lillfridan

Vi kom fram till att ett av de största problemen med min kärlek till mig själv är att jag inte vet hur man säger ifrån när man blir sårad, på ett "lagomt" sätt. Att ha självrespekt och inte tillåta andra att behandla mig illa är av största vikt, men jag vet helt enkelt inte hur man gör. Och i tidigare relationer kan jag ha tagit i för hårt och hamnat i långdragna konflikter och till och med förlorat realtioner, för att jag inte vet hur man säger ifrån på ett passande sätt, utan antingen valt att hålla käften och svälja en dålig behandling, eller flugit i taket och överreagerat.
Men det är svårt att lära sig hur man gör när man kräver att bli behandlad med respekt när man under många år i barndommen behandlats fullständigt respektlöst och förväntats acceptera det. Att inte ha chansen att säga ifrån och få ett "förlåt", att få förståelse. Att inte bli tagen på allvar.
Hur lär man sig att veta var gränsen går för hur man låter sig bli behandlad? Hur lär man sig det rätta sättet att agera då? Hur får man en passande respons att sitta i ryggmärgen och bli till en automatisk respons istället för något som måste tämjas, analyseras, omformuleras och redigeras innan det är acceptabelt?