lillfridan

Så var man tillbaka till swedenland efter en vecka i Tunisen, Afrika. Charter är alltid charter, och det här var en osedvanligt chartrig charter. Vi hade redan innan bestämt oss för att det var en riktigt sällskapserean-tripp som skulle genomföras och vi skulle på sin höjd röra oss från rummet till stranden och till restaurangen. För första gången åkte vi all inclusive och vi hade som plan att inte hämta ut en enda krona utan bara leva på hotellområdet och feta oss som vitvalar. Och så här i efterhand kan jag säga att vi klarat uppgiften riktigt bra!
All inclusivekonceptet är väldigt underligt och jag har aldrig gillat idén att inte ens behöva anstränga sig att hitta en bra restaurang, men om man ger sig iväg med tanken att inte göra av med pengar eller någon som hellst energi så fungerar det ju ypperligt! 
Jag vaknade första morgonen till ett sorl av fågelsång som bara dansade in genom den öppna balkongdörren, och jag tittade ut fran balkongen och möttes av denna utsikt:

Kvällen innan kom vi fram sent, sent och fick den första smaken av all inclusive. En liten arab med guldväst grabbade tag i våra väskor, frågade snabbt om rumsnummret och försvann. Vi checkade in och gick upp på rummet och väskpojken dök upp med ett stort leende. Nere i lobbyn igen blev vi serverade drinkar och när vi sen lommade iväg till "snack baren" så insåg vi att vår syn på snacks och deras syn på snacks är lite olika. Jag anser att snacks är chips, nötter, kanske en macka och på sin höjd en pizzaslice. Deras syn på snacks var buffé med kalkonkebab, pommes, grillat kött, ris, grönsaker, frukt, nystekta pannkakor, omelett, samt en meny med pasta av olika slag, pizza, hamburgare, korv, röror och en massa annat smått och gott. Vi gillade läget och satte oss och käkade vid poolen i nattmörkret och gottade oss med vin och öl. Men när morgonen kom väntade fler överraskningar. Frukostbuffén var omöjligt att ta sig igenom. För det första fanns där så mycket saker att man omöljigt skulle kunna ens smaka på allt. Men utöver det insåg vi att vi hamnat på ett hotell populärt bland engelsmän och det var enklare att få tag på ugnsstekta tomater till frukost än frukt. Jag som älskar färsk frukt och yoghurt till frukost blev lite ledsen, men jag klarade mig bra med croassant, yoghurt, kaffe, juice och äggröra. Efter den långa insmörjningsritualen bar det iväg till stranden, där solstolarna inte bara var gratis utan blev uppställda på beställning av en herre som Thomas snabbt identifierade som Kaptens arabiska okände släkting. Han fick snabbt namnet - kapten (fantasinfullt?).

Det var här vi kom att spendera resten av semestern. På en solstol i solen på standen till Abou Sofiane i Sousse, Tunisien, Afrika.

 

Och där har vi legat och flutit ut som en tallrik kräm, bara några meter från den andra snack-baren vars barpersonal mer än gärna gav mig vitt vin med is i, grillade kalkon och gräddade pizzor. När man låg där i solen och gräddades så var det lätt att man kom nära att nicka till, men man kunde då vara säker på att man skulle bli väckt av någon av de försäljare som gick frsam och tillbaka, fram och tillbaka längs stranden med diverse varor, vars namn ge monotont gormade ut över alla blekfeta solande turister. Den mest återkommande gormningen kom från en man som sålde frukt. Jag har ingen aning om vad han egentligen skrek, men i en veckas tid har jag legat och lyssnat på denna hesa, platta, helt melodilösa sången: "Maaionejs! Staaaberribred! Fresh! Maaaaionejs!".
De som arbetade på resorten var nästan alla arabiska män i olika åldrar, allt ifrån försäljare, massörer, bartendrar, kockar, dickplockare, reparatörer osv. De enda som inte var män var städerskorna, men de höll sig så osynliga de bara kunde, vilket man inte kan säga om männen. Dessa män, poljar, karlar och killar fick snabbt heta Aladdin. Lyckan var gjort för Thomas när han fick syn på en försöljare på standen, vars namn var Mattapåhuvet-Alladin. Thomas blev förtjust och bestämde sig för att bli hans kompis.




