Sjuk på Carlforsskas "återkomnsten"
http://www1.vasteras.se/carlforsska/aktuellt/documents/affischaterkomsten1.pdf
Min kära vän Johanna har smittat mig med sin dunderförkylning och jag mår precis som jag förtjänar. Har gått igenom fyra staier nu: Först den svidande känslan i halsen ihop med irriterade slemhinnor i munnen och något gnälliha bihålor, till andra stadiet med segt slem som vägrar komma vare sig upp eller ner ihop med en ihållande hosta, till steg nummer tre med nysningar, feber och snörvlingar till steg nummer fyra som innefattar en konstant rinnande näsa, rinnande ögon och kill och kittel bakom hela ansiktet tills man tror att man ska dö. Någonstans i mitten så insåg jag att jag absolut inte borde jobba. Men när man är personlig assistent som jag är det inte så enkelt som att ringa till jobbet och säga "jag kommer inte idag"... Nej nej, man har ett personlig ansvar att den man arbetar för faktiskt kan gör det som han/hon har planerat under dagen. Man skiter inte i en person som är beroende av en för att kunna äta, gå på toa och ta sig ut ur huset, helt enkelt. Så jag pallrade mig till jobbet, mest för att se hur fort jag kunde ordna det vikigaste och sen gå hem, men några timmar senare fann jag mig själv på Carlforsska för att se genrepet av "återkomsten"; en chow som satts ihop enkom för att kunna skryta om hur BRAAAA deras gamla elever har klarat sig här i livet. Konferencier var Anders Berglund, "västeråsprofil".... ???
För det första: vem är Anders Berglund om inte dirigenten och programledaren från TV? Och vad fan är en "Västeråsprofil"??? En gurkformad kondom? En stadsformad, svart fläck på en karta? Sidan på ett ansikte välkänt från ICA-lagret på Hacksta? Nä, tydligen är han en Tintin-frisyrad typ som brukar vara speaker på damhandbollen. Jahaja. Det är stort! Men han sjöng "jävel på lergök" utan anmärkningar, men utöver det var iaf inte jag imponerad.
Är det bara jag eller ska ett genrep vara så gott som en färdig föreställning? Alla ska vid det laget vara klara med vad som skall göras, när hur och varför? Vilket håll man ska gå, vad man ska säga, hur uppträdandet ska se ut, osv... Allt ska vara klart och färdigt och publiken ska inte märka att det inte är den riktiga föreställningen. Så har jag lärt mig utifrån de genrep jag sett förr. Men nej, inte det heller. Förvirringen var total, tidsschemat höll inte, ingen visste vart de skulle och "intervjuerna" var katastrofala. Inte lika illa som finalnummret, men nästan.
Förutom de gamla elever som kommit för att visa upp hur BRA det gått för dem, så uppträdde även musikklasserna och danskalsserna från trean denna eftermiddag. Musikklasserna var helt ok, men jag led med de stackars dansarna. De har gått tre år i dansklass på gymnasiet och antaglien dansat en hel del innan de sökte dit också. Men de nummer de framförde hade en koreografi som man ser på barnklasser. "Nu går jag åt vänster, kastar med armen, sen går jag åt höger och kaster med den armen, snurra och fram ett steg." Och nog för att jag är helt för att vara individuell, men om man går i en klass inriktad på dans och då förhoppningsvis har tänkt sig att armeta med detta, borde man inte år minstånde vara något sånär vältränad för att klara av de rörelser som man bör när man dansar? Kanske bara jag som har fördomar, men jag tycker exempelvis att det måste underlätta för en snickare att klara av att bära en verktygslåda eller för en frisör att kunna stå upp en hel dag med höjda armar? Eller en dansare att kunna lyfta benet över huvet?
Denna show var nästan fyra timmar av mitt liv som jag aldrig får tillbaka. Jag lyssnade på trumpeter, på flygel, på opera, såg ett utrdag ur en enmansföreställning, såg psykotiska dansare och en IDOL-deltagare som sjöng nån variant av en döende Justin Timberlake, och ingenting hade något sammanhang!
Visst fanns det ljusglimtar. Folke och Emma från Folke, Emma och Josefina var jätteduktiga och framförde folkmusik på gitarr och nyckelharpa. Dan Viktor ÄR en artist som för publiken att älska honom. En dansgrupp utklädd till någon form av neurotiska cirkusartister livade upp det hela och väckte minnen från fetishfester, och slog med andra ord an på en av mina mer djuriska ådror. Carl Björkell som är varit med i musikalen Mamma Mia kunde ju iaf sjunga även om låtvalen inte var de peppigaste. Men om man sammanfattar hela denna "show" så kan jag bara komma fram till: Detta var inte någon "show". Det var ett antal helt random-ihopplockat folk som gjorde sin grej helt oberoende av vad de andra gjorde. Ingen röd tråd, ingenting. Och när det var klart satt man där som ett frågetecken och undrade: "vad var det de ville säga med detta?" Och så kommer man på det: "Ah, de ville ha en skrytshow om hur bra carlforsskas elever har klarat sig". Och det intressanta är att det är percis det som de visar: hur bra ELEVERNA har klarat sig. Individerna var jätteduktiga. INDIVIDERNA som en gång i tiden gick på carlforsskas gymnasium i Västerås har arbetat hårt och blivit duktiga artister (en del av dem) och kan sin sak. Men Carlforsskas gymnasieskola i västerås har inte nödvändigtvis någonting med detta att göra, och de kan framför allt inte sätta ihop en föreställning.
