta. Han äter räkor och rakar sig under armarna och gillar hemmakvällar i badkaret med ett glas vin. Han behandlar mig som en prinsessa och skulle försvara mig mot ett tusen lejon om han var tvungen.
Och det bästa av allt: han är tatuerad som få.
Jag är en hopplös romantiker som vill att min man skall ta hand om mig, fan jag skäms! Vad ska mina vänner säga?
Visst, jag ska inte säga att jag vägrar hångla runt om andan faller på, för det skulle jag gladeligen göra! Och jag kan inte hymla med att nått av mina hångeloffer må vara av kvinligt kön, men det är inte poängen här.
Poängen är att jag är en Svensson, möjligtvis med en twist... Likförbannat en Svensson (typ Swenzzon).
Jag vill inte ha mer än villa, volvo vovve, fast då snarare radhus, 14 katter och en HD...
Dags att acceptera Fridan för den hon är och inte låtsas mer... *sucka lite olyckligt*
Jag som ville vara rebell...
Jag har kännt det gnaga i bakhuvudet länge nu och det finns inga anledningar kvar att dölja det mer:
jag är inte den jag trott mig vara eller den jag gett sken av att vara.
Jag hoppas min familj kan acceptera mig för den jag är och att min sambo inte blir sårad - man kan ju inte rå för sin sexuella läggning eller sin inre natur!
Jag har försökt att passa in, att vara så som alla andra. Jag vill inte sticka ut från mina vänner, jag vill kunna prata och diskutera på deras villkor så klart.
Men att leva i en lögna är inget liv.
Så här och nu ska jag skrika ut över världen: JAG ÄR ETT NORMALT, VANLIGT JÄVLA HETERO-TRÅK!
Jag gillar killar, karlar, män och pojkar! De är manliga, långa, starka och hårdhänta, de luktar svett och har skäggstubb, de kan borra och spika, fixa och greja, de har basröst och de drar ut stolen på restaurangen, de har after shave och behöver inte fråga hela sin omgivning om råd inför varje beslut de ska ta i livet!
Män är kåta, villiga och slampiga, de går igång av att man nafsar dem i örsnibben, de märker inte om man har stubbiga ben eller glömt att klippa tånaglarna, man vet hur man gör för att få den precis dit man vill och de är så underbart matscho när man behöver hjälp med något...
Man vet reglerna när det kommer till killar och de är mer eller mindre likadana när det kommer till sänghalmen, tjejer har alla egna små idéer om vad som är rätt eller fel. Vissa gillar det hårdhänd, andra får man knappt peta på. En del vill ha det bäcksvart och inte visa en milimetar hud, andra vill fläka upp sig så att minsta lilla skrymste syns. En del vill ha det snabbt, andra vill hålla på i evigheter, vissa gillar dirty-talk, andra säger inte ett pip....
Killar är bara... bra.
Och inte nog med det: jag är ett normalt, vanligt, jävla monogam-tråk också!
Jag är så nöjd med mannen i mitt liv, jag skulle inte byta honom mot all choklad i världen. Han har allt en man ska ha: tjejrumpa, långt hår och älskar att laga mat och har inget emot att diska, städa och tvätta. Han äter räkor och rakar sig under armarna och gillar hemmakvällar i badkaret med ett glas vin. Han behandlar mig som en prinsessa och skulle försvara mig mot ett tusen lejon om han var tvungen.
Och det bästa av allt: han är tatuerad som få.
Jag är en hopplös romantiker som vill att min man skall ta hand om mig, fan jag skäms! Vad ska mina vänner säga?
Visst, jag ska inte säga att jag vägrar hångla runt om andan faller på, för det skulle jag gladeligen göra! Och jag kan inte hymla med att nått av mina hångeloffer må vara av kvinligt kön, men det är inte poängen här.
Poängen är att jag är en Svensson, möjligtvis med en twist... Likförbannat en Svensson (typ Swenzzon).
Jag vill inte ha mer än villa, volvo vovve, fast då snarare radhus, 14 katter och en HD...
Dags att acceptera Fridan för den hon är och inte låtsas mer... *sucka lite olyckligt*
Jag som ville vara rebell...
Straffet för att ha kul.
Det verkar som att det inte är någon ide att ha roligt egentligen. Efteråt så väntar ändå bara tillbakabetalning för varje litet skratt man fått, varje lite uns av tillfredsställelse man haft, varende vällustkänsla skall betalas tillbaka med ränta!
Det hände när jag kom hem från Rhodos, det hände när jag var i Malmö, det händer varje gång man varit på krogen och självklart hände det nu efter vår lilla tripp till London.
