The cool wine!
På ett infall sprang jag in på systembolaget idag och beställde hem nästan hela serien av Cristian Audigirs "the cool wine", dock hoppade jag över Rosévinet (urk). Tjejen frågade: "Vill du ha de mousserande viderna också?" och jag tänkte att det väl är lika bra att köra på när man ändå är igång. "Ja, de kostar ju 499 och 599 kr..."
Så nu är jag med vin för nästan 2000 kr. När jag väl kom hem sen så konstaterade jag i mitt stilla sinne att om jag köper vin med designflaskor så hamnar man i ett litet dilemma. Man vill ju så klart smaka på vinet, men man vill ju ha kvar den snygga flaskan. Och jag vägrar ha tomma flaskor framme för det ser så sjukt tacky ut. Så det enda jag kunde komma fram till är att jag måste köpa hela uppsättningen en gång till och dricka ena och spara andra. Jaha, och plötsligt var det nästan 4000 kr istället för 2.... Så tokigt det kan bli, som Thomas skulle säga.
Så nu är jag med vin för nästan 2000 kr. När jag väl kom hem sen så konstaterade jag i mitt stilla sinne att om jag köper vin med designflaskor så hamnar man i ett litet dilemma. Man vill ju så klart smaka på vinet, men man vill ju ha kvar den snygga flaskan. Och jag vägrar ha tomma flaskor framme för det ser så sjukt tacky ut. Så det enda jag kunde komma fram till är att jag måste köpa hela uppsättningen en gång till och dricka ena och spara andra. Jaha, och plötsligt var det nästan 4000 kr istället för 2.... Så tokigt det kan bli, som Thomas skulle säga.
Förlegade jävla kärring.
http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/fragaeva/article7007122.ab
som sociolog blir jag otroligt upprörd över detta svar. Jag är verkligen allergisk mot att säga saker som delar in män och kvinnor i två separerade grupper utan gemensamma nämnare med tillhörande normer som anses vara "normalt" för alla i gruppen. Att säga att gruppen "män" är nästan de enda som som köper porrtidningar och att de har ett annat sätt att stimuleras än kvinnor säger så mycket mer än så. Det innefattar en normalisering av ett beteende som innebär att de som inte passar in har ett felaktigt beteende. De män som inte gillar porrtidningar är onormala. De kvinnor som tänder på visuell stimulans som porrtidningar, är onormala.
Skit på dig.
som sociolog blir jag otroligt upprörd över detta svar. Jag är verkligen allergisk mot att säga saker som delar in män och kvinnor i två separerade grupper utan gemensamma nämnare med tillhörande normer som anses vara "normalt" för alla i gruppen. Att säga att gruppen "män" är nästan de enda som som köper porrtidningar och att de har ett annat sätt att stimuleras än kvinnor säger så mycket mer än så. Det innefattar en normalisering av ett beteende som innebär att de som inte passar in har ett felaktigt beteende. De män som inte gillar porrtidningar är onormala. De kvinnor som tänder på visuell stimulans som porrtidningar, är onormala.
Skit på dig.
Revanch!!
Christina Hendricks har blivit utnämd till världens sexigaste kvinna. Jag är inte på långa vägar en Christina Hendricks, men jag är ta mig fan betydligt närmare henne än vad jag är Äckelpäckel-Angelina eller nån annan anorektisk plutmaja. Rött hår och hurvor is the shit, det har jag alltid sagt, och nu verkar omvärlden förstå det! Lycka!
Mot Norrköping!
Klockan 8 tyckte katterna att det var dags för mig att gå upp. Jag brukar gå upp då, men igår kom jag hem från kobbet klockan 2 utan sovpaus, så jag var lite mör. Det sket katterna högaktningsfullt i och tyckte att jag snällt kunde kliva upp ändå. Thomas gruffade och tryckte ner ansiktet i kudden, så här sitter jag nu, två timmar semare, helt själv i soffan. Katterna nöjde sig ju så klart med att jag bara klev upp, sen gick de och gjorde något annat. (tackar!)
Så fort karlsloken behagar gå upp så ska vi iväg till gymmet och sen åker vi till Norrköping och svenska tatueringsmässan. Jag fick en liten fundering om jag skulle ställa upp i nån tävling, men jag tror att jag ångrade mig igen. Huvva.
Så fort karlsloken behagar gå upp så ska vi iväg till gymmet och sen åker vi till Norrköping och svenska tatueringsmässan. Jag fick en liten fundering om jag skulle ställa upp i nån tävling, men jag tror att jag ångrade mig igen. Huvva.
Hilda!