Min kära vän Johanna har smittat mig med sin dunderförkylning och jag mår precis som jag förtjänar. Har gått igenom fyra staier nu: Först den svidande känslan i halsen ihop med irriterade slemhinnor i munnen och något gnälliha bihålor, till andra stadiet med segt slem som vägrar komma vare sig upp eller ner ihop med en ihållande hosta, till steg nummer tre med nysningar, feber och snörvlingar till steg nummer fyra som innefattar en konstant rinnande näsa, rinnande ögon och kill och kittel bakom hela ansiktet tills man tror att man ska dö. Någonstans i mitten så insåg jag att jag absolut inte borde jobba. Men när man är personlig assistent som jag är det inte så enkelt som att ringa till jobbet och säga "jag kommer inte idag"... Nej nej, man har ett personlig ansvar att den man arbetar för faktiskt kan gör det som han/hon har planerat under dagen. Man skiter inte i en person som är beroende av en för att kunna äta, gå på toa och ta sig ut ur huset, helt enkelt. Så jag pallrade mig till jobbet, mest för att se hur fort jag kunde ordna det vikigaste och sen gå hem, men några timmar senare fann jag mig själv på Carlforsska för att se genrepet av "återkomsten"; en chow som satts ihop enkom för att kunna skryta om hur BRAAAA deras gamla elever har klarat sig här i livet. Konferencier var Anders Berglund, "västeråsprofil".... ???
För det första: vem är Anders Berglund om inte dirigenten och programledaren från TV? Och vad fan är en "Västeråsprofil"??? En gurkformad kondom? En stadsformad, svart fläck på en karta? Sidan på ett ansikte välkänt från ICA-lagret på Hacksta? Nä, tydligen är han en Tintin-frisyrad typ som brukar vara speaker på damhandbollen. Jahaja. Det är stort! Men han sjöng "jävel på lergök" utan anmärkningar, men utöver det var iaf inte jag imponerad.
Är det bara jag eller ska ett genrep vara så gott som en färdig föreställning? Alla ska vid det laget vara klara med vad som skall göras, när hur och varför? Vilket håll man ska gå, vad man ska säga, hur uppträdandet ska se ut, osv... Allt ska vara klart och färdigt och publiken ska inte märka att det inte är den riktiga föreställningen. Så har jag lärt mig utifrån de genrep jag sett förr. Men nej, inte det heller. Förvirringen var total, tidsschemat höll inte, ingen visste vart de skulle och "intervjuerna" var katastrofala. Inte lika illa som finalnummret, men nästan.
Förutom de gamla elever som kommit för att visa upp hur BRA det gått för dem, så uppträdde även musikklasserna och danskalsserna från trean denna eftermiddag. Musikklasserna var helt ok, men jag led med de stackars dansarna. De har gått tre år i dansklass på gymnasiet och antaglien dansat en hel del innan de sökte dit också. Men de nummer de framförde hade en koreografi som man ser på barnklasser. "Nu går jag åt vänster, kastar med armen, sen går jag åt höger och kaster med den armen, snurra och fram ett steg." Och nog för att jag är helt för att vara individuell, men om man går i en klass inriktad på dans och då förhoppningsvis har tänkt sig att armeta med detta, borde man inte år minstånde vara något sånär vältränad för att klara av de rörelser som man bör när man dansar? Kanske bara jag som har fördomar, men jag tycker exempelvis att det måste underlätta för en snickare att klara av att bära en verktygslåda eller för en frisör att kunna stå upp en hel dag med höjda armar? Eller en dansare att kunna lyfta benet över huvet?
Denna show var nästan fyra timmar av mitt liv som jag aldrig får tillbaka. Jag lyssnade på trumpeter, på flygel, på opera, såg ett utrdag ur en enmansföreställning, såg psykotiska dansare och en IDOL-deltagare som sjöng nån variant av en döende Justin Timberlake, och ingenting hade något sammanhang!
Visst fanns det ljusglimtar. Folke och Emma från Folke, Emma och Josefina var jätteduktiga och framförde folkmusik på gitarr och nyckelharpa. Dan Viktor ÄR en artist som för publiken att älska honom. En dansgrupp utklädd till någon form av neurotiska cirkusartister livade upp det hela och väckte minnen från fetishfester, och slog med andra ord an på en av mina mer djuriska ådror. Carl Björkell som är varit med i musikalen Mamma Mia kunde ju iaf sjunga även om låtvalen inte var de peppigaste. Men om man sammanfattar hela denna "show" så kan jag bara komma fram till: Detta var inte någon "show". Det var ett antal helt random-ihopplockat folk som gjorde sin grej helt oberoende av vad de andra gjorde. Ingen röd tråd, ingenting. Och när det var klart satt man där som ett frågetecken och undrade: "vad var det de ville säga med detta?" Och så kommer man på det: "Ah, de ville ha en skrytshow om hur bra carlforsskas elever har klarat sig". Och det intressanta är att det är percis det som de visar: hur bra ELEVERNA har klarat sig. Individerna var jätteduktiga. INDIVIDERNA som en gång i tiden gick på carlforsskas gymnasium i Västerås har arbetat hårt och blivit duktiga artister (en del av dem) och kan sin sak. Men Carlforsskas gymnasieskola i västerås har inte nödvändigtvis någonting med detta att göra, och de kan framför allt inte sätta ihop en föreställning.
Kommentarer
Trackback