lillfridan

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8056187.ab

Alla som har en anhörig med någon form av hälsoproblem kan nog sätta sig in i Torbjörns förtvivlan. Att gå och se hur den man älskar lider, men ingen lyssnar. Man frågar "Varför gör dom ingening?!" och man får bara en axelryckning som svar. Hur jävla rädd man är när byrokratin svarar, inte någon medmänniska. De är inte intresserade av att ta reda på vad som är fel, de är inte intresserade av att hjälpa. Det enda de vill är att man ska gå hem och lösa ut sina recept, svälja tabletterna och hålla käften. För dem är det bara en patient. Men för någon är den personen allt, precis ALLT. Och de lyssnar inte.
Ta ett jävla blodprov, gör en förbannad röntgen, gör en riktig undersökning för i helvete! Ta reda på orsaken till symptomen, försök inte bara pressan undan det som känns! Säg inte "det är så liten risk att det är farligt, så vi undersöker det inte". Det är ju erat jobb!!

Familjen Hammar... Jag förstår er frustration. Jag kan se den totala sorgen som inte ens den får vara ifred eftersom den skuggas över av ilska och misstro.
Jag lider med er.