Roomba 562, eller R2 Hilda som vår har fått heta, bor nu här hos oss och våra katter. En mycket intressant liten dam som virrar runt i lägenheten och snurrar sina små borstar. Den kommer inte in under soffan och en del möbler, men den gör underverk på mattan i vardagsrummet och jag tycker nog att det var ett bra köp, även om man kommer få dammsuga emellanåt med den vanliga dammsugaren. Katterna accepterar henne, så jag tror att vi kanske kommer leva utan lite mindre katthår här hemma. Pfi!
Snöret - mammamisshandlaren
Igår var det Snärets tur att gå ut i trädgården med mamma och bli borstad. Ni när värmen börjar komma så håras det till förbannelse här hemma och till och med jag, luttrad som är är, håller på att få spatt av att det är katthår överallt, och då menar jag ÖVERALLT!
Snöret är, som de flesta känner till, en mycket stor katt som vanligtvis dessutom är en väldigt snäll och medgörlig liten herre. Så var icke fallet denna dag. Kobinationen vårsol, utomhusdofter, okända ljud, litw för litet sele och en irriterande mamma som bara ville borsta päls när SNöret hellre ville vara djungelkatt resluterade i en hetsig diskussion mellan katt och matte. Matte/mamma/jag vann det hela i slutänden, men Snöret gjorde sitt avtryck så det heter duga. Den vänstra armen klarade sig hyfsat med bara ettbett över handleden och lite skinnflåddhet i handflatan. Den högra blev dock rejält tilltufsad, vilket är svårt att riktigt fånga på bild, men jag har gjort ett tappert försök:
Så kan det gå när man ska vara ensvis. Men han fick i vilket fall som hellst pälsen borstad och en rejäl utskällning. Idag fick han sitta inne medan jag borstade de två svarta gullungarna. Snöret satt i fönstret och skrek och grät, men han fick snällt stanna inne. Han får nog göra det tills jag har läkt.
Snöret är, som de flesta känner till, en mycket stor katt som vanligtvis dessutom är en väldigt snäll och medgörlig liten herre. Så var icke fallet denna dag. Kobinationen vårsol, utomhusdofter, okända ljud, litw för litet sele och en irriterande mamma som bara ville borsta päls när SNöret hellre ville vara djungelkatt resluterade i en hetsig diskussion mellan katt och matte. Matte/mamma/jag vann det hela i slutänden, men Snöret gjorde sitt avtryck så det heter duga. Den vänstra armen klarade sig hyfsat med bara ettbett över handleden och lite skinnflåddhet i handflatan. Den högra blev dock rejält tilltufsad, vilket är svårt att riktigt fånga på bild, men jag har gjort ett tappert försök:
Så kan det gå när man ska vara ensvis. Men han fick i vilket fall som hellst pälsen borstad och en rejäl utskällning. Idag fick han sitta inne medan jag borstade de två svarta gullungarna. Snöret satt i fönstret och skrek och grät, men han fick snällt stanna inne. Han får nog göra det tills jag har läkt.
Ryggen, en tidsresa.
Sommaren 2009
Vintern 2009
Vår 2010
Penis?
Nu är ca 150 mil avklarade, varav alla har ávverkats av mig ihop med Thomas och Lasse Winnerbäck. Winnerbäck har berättat historier om sitt liv och jag och Thomas har ställt sånna där viktiga frågor till varandra såsom; vilken sida ÄR egentligen baksidan på penis? Mmmmm, vi kom inte fram till mycket, men dessa fyra dagar och 150 mil har ändå varit produktiva. Vi har shoppat i Kalmar, fikat i Simrishamn, fått massage i Karlaby, köpt hudfärg i Ystad, handlat pizza i Ängelholm och samtalat om gamla tider med en farbror i Hedala. Bildbevis kan komma.
Hjärtekrossarbanan.
Ibland är det svårt att gå och handla om man är en LillFrida. Man vet aldrig när man ska få hjärtat krossat....
Onsdagsäventyr!
Lillördag är ju ändå lillördag, även om jag inte utnyttjat detta faktum på väldigt, väldigt länge. Men i onsdags drog jag med mig Majjan till Tabazco där vi åt god mat, drack stora glas med vin och en och annan drink.
Det var en bra kväll.
Det var en bra kväll.
Till Viktoria
Självklart kommer jag ihåg dig och jag förstår inte varför du tror att jag skulle velat ha glömt dig eller varför jag skulle ta illa upp av att du skriver till mig. Jag hoppas att jag inte var så jävlig i skolan att du har anledning att tro det, men det kan jag nog mycket väl ha varit, haha! Det är roligt att du skriver och jag hoppas att du har det bra!
Det är synd att jag inte hållt mer koll på mina gamla klasskompisar, men jag mådde inte så bra under den tiden och jag tyckte att det var ganska skönt att få lämna saker och ting och inte se tillbaka, inget personligt mot någon, men samtidigt lika riktat mot alla.
