lillfridan

Igår var det Snärets tur att gå ut i trädgården med mamma och bli borstad. Ni när värmen börjar komma så håras det till förbannelse här hemma och till och med jag, luttrad som är är, håller på att få spatt av att det är katthår överallt, och då menar jag ÖVERALLT!
Snöret är, som de flesta känner till, en mycket stor katt som vanligtvis dessutom är en väldigt snäll och medgörlig liten herre. Så var icke fallet denna dag. Kobinationen vårsol, utomhusdofter, okända ljud, litw för litet sele och en irriterande mamma som bara ville borsta päls när SNöret hellre ville vara djungelkatt resluterade i en hetsig diskussion mellan katt och matte. Matte/mamma/jag vann det hela i slutänden, men Snöret gjorde sitt avtryck så det heter duga. Den vänstra armen klarade sig hyfsat med bara ettbett över handleden och lite skinnflåddhet i handflatan. Den högra blev dock rejält tilltufsad, vilket är svårt att riktigt fånga på bild, men jag har gjort ett tappert försök:






Så kan det gå när man ska vara ensvis. Men han fick i vilket fall som hellst pälsen borstad och en rejäl utskällning. Idag fick han sitta inne medan jag borstade de två svarta gullungarna. Snöret satt i fönstret och skrek och grät, men han fick snällt stanna inne. Han får nog göra det tills jag har läkt.