Antingen inser man att den där kvällen som skulle bli så förbannat kul bara ledde till att man bråkade med sina vänner, gjorde bort sig inför folk man vill lära känna, gjorde av med sjukt mycket mer pengar än man borde, är bakis som ett arsel, visade upp sig naken av misstag eller helt plötsligt har en tönt från Skultuna som oupphörligen ringer och skickar sms varje dag i flera månader efteråt,
eller så har man blundat så länge för att att man inte mår bra att så fort man slappnar av får man halsfluss och kan inte röra sig ur sängen på en vecka, lever på alvedon och isglass och magrar sönder till ett fult litet skelett,
eller så har man levt på rosa små moln och glömt att köpa tågbiljetter i förväg vilket resulterar i att man får betala 1600 kr för att komma hem, sittande ensam i första klass med en torr macka med kålsallad som smakar fisk och ett kasst radioprogram i örat som krasar och krasslar hela jävla vägen mellan Malmö-Västerås, och det bästa sällskapet är en tåg-herre med obestämbar sexuell läggning som leker kypare och fyller på med tågvatten och smaklöst kaffe. Vars service INTE är värd 1600 kr.
Eller som i vissa fall: man har haft en förbannat trevlig tripp till London och allting har gått som smort och det har varit bra på alla sätt, men neeeeeej då... När man kommer hem så får man en influsensa som leder till att man hostar upp lungorna i en slemmig, blodig klump och atlaten rinner ut genom näsan och en orkan startas av alla ens nysningar så att halva stan och dess inånare flyger iväg till Tahiti och lever ett förbannat mycket mytsigare liv än vad man själv gör i sin soffa med skitigt hår och rinnande näsa.
Tvi fan.
Man ska helt enkelt inte ha kul, man ska sitta i sina rutiner och undvika att ha trevligt, för allt kommer med en prislapp. Stanna hemma, kolla på nyheterna (undvik humorprogram, man kan börja hosta av att askratta och då kanske man spontankvävs), ät fullkornsbröd och drick grönt thé och uttala dig aldrig negativt om någon eller någonting för då riskerar du att bli anklagad för att vara fylld med hat och kanska bli nedslagen.
Nu ska jag äta lite meducin och spraya bort nästäppan så kanske jag blir en människa igen, måste ju bli frisk till Ystadsresan och trippen till Danmark och så klart nästa resa till London. Men då blir jag säkert skjuten iaf.
Kan passa på att planera in den samtidigt som nått tunnelbaneattentat så kanske jag får min bild i tidningen iaf. Skulle ju va kul att bli kändis sådär så man slipper galna fans. Smart.
Det hände när jag kom hem från Rhodos, det hände när jag var i Malmö, det händer varje gång man varit på krogen och självklart hände det nu efter vår lilla tripp till London.
Antingen inser man att den där kvällen som skulle bli så förbannat kul bara ledde till att man bråkade med sina vänner, gjorde bort sig inför folk man vill lära känna, gjorde av med sjukt mycket mer pengar än man borde, är bakis som ett arsel, visade upp sig naken av misstag eller helt plötsligt har en tönt från Skultuna som oupphörligen ringer och skickar sms varje dag i flera månader efteråt,
eller så har man blundat så länge för att att man inte mår bra att så fort man slappnar av får man halsfluss och kan inte röra sig ur sängen på en vecka, lever på alvedon och isglass och magrar sönder till ett fult litet skelett,
eller så har man levt på rosa små moln och glömt att köpa tågbiljetter i förväg vilket resulterar i att man får betala 1600 kr för att komma hem, sittande ensam i första klass med en torr macka med kålsallad som smakar fisk och ett kasst radioprogram i örat som krasar och krasslar hela jävla vägen mellan Malmö-Västerås, och det bästa sällskapet är en tåg-herre med obestämbar sexuell läggning som leker kypare och fyller på med tågvatten och smaklöst kaffe. Vars service INTE är värd 1600 kr.
Eller som i vissa fall: man har haft en förbannat trevlig tripp till London och allting har gått som smort och det har varit bra på alla sätt, men neeeeeej då... När man kommer hem så får man en influsensa som leder till att man hostar upp lungorna i en slemmig, blodig klump och atlaten rinner ut genom näsan och en orkan startas av alla ens nysningar så att halva stan och dess inånare flyger iväg till Tahiti och lever ett förbannat mycket mytsigare liv än vad man själv gör i sin soffa med skitigt hår och rinnande näsa.
Tvi fan.
Man ska helt enkelt inte ha kul, man ska sitta i sina rutiner och undvika att ha trevligt, för allt kommer med en prislapp. Stanna hemma, kolla på nyheterna (undvik humorprogram, man kan börja hosta av att askratta och då kanske man spontankvävs), ät fullkornsbröd och drick grönt thé och uttala dig aldrig negativt om någon eller någonting för då riskerar du att bli anklagad för att vara fylld med hat och kanska bli nedslagen.
Nu ska jag äta lite meducin och spraya bort nästäppan så kanske jag blir en människa igen, måste ju bli frisk till Ystadsresan och trippen till Danmark och så klart nästa resa till London. Men då blir jag säkert skjuten iaf.
Kan passa på att planera in den samtidigt som nått tunnelbaneattentat så kanske jag får min bild i tidningen iaf. Skulle ju va kul att bli kändis sådär så man slipper galna fans. Smart.