Å så lite melodifestival såklart...
Jag vet inte riktigt hur det gick till att operadamen vann, men jag tycker att det är kul att det för en gångs skulle kommer en låt från sverige som inte har ABBA-komplex. Det kanske är ett tecken på att svenska folket har börjar inse att vi inte är så häftiga som vi tror, eller åt minsåne att vi ser att omvärlden inte är lika impade av oss och vår musikkultur som vi själva är. Vi tror varje år att vi ska vinna, men det är bara vi själva som tror på det.
Så Caroline Af Ugglas. Underbar. Jag kan bara säga det. Underbar. Jag vet att det är många som avskyr både henne och hennes låt, men för mig handlar hennes bidrag om att gå tillbaka till det som musik borde handla om: att känna och förmedla känslor. Inte att kråma sig i miniklänning och väsa fram sångtexter massproducerade av nån snubbe som skiter fullständigt i vad som sägs bara det låter bra. Tomma fraser som ska få olyckliga tonnårstjejer att gråta mascara ner i kudden i det rosablommiga flickrummet över att hennes liv är slut för att första pojkvännen gjort slut, fraser som "in I could turn back the hands of time" och "I fall without my wings, I feel so small, I guess I need you baby". Nej, Carolines låt kanske inte är den mest misikaliskt korrekta. Den kanske inte har en perfekt text. Och Caroline kanske inte är så jävla korrekt alls. Och jag älskar det, jag nästan känner paniken krypa in under skinnet när hon sjunger och desperationens klor sträcker sig efter hjärtat på mig. Så underbart. Bara underbart.
http://www.youtube.com/watch?v=uDcb8KGMJa0&feature=related
Så Caroline Af Ugglas. Underbar. Jag kan bara säga det. Underbar. Jag vet att det är många som avskyr både henne och hennes låt, men för mig handlar hennes bidrag om att gå tillbaka till det som musik borde handla om: att känna och förmedla känslor. Inte att kråma sig i miniklänning och väsa fram sångtexter massproducerade av nån snubbe som skiter fullständigt i vad som sägs bara det låter bra. Tomma fraser som ska få olyckliga tonnårstjejer att gråta mascara ner i kudden i det rosablommiga flickrummet över att hennes liv är slut för att första pojkvännen gjort slut, fraser som "in I could turn back the hands of time" och "I fall without my wings, I feel so small, I guess I need you baby". Nej, Carolines låt kanske inte är den mest misikaliskt korrekta. Den kanske inte har en perfekt text. Och Caroline kanske inte är så jävla korrekt alls. Och jag älskar det, jag nästan känner paniken krypa in under skinnet när hon sjunger och desperationens klor sträcker sig efter hjärtat på mig. Så underbart. Bara underbart.
http://www.youtube.com/watch?v=uDcb8KGMJa0&feature=related
Kommentarer
Trackback