Sjunde sittningen
Jag fick i uppdrag att släppa in någon och låta någon få finnas där och se mig utan att skämta bort och utan att gömma mig på alla de kreativa sätt jag arbetat fram. Och som så många gånger förut hade jag en plan, som sen visade sig bli på ett helt annat sätt. Samma dag som jag skulle på sittning nr sju så uppenbarade det sig för mig: någon som jag haft framför mig i många, gånga år men aldrig tagit in och aldrig riktigt gett en chans. En lugn, varm och enkel person som säger vad han menar men aldrig skulle döma på förhand. Jag kom fram till att han ska få den där chansen som han så länge velat ha, och jag släppte in honom. Och han tittar inte bort.
Sittning nr sju blev lite av en sammanfattning och en utvärdering. Jag berättade om hur jag fortfarande är lika förvirrad som innan, men att en ny Frida har dykt upp. En lugn, tillbakalutad, nästan fridfull Frida som vet att den bästa lösningen är att luta sig tillbaka och vänta på att lösningen dyker upp av sig själv, på ett eller annat sätt. Och att det är ok att det tar lite tid och inte blir som man hade tänkt från början.
Självfallet är denna Frida inte ensam, dock. Så enklet är det ju aldrig. Tillsammans med henne finnst fyra andra Fridor: Disney-Frida, BitterFittan, Sentimentalen och fröken förbannad. Dessa fyra Fridor fröser, spottar, rivs och slåss för att få en liten stund i rampljuset, och jag hör själv vem det är som för stunden får ta plats i min hjärna. Lugna damen sitter och tittar på när de andra slåss, och hon ler lite och suckar. Jag försöker locka fram lugna damen så ofta jag kan, men de andra tar plats och kräver uppmärksamhet.
Hon tyckte att jag gjorde situationsanalyser på ett mycket roligare sätt än vad hon gör och uppmuntrade mig att vara medveten om vem av alla Fridor som talade i varje situation och menade att det kunde hjälpa mig mycket.
Hon tyckte att jag hela den här tiden har lyckats lösa problem och följa hennes små uppgifter på mitt eget sätt och att jag jobbat oerhört bra. Att jag är modig.
Jag berättade att jag bestämt mig för att spela bowling, hon hon förstod hur stort ett sådant beslut är för mig. Hon sa att ingen vän nånsin kommer förstå det stora i det även om jag försöker förklara, men jag tror att det finns iaf en som kan förstå till viss del.
Hon undrade hur jag mår nu och hur vi ska jobba vidare. Jag berättade att jag inte vet. Ena dagen mår jag bra, andra dagen vill jag bara dö. Hon menade att vi ska försöka att inte ses på en månad, och skrämmande som det är, är det kanske nyttigt...
Sittning nr sju blev lite av en sammanfattning och en utvärdering. Jag berättade om hur jag fortfarande är lika förvirrad som innan, men att en ny Frida har dykt upp. En lugn, tillbakalutad, nästan fridfull Frida som vet att den bästa lösningen är att luta sig tillbaka och vänta på att lösningen dyker upp av sig själv, på ett eller annat sätt. Och att det är ok att det tar lite tid och inte blir som man hade tänkt från början.
Självfallet är denna Frida inte ensam, dock. Så enklet är det ju aldrig. Tillsammans med henne finnst fyra andra Fridor: Disney-Frida, BitterFittan, Sentimentalen och fröken förbannad. Dessa fyra Fridor fröser, spottar, rivs och slåss för att få en liten stund i rampljuset, och jag hör själv vem det är som för stunden får ta plats i min hjärna. Lugna damen sitter och tittar på när de andra slåss, och hon ler lite och suckar. Jag försöker locka fram lugna damen så ofta jag kan, men de andra tar plats och kräver uppmärksamhet.
Hon tyckte att jag gjorde situationsanalyser på ett mycket roligare sätt än vad hon gör och uppmuntrade mig att vara medveten om vem av alla Fridor som talade i varje situation och menade att det kunde hjälpa mig mycket.
Hon tyckte att jag hela den här tiden har lyckats lösa problem och följa hennes små uppgifter på mitt eget sätt och att jag jobbat oerhört bra. Att jag är modig.
Jag berättade att jag bestämt mig för att spela bowling, hon hon förstod hur stort ett sådant beslut är för mig. Hon sa att ingen vän nånsin kommer förstå det stora i det även om jag försöker förklara, men jag tror att det finns iaf en som kan förstå till viss del.
Hon undrade hur jag mår nu och hur vi ska jobba vidare. Jag berättade att jag inte vet. Ena dagen mår jag bra, andra dagen vill jag bara dö. Hon menade att vi ska försöka att inte ses på en månad, och skrämmande som det är, är det kanske nyttigt...
Kommentarer
Trackback