lillfridan

Jag tar mitt pick och pack och drar nu. Det finns för mycket såvrigheter här, för många gamla hjulspår att fasta i, för många minnen att komma undan.
Jag har skaffat lägenhet, kommit in på utbildning, fått ett extrajobb. Jag har ordnat det så fint för mig men jag känner mig ändå helt vilsen. Vad ska jag göra helt ensam i Helsingborg? Jag vill göra så mycket med livet, jag vill komma vidare nu. Livet har smiskat mig lite för mycket och jag är trött. Trött på att känna mig misslyckad. För det är så det är. Jag blev sviken och jag känner mig misslyckad. Jag har misslyckats med mitt äktenskap, det som jag lagt ner 7 år av mitt liv på. Som jag satt allt annat på paus för. Jag har misslyckats. Jag är misslyckad.

Så jag gör allting för att slippa tänka. Är överallt utom hemma. Gör allt utom är stilla. Har ljud omkring mig för att slippa tystnaden. Hatar frågan "hur är det?" för vad fan ska jag svara? Jag lever.

Jag lever, men ibland önskar jag att jag inte gjorde det. Och ibland tycker jag att jag hat öeft alldeles för lite. Nu vill jag ta alla chanser, svara ja på allting. Hinna ikapp det som jag missade när jag var upptagen med att vara lycklig. Lycklig över en lögn.

Försöker att inte vara bitter. Men samtidigt är det det enda jag är. Bitterfitta, det är vad jag borde kallas. Gråter till Lasse när jag kan. Skrattar så fort jag får tillfälle.

Idag ska jag måla lister. Och hämta skolböcker. Om jag kommer upp ur soffan vill säga.