Om något år är det dags för återträff, och vi får väl se om jag kommer tycka att det känns nödvändigt att gå dit eller inte. Egentligen känns det ju fullständigt idiotiskt att klämma ihop en massa människor som inte har något mer gemensamt än att de en gång i tiden gick i skolan tillsammans. Och fösöka skapa någon krystad sammahållning genom att bli fulla ihop. Men som sagt, jag kanske kommer gå dit. Så då kanske vi ses igen, tio år senare...
Det är synd att jag inte hållt mer koll på mina gamla klasskompisar, men jag mådde inte så bra under den tiden och jag tyckte att det var ganska skönt att få lämna saker och ting och inte se tillbaka, inget personligt mot någon, men samtidigt lika riktat mot alla.
Om något år är det dags för återträff, och vi får väl se om jag kommer tycka att det känns nödvändigt att gå dit eller inte. Egentligen känns det ju fullständigt idiotiskt att klämma ihop en massa människor som inte har något mer gemensamt än att de en gång i tiden gick i skolan tillsammans. Och fösöka skapa någon krystad sammahållning genom att bli fulla ihop. Men som sagt, jag kanske kommer gå dit. Så då kanske vi ses igen, tio år senare...
Uuue!
I morse kräktes Snöret upp en rosa slajmboll i köket. Jag lyckades iaf flytta på honom i tid så att han inte kräktes på mattan utan på golvet. (Varför ska de alltid kräkas på mattan?!) Nåja, det var hur som hellst väldigt... äckligt.
Jag blir påverkad...
...eftersom det känns så nära, även om det inte har någotning med mig att göra. Det känns så skrämmande och lite för "close to home" när någon man tycker om helt plötsligt förlorar sin kärlek, en kärlek som var menad att hålla för alltid. En del par vet man att de gensat skulle gå vidare om de fick för sig att bryta upp. Man vet att det de har kanske mer handlar om bekvämlighet än passion och man kan tänka sig att de kanske inte ens skulle sörja om tvåsamheten dem emellan skulle ta slut. Och jag känner faktiskt inte så jättemånga som verkligen, verkligen älskar varandra pssionerat och som vet att de skall leva ihop resten av sina liv. Som vet att det blir inte bättre än såhär. Och hon är en av dem, de ovanliga... som bara har verkligen, verkligen älskat.
Men i det här fallet var det så, i alla fall för henne. Det här var Det, och det var lika självklart som luften. Och plötsligt - är det borta. Och hon kan ingenting göra för att ändra på det, beslutet är taget och tärningen kastad. Det är bara... slut... över, borta. Jag skulle nog bara lägga mig ner och dö. Eller i vilket fall som hellst, vilja lägga mig ner och dö. Aldrig mer vakna upp, aldrig mer tvingas andas.
Men alla som någonsin sörjt, vad det än är man har sörjt, vet att det blir bättre. Det är en sjukt klen tröst. Men det blir konstigt nog det. Jag har ingen aning om hur jag skulle komma över det om Thomas bestämde sig för att lämna mig, men självklart skulle jag väl komma över det på något vis någon gång. Antagligen genom att trasa sönder mig själv till oigenkännlighet, men jag skulle komma ut på andra sidan på något sätt. För det är det man gör. Man överlever.
Men vill man....?
http://www.youtube.com/watch?v=ZCVN-nJ4KXU&feature=related
Men i det här fallet var det så, i alla fall för henne. Det här var Det, och det var lika självklart som luften. Och plötsligt - är det borta. Och hon kan ingenting göra för att ändra på det, beslutet är taget och tärningen kastad. Det är bara... slut... över, borta. Jag skulle nog bara lägga mig ner och dö. Eller i vilket fall som hellst, vilja lägga mig ner och dö. Aldrig mer vakna upp, aldrig mer tvingas andas.
Men alla som någonsin sörjt, vad det än är man har sörjt, vet att det blir bättre. Det är en sjukt klen tröst. Men det blir konstigt nog det. Jag har ingen aning om hur jag skulle komma över det om Thomas bestämde sig för att lämna mig, men självklart skulle jag väl komma över det på något vis någon gång. Antagligen genom att trasa sönder mig själv till oigenkännlighet, men jag skulle komma ut på andra sidan på något sätt. För det är det man gör. Man överlever.
Men vill man....?
http://www.youtube.com/watch?v=ZCVN-nJ4KXU&feature=related
om...
...man har träffat den som man vill leva resten av sitt liv med, man har planerat att bli gammal med denne och man aldrig kan tänka sig livet på något annat sätt....
Vad gör man om den personen plötsligt inte vill vara med en längre?
Vad gör man då?
Bara en stilla fundering.
(vi har det bra, oroa er inte)