Utbildad eller inbillad...?
Nu har jag då gått och blivit utbildad arbetsledare inom personlig assistans. Två dagar i Örebro med en massa trevliga människor och en saaatans massa mat, och ett litet diplom i handen.
Det hela började i måndags med packning och sånt där lull-lull. Då kom jag på att jag skulle kolla på Brokeback mountain och ta ett glas vin. Hela sista timmen av filmen grät jag. När eftertexterna började rulla så grät jag. Sen grät jag lite till. Så kom jag fram till att jag var tvungen att skärpa mig. Sen grät jag ännu mer. Jag grät ner hela min tröja och sen grät jag ner Omas tröja också. Sen grät jag en stund till. Sen kunde jag knappt sova på hela natten, så när det var dags att gå upp vid 5 på tisdag morgon hade jag redan varit vaken sen 3. När jag sen satt på tåget som gick 06.10 kändes min list ytterst trist då mina ögon var rödsprängda, ögonlocken svullna och hela jag såg ut som någon som haft lite för kul kvällen innan. Förtroendeingivande.
Hur som, så kan jag iaf fram till Örebro, en hel del för tidigt. Det visste jag ju om, men jag ville komma till Södra stationen så jag visste vart jag skulle. Så jag började med att leta upp kontoret, sen gick jag till hotell Behrn och käkade frukostbuffé. Jag tyckte att det var en jättebra plan med tanke på att jag hade lite tid att slå ihäl och en lång dag framför mig.
Även denna list kändes något trist när det visade sig att det bjöds på kaffem frukt och godis när jag kom till utbildningen. Nån timme in var det förmiddagsfika med stora smörgåsar. En liten stund till, och sen blev det lunchbuffé. När eftermiddagsfikat ställdes fram med enorma chokladbakelser kände till och men jag att det började bli kämpigt, men bjuds det så bjuds det. Så jag proppade mat i ansiktet återigen. När utbildningen till slut var över dag ett så fick jag hiva upp magen på axeln och i sakta mak lunka ner för trapporna där Rebecca (och hennes två nya husdjur) väntade på mig.
Och shit vilka världsproblem två tjejer med en flaska amarone kan lösa! En jävligt trevlig kväll och en mysig natt med vovven Vega på mina fötter.
Sen väntade en dag till med utbildning innan jag fick åka hem. När jag sen satte ner röven i soffan kändes det som att jag hade bomull i hjärnan. Men nu är det gjort!
Det hela började i måndags med packning och sånt där lull-lull. Då kom jag på att jag skulle kolla på Brokeback mountain och ta ett glas vin. Hela sista timmen av filmen grät jag. När eftertexterna började rulla så grät jag. Sen grät jag lite till. Så kom jag fram till att jag var tvungen att skärpa mig. Sen grät jag ännu mer. Jag grät ner hela min tröja och sen grät jag ner Omas tröja också. Sen grät jag en stund till. Sen kunde jag knappt sova på hela natten, så när det var dags att gå upp vid 5 på tisdag morgon hade jag redan varit vaken sen 3. När jag sen satt på tåget som gick 06.10 kändes min list ytterst trist då mina ögon var rödsprängda, ögonlocken svullna och hela jag såg ut som någon som haft lite för kul kvällen innan. Förtroendeingivande.
Hur som, så kan jag iaf fram till Örebro, en hel del för tidigt. Det visste jag ju om, men jag ville komma till Södra stationen så jag visste vart jag skulle. Så jag började med att leta upp kontoret, sen gick jag till hotell Behrn och käkade frukostbuffé. Jag tyckte att det var en jättebra plan med tanke på att jag hade lite tid att slå ihäl och en lång dag framför mig.
Även denna list kändes något trist när det visade sig att det bjöds på kaffem frukt och godis när jag kom till utbildningen. Nån timme in var det förmiddagsfika med stora smörgåsar. En liten stund till, och sen blev det lunchbuffé. När eftermiddagsfikat ställdes fram med enorma chokladbakelser kände till och men jag att det började bli kämpigt, men bjuds det så bjuds det. Så jag proppade mat i ansiktet återigen. När utbildningen till slut var över dag ett så fick jag hiva upp magen på axeln och i sakta mak lunka ner för trapporna där Rebecca (och hennes två nya husdjur) väntade på mig.
Och shit vilka världsproblem två tjejer med en flaska amarone kan lösa! En jävligt trevlig kväll och en mysig natt med vovven Vega på mina fötter.
Sen väntade en dag till med utbildning innan jag fick åka hem. När jag sen satte ner röven i soffan kändes det som att jag hade bomull i hjärnan. Men nu är det gjort!
Kommentarer
Trackback