Tips...?
Fick frågan för ett tag sen hur man gör när man lägger om sin livsstil och börjar träna och ta hand om sig när man inte levt så tidigare och om jag hade några tips om hur andra kan göra för att komma igång. Och när man pratar om träning och kosthållning så blir det ofta en massa innehållslöst dravel och floskler som egentligen inte säger någonting ("man måste göra en livsstilsförändring", "det handlar om att hitta det man själv tycker är roligt", "man kan försöka öka sin vardagsmotion", bla bla), så jag förstår att man söker handfasta tips om hur man faktiskt gör när man lägger om sitt liv. Men dessvärre blir det ofta en massa floskler av det, eftersom vi alla är olika och vi har alla olika problem som vi måste brottas med. Men jag kan ju försöka att tala om hur jag har gjort och varför så kanske man får en utgångspunkt från vilken man kan starta sin egen resa.
För det första så tror jag att man helt enkelt måste trötta på hur man har det. I mitt fall var jag så trött på att hela tiden vara tvungen att tänka på allt jag åt och allt jag drack hela jävla tiden. Och om jag någon gång tillät mig att faktiskt släppa taget så kunde jag gå upp 2-3 kg på en helg och så klart få bärja kämpa som en idit med kosten igen. Aldrig kunna slappna av. Alltid behöva läsa på förpackningarna, alltid behöva vara rädd för fett och socker. Min bägare rann över när jag kom hem från Ystad och inte längre kom i mina egna kläder. Jag hade haft samma klädstorlek sen sjuan och helt plötsligt kom jag inte i nått av det jag ägde, utan fick gå runt i Thomas jeans och luvtröja, för det var det enda jag kom i. Att behöva låna syrrans tjockiskläder som hon hade efter att hon fött barn kändes sådär. Så då var jag helt enkelt trött på skiten och bestämde mig för att det fick vara nog.
När jag väl hade kommit så långt så funderade jag på vad det var som var det största problemet, varför jag hela mitt liv har varit knubbig och varför jag under 8 månader i Ystad hade gått upp så mycket i vikt att jag kliniskt ansågs överviktig. Och det som jag då till sist fick lov att inse var att jag rörde på mig på tok för lite och att jag åt på tok få mycket. Andra kanske är sockerberoende och äter godis varje dag, andra kaske lever på skräpmat, dricker för mycket öl eller är tjocka på grund av att de äter för sällan, eller vad som hellst. Men MITT problem var att jag inte hade något stopp. Jag åt ganska bra mat, var noga med innehåll och så vidare, men jag kunde ju äta hur mycket som hellst av det och var inte riktigt nöjd förrän jag låg i matkoma.Och eftersom jag åt som en idiot när jag väl åt så blev jag ju inte hungrig igen, utan glömde bort att äta både ett och två mål. Det hände ofta att jag åt frukost och sen glömde jag att äta på hela dagen och kom på mig själv vid 20 - 21 på kvällen. Och så var det med allt. Jag är inte så intresserad av fikabröd eller godis, sött har aldrig varit min grej. Men om man någon gång hade det hemma så kunde man räkna med att jag proppade i mig tills det var slut. Speciellt om ingen var där och såg det. Vin samma sak. Och bröd ska vi inte ens gå in på... Och träning hade jag aldrig hållt på med någonsin. Jag tyckte att det borde räcka med promenader nån gång ibland. Och det kanske det gör för en del, men inte för mig som proppade i mig tills jag dog.
Så jag skaffade mig ett gymkort och tog tag i något jag velat göra länge: jag slutade äta kött (som i gris och ko). Då fick jag lov att dumpa alla gamla recept som jag lagat av gammal vana och istället sätta mig och leta efter nya maträtter med fisk, kyckling och vegetariskt. Vi började skriva matlista och veckohandla.
Till att börja med så brydde jag mig inte så mycket om kosten, och jag började lite lungt med träningen. Tränade kanske 2 ggr i veckan, samtidigt som jag åt lite vad jag ville. Men allt eftersom kondisen blev bättre och nyfikenheten kom igång på gymmet så började jag så smått att ta reda på mer och mer om träning och kost. Jag började tycka att det var roligt! Jag slutade tycka att det var pinsamt att testa saker jag inte kunde och vågade mig bort från maskinerna och började använda mig av cable och frivikter. Jag började gå allt oftare till gymmet. Köpte proteinpulver och tog reda på nya övningar och preciserade vad det var jag ville uppnå.
Och allt eftersom så har det växt fram en förståelse för kost och motion som jag inte haft förut. Jag har vetat en himla massa saker, men inte riktigt förstått hur det egentligen ska genomföras.
Nu tränar jag 4-5 gånger i veckan och alltid både kondition, förbränning och styrka, min kost är till största delen vegetarisk, jag äter minst fyra gånger om dagen. Jag äter mellanmål som frukt, keso, proteinpulver, proteinpannkaka, fil eller yoghurt. Jag äter nästan aldrig bröd, inte för att jag tycker att det är onyttigt, men för att jag inte kan. Jag är en nykter brödoholist, skulle vi kunna säga. När jag äter "onyttigheter" så gör jag det med måtta: jag dricker ett glas vin istället för en flaska, en halv pizza istället för en hel, vi köper en liten påse ugnsgrillade chips istället för en stor påse vanliga chips, vi köper en mörk chokladkaka istället för ett kilo smågodis, en 33 cl dricka istället för 2 liter, osv. Så, ja: Jag äter fortfarande onyttiga saker. Om jag inte gjorde det hade jag så klart fått betydligt bättre resultat än vad jag har fått. Men för 17, jag vill ju leva också! Det är viktigt att kunna göra saker som gör att man mår bra om man ska leva ett gott liv. Och jag mår bra av att mysa med min man, gå ut och äta med mina vänner, kunna ta ett glas vin ibland!
Och hur det har gått?
8 kg lättare, 15 cm mindre i midjan, 7 cm mindre runt gumpen, bättre kondition, finare hy, mer muskler och ett gladare humör.
Då:
Nu: 
Då:
Nu: