Straffet för att ha kul.
Det verkar som att det inte är någon ide att ha roligt egentligen. Efteråt så väntar ändå bara tillbakabetalning för varje litet skratt man fått, varje lite uns av tillfredsställelse man haft, varende vällustkänsla skall betalas tillbaka med ränta!
Det hände när jag kom hem från Rhodos, det hände när jag var i Malmö, det händer varje gång man varit på krogen och självklart hände det nu efter vår lilla tripp till London.
Antingen inser man att den där kvällen som skulle bli så förbannat kul bara ledde till att man bråkade med sina vänner, gjorde bort sig inför folk man vill lära känna, gjorde av med sjukt mycket mer pengar än man borde, är bakis som ett arsel, visade upp sig naken av misstag eller helt plötsligt har en tönt från Skultuna som oupphörligen ringer och skickar sms varje dag i flera månader efteråt,
eller så har man blundat så länge för att att man inte mår bra att så fort man slappnar av får man halsfluss och kan inte röra sig ur sängen på en vecka, lever på alvedon och isglass och magrar sönder till ett fult litet skelett,
eller så har man levt på rosa små moln och glömt att köpa tågbiljetter i förväg vilket resulterar i att man får betala 1600 kr för att komma hem, sittande ensam i första klass med en torr macka med kålsallad som smakar fisk och ett kasst radioprogram i örat som krasar och krasslar hela jävla vägen mellan Malmö-Västerås, och det bästa sällskapet är en tåg-herre med obestämbar sexuell läggning som leker kypare och fyller på med tågvatten och smaklöst kaffe. Vars service INTE är värd 1600 kr.
Eller som i vissa fall: man har haft en förbannat trevlig tripp till London och allting har gått som smort och det har varit bra på alla sätt, men neeeeeej då... När man kommer hem så får man en influsensa som leder till att man hostar upp lungorna i en slemmig, blodig klump och atlaten rinner ut genom näsan och en orkan startas av alla ens nysningar så att halva stan och dess inånare flyger iväg till Tahiti och lever ett förbannat mycket mytsigare liv än vad man själv gör i sin soffa med skitigt hår och rinnande näsa.
Tvi fan.
Man ska helt enkelt inte ha kul, man ska sitta i sina rutiner och undvika att ha trevligt, för allt kommer med en prislapp. Stanna hemma, kolla på nyheterna (undvik humorprogram, man kan börja hosta av att askratta och då kanske man spontankvävs), ät fullkornsbröd och drick grönt thé och uttala dig aldrig negativt om någon eller någonting för då riskerar du att bli anklagad för att vara fylld med hat och kanska bli nedslagen.
Nu ska jag äta lite meducin och spraya bort nästäppan så kanske jag blir en människa igen, måste ju bli frisk till Ystadsresan och trippen till Danmark och så klart nästa resa till London. Men då blir jag säkert skjuten iaf.
Kan passa på att planera in den samtidigt som nått tunnelbaneattentat så kanske jag får min bild i tidningen iaf. Skulle ju va kul att bli kändis sådär så man slipper galna fans. Smart.
Det hände när jag kom hem från Rhodos, det hände när jag var i Malmö, det händer varje gång man varit på krogen och självklart hände det nu efter vår lilla tripp till London.
Antingen inser man att den där kvällen som skulle bli så förbannat kul bara ledde till att man bråkade med sina vänner, gjorde bort sig inför folk man vill lära känna, gjorde av med sjukt mycket mer pengar än man borde, är bakis som ett arsel, visade upp sig naken av misstag eller helt plötsligt har en tönt från Skultuna som oupphörligen ringer och skickar sms varje dag i flera månader efteråt,
eller så har man blundat så länge för att att man inte mår bra att så fort man slappnar av får man halsfluss och kan inte röra sig ur sängen på en vecka, lever på alvedon och isglass och magrar sönder till ett fult litet skelett,
eller så har man levt på rosa små moln och glömt att köpa tågbiljetter i förväg vilket resulterar i att man får betala 1600 kr för att komma hem, sittande ensam i första klass med en torr macka med kålsallad som smakar fisk och ett kasst radioprogram i örat som krasar och krasslar hela jävla vägen mellan Malmö-Västerås, och det bästa sällskapet är en tåg-herre med obestämbar sexuell läggning som leker kypare och fyller på med tågvatten och smaklöst kaffe. Vars service INTE är värd 1600 kr.
Eller som i vissa fall: man har haft en förbannat trevlig tripp till London och allting har gått som smort och det har varit bra på alla sätt, men neeeeeej då... När man kommer hem så får man en influsensa som leder till att man hostar upp lungorna i en slemmig, blodig klump och atlaten rinner ut genom näsan och en orkan startas av alla ens nysningar så att halva stan och dess inånare flyger iväg till Tahiti och lever ett förbannat mycket mytsigare liv än vad man själv gör i sin soffa med skitigt hår och rinnande näsa.
Tvi fan.
Man ska helt enkelt inte ha kul, man ska sitta i sina rutiner och undvika att ha trevligt, för allt kommer med en prislapp. Stanna hemma, kolla på nyheterna (undvik humorprogram, man kan börja hosta av att askratta och då kanske man spontankvävs), ät fullkornsbröd och drick grönt thé och uttala dig aldrig negativt om någon eller någonting för då riskerar du att bli anklagad för att vara fylld med hat och kanska bli nedslagen.
Nu ska jag äta lite meducin och spraya bort nästäppan så kanske jag blir en människa igen, måste ju bli frisk till Ystadsresan och trippen till Danmark och så klart nästa resa till London. Men då blir jag säkert skjuten iaf.
Kan passa på att planera in den samtidigt som nått tunnelbaneattentat så kanske jag får min bild i tidningen iaf. Skulle ju va kul att bli kändis sådär så man slipper galna fans. Smart.
Kommentarer
Trackback