Normalt, vanligt, jävla Svensson-tråk!
Ja, jag har kommit till insikt till slut och jag har äntligen bestämt mig för att komma ut ur garderoben.
Jag har kännt det gnaga i bakhuvudet länge nu och det finns inga anledningar kvar att dölja det mer:
jag är inte den jag trott mig vara eller den jag gett sken av att vara.
Jag hoppas min familj kan acceptera mig för den jag är och att min sambo inte blir sårad - man kan ju inte rå för sin sexuella läggning eller sin inre natur!
Jag har försökt att passa in, att vara så som alla andra. Jag vill inte sticka ut från mina vänner, jag vill kunna prata och diskutera på deras villkor så klart.
Men att leva i en lögna är inget liv.
Så här och nu ska jag skrika ut över världen: JAG ÄR ETT NORMALT, VANLIGT JÄVLA HETERO-TRÅK!
Jag gillar killar, karlar, män och pojkar! De är manliga, långa, starka och hårdhänta, de luktar svett och har skäggstubb, de kan borra och spika, fixa och greja, de har basröst och de drar ut stolen på restaurangen, de har after shave och behöver inte fråga hela sin omgivning om råd inför varje beslut de ska ta i livet!
Män är kåta, villiga och slampiga, de går igång av att man nafsar dem i örsnibben, de märker inte om man har stubbiga ben eller glömt att klippa tånaglarna, man vet hur man gör för att få den precis dit man vill och de är så underbart matscho när man behöver hjälp med något...
Man vet reglerna när det kommer till killar och de är mer eller mindre likadana när det kommer till sänghalmen, tjejer har alla egna små idéer om vad som är rätt eller fel. Vissa gillar det hårdhänd, andra får man knappt peta på. En del vill ha det bäcksvart och inte visa en milimetar hud, andra vill fläka upp sig så att minsta lilla skrymste syns. En del vill ha det snabbt, andra vill hålla på i evigheter, vissa gillar dirty-talk, andra säger inte ett pip....
Killar är bara... bra.
Och inte nog med det: jag är ett normalt, vanligt, jävla monogam-tråk också!
Jag är så nöjd med mannen i mitt liv, jag skulle inte byta honom mot all choklad i världen. Han har allt en man ska ha: tjejrumpa, långt hår och älskar att laga mat och har inget emot att diska, städa och tvätta. Han äter räkor och rakar sig under armarna och gillar hemmakvällar i badkaret med ett glas vin. Han behandlar mig som en prinsessa och skulle försvara mig mot ett tusen lejon om han var tvungen.
Och det bästa av allt: han är tatuerad som få.
Jag är en hopplös romantiker som vill att min man skall ta hand om mig, fan jag skäms! Vad ska mina vänner säga?
Visst, jag ska inte säga att jag vägrar hångla runt om andan faller på, för det skulle jag gladeligen göra! Och jag kan inte hymla med att nått av mina hångeloffer må vara av kvinligt kön, men det är inte poängen här.
Poängen är att jag är en Svensson, möjligtvis med en twist... Likförbannat en Svensson (typ Swenzzon).
Jag vill inte ha mer än villa, volvo vovve, fast då snarare radhus, 14 katter och en HD...
Dags att acceptera Fridan för den hon är och inte låtsas mer... *sucka lite olyckligt*
Jag som ville vara rebell...
Jag har kännt det gnaga i bakhuvudet länge nu och det finns inga anledningar kvar att dölja det mer:
jag är inte den jag trott mig vara eller den jag gett sken av att vara.
Jag hoppas min familj kan acceptera mig för den jag är och att min sambo inte blir sårad - man kan ju inte rå för sin sexuella läggning eller sin inre natur!
Jag har försökt att passa in, att vara så som alla andra. Jag vill inte sticka ut från mina vänner, jag vill kunna prata och diskutera på deras villkor så klart.
Men att leva i en lögna är inget liv.
Så här och nu ska jag skrika ut över världen: JAG ÄR ETT NORMALT, VANLIGT JÄVLA HETERO-TRÅK!
Jag gillar killar, karlar, män och pojkar! De är manliga, långa, starka och hårdhänta, de luktar svett och har skäggstubb, de kan borra och spika, fixa och greja, de har basröst och de drar ut stolen på restaurangen, de har after shave och behöver inte fråga hela sin omgivning om råd inför varje beslut de ska ta i livet!
Män är kåta, villiga och slampiga, de går igång av att man nafsar dem i örsnibben, de märker inte om man har stubbiga ben eller glömt att klippa tånaglarna, man vet hur man gör för att få den precis dit man vill och de är så underbart matscho när man behöver hjälp med något...
Man vet reglerna när det kommer till killar och de är mer eller mindre likadana när det kommer till sänghalmen, tjejer har alla egna små idéer om vad som är rätt eller fel. Vissa gillar det hårdhänd, andra får man knappt peta på. En del vill ha det bäcksvart och inte visa en milimetar hud, andra vill fläka upp sig så att minsta lilla skrymste syns. En del vill ha det snabbt, andra vill hålla på i evigheter, vissa gillar dirty-talk, andra säger inte ett pip....
Killar är bara... bra.
Och inte nog med det: jag är ett normalt, vanligt, jävla monogam-tråk också!
Jag är så nöjd med mannen i mitt liv, jag skulle inte byta honom mot all choklad i världen. Han har allt en man ska ha: tjejrumpa, långt hår och älskar att laga mat och har inget emot att diska, städa och tvätta. Han äter räkor och rakar sig under armarna och gillar hemmakvällar i badkaret med ett glas vin. Han behandlar mig som en prinsessa och skulle försvara mig mot ett tusen lejon om han var tvungen.
Och det bästa av allt: han är tatuerad som få.
Jag är en hopplös romantiker som vill att min man skall ta hand om mig, fan jag skäms! Vad ska mina vänner säga?
Visst, jag ska inte säga att jag vägrar hångla runt om andan faller på, för det skulle jag gladeligen göra! Och jag kan inte hymla med att nått av mina hångeloffer må vara av kvinligt kön, men det är inte poängen här.
Poängen är att jag är en Svensson, möjligtvis med en twist... Likförbannat en Svensson (typ Swenzzon).
Jag vill inte ha mer än villa, volvo vovve, fast då snarare radhus, 14 katter och en HD...
Dags att acceptera Fridan för den hon är och inte låtsas mer... *sucka lite olyckligt*
Jag som ville vara rebell...
Kommentarer
Trackback