Kattmördaren igen.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5677534.ab

Visst är det väl ändå underligt att det är så många som reagerar så himla starkt över att denne unge man plågat ihjäl 18 katter och en hund, men att det inte är så många som lyfter ett ögonbryn när folk blir misshandlade, mördade, våldtagna, torterade?
Jag är själv en av dessa människor, och visst blir jag väl upprörd när jag hör om folk som gör illa folk, men jag har sällan blivit så illa berörd som över det här. Men kanske är det väl så att folk som gör varandra illa kan ha agerat på grund av tillfällig frustration, att tillfället har spårat ur och saker och ting mer eller mindre bara hänt i stundens hetta. Men krypet Joel Ander har varit ute på nätterna och metodiskt letat efter oskyldiga små djur att ha ihjäl på de mest bestialiska sätt, och njutit av det. Han har därefter skrivit både på internet och direkt till djurens ägare och beskrivit sina handlingar i detalj så som om han var stolt över dem. Han har gottat sig i dem. Han har säkert suttit hemma i sin skrubb och njutit och fantiserat i flera dagar över vad han utsatt dessa försvarslösa djur för.
Det är hemskt när folk gör människor illa. Och det är lika hemskt  när folk gör djur illa. Men det blir fanimig så mycket värre när någon så metodiskt och kallt torterar, skändar och mördar och dessutom njuter så uppenbart av det.

"han mår mycket, mycket dåligt" säger hans advokat. Men när han själv skrivit om det han gjort låter det inte som att han mår dåligt alls, så jag tror att han bara mår dåligt övet att han nu tvigas stå för sina brott. Djuren och dess ägare skiter han nog högaktningsfullt i. Men jag är trots allt glad att han i alla fall mår dåligt över något. Det är han värd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback