lillfridan

Nu har lilla Lea kommit till världen efter att envist klamrat sig fast i mamma Emmas mage i några dagar extra. Detta är en lyckosam bebis: hon har den bästa familjen i hela världen! Hon ser onekligen ganska så nöjd ut.



Det är det där med mikro och makro. Jag har ingenting emot att människor skaffar barn, och jag tycker att bebisar är ganska mysiga (om de är rena och glada). Det som stör mig är den stora bilden av att man MÅSTE skaffa barn för att vara normal, att det är en mänsklig rättighet, och att de måste vara biologiska ,att de måste uppfostras efter rådande könsnormer och att många verkar tycka att det är viktigare att exempelvis småtjejerna har fina kläder än att de kan leka och ha roligt.
Min systerdotter och min systerson har bra föräldrar som älskar dem och sätter deras välmående först. De är trygga och har ett stort skyddsnät i form av familj och vänner som alltid kommer se till att de har det bra. Och de har en moster som emellanåt påminner alla om att det viktigaste är att de mår bra och kan vara så som de är, inte att de "passar in". Som ger dem queer-barnbäcker och målarböcker med både prinsessor och bilar i. Som propsar på en grön mjukisdräkt som man kan leka i, istället för en rosa prinsessklänning som man måste "sitta fint" i. För faktum kvarstår: det är från de vuxna de lär sig att det är ok att vara elak mot människor som är annorlunda. Det är vi vuxna som talar om hur man "ska" vara.
Jag tycker att man ska vara som man vill.