Mattapåhuvet-Aladdin hann dock försvinna i horisonten innan de hann bli vänner, och Thomas låg ensam och övergiven kvar på det blå liggunderlaget som täckte den vita plastsolstolen.....

Dock kom han snabbt på ett sätt att bli glad på igen....



En dag när vi låg där och flöt ut, så lät jag blicken flyga över omgivningen och jag kunde inte låta bli att fundera på hur otroligt feta alla människor var. Och jag menar inte småknubbiga eller mulliga, jag menar FETA. De svenskar som var där var i riktigt bra form i jämförelse, men det vars å himla många andra som var där som verkligen var JÄTTESTORA. Det måste ju visa på hur sjuk världen är egentligen: de arabiska pojkarna jobbade i princip dygnet runt för 300 dinarer i månaden (ca 1500 kr), de var smala som pinnar allihop, och de ägnar sina dagar åt att passa upp på bleka, smällfeta européer som bara ligger i sina solstolar som sälar och bara rör sig för att gräva i sig mer fett i form av pizza och pommes innan de (vi) vaggar tillbaka till solstolen där de (vi) låter fläsket stekas i solen tills de (vi) glänser som glaserade julgrisar. Vi kan inte ens bära upp väskorna till rummet eller ställa upp våra egna solstolar. Undrerbart.

Tillbaka till det positiva tänkandet: När jag låg där i egna mörka tankar så föll min blick på en vy som jag bara var tvungen att föreviga. Vacker miljö, skön syn... Men vad är det som hänger på varsin sida om benen?!


Hahahaha!! (jag ÄR så vuxen och mogen)

Innan vi åkte fick vi höra från allt och alla att arabländer är helt sanslöst jobbiga att röra sig i på grund av alla försäljare som är på en från alla håll och kanter, och jag kan hålla med till viss del. Ni rörde vi oss inte så mycket ute baldn folk, men två dagar gick vi in till stan och kikade och blev påhoppade av allt och alla. Favoriterna var:

Aladdin: Helloo, helloo!
Thomas: Nej tack!
Aladdin: No, sweden! Stay, look!
Thomas: No thank you!
Aladdin: Herre God! Gamlaah groda!

Annan Aladdin: Hasch?
Thomas: No thank you!
Aladdin: Are you sure?
Thomas: No thank you!
Aladdin: *ropar över hela torget* But whyyyy?! Have you stopped smoking?!

Så visst, försäljarna var lite jobbiga, men jag tror att det som skavde hål i öronen på oss var:

Aladdin: Where are you from?
Vi: Sweden.
Aladdin: HEJ HEJ!!
Vi: *skrattar lite forscherat* Hej hej...

Tillbaka till standen:
Jag har lyckats få fräknar som en dålig salami, jag har bränt mig både här och var, men jag är både glad och utvilad.



Jag kan till och med kosta på mig en bikinibild, så håll i er!

*trumvirvel*

Tadaaaaa!


Mer än så bjuder jag inte på.

Jo, jag kan slänga in en pinuppbild på Thomas oxå till alla flickor där ute:


Även i Afrika går dock solen ner, och även om jag gärna hade övernattat på standen så var det till sist dags att dra upp rumprötterna ur solstolen och göra något annat med sitt liv. Detta "andra" innebar mest dega på rummet,. dricka drinkar i hotellets uteservering och äta middag. Middgasbuffén var inte den häftigaste tyvärr, men man lärde sig snabbt vilken mat man skulle äta och vilken man skulle undvika. Om inte maten var den häftigaste så var det desto roligare att titta på folk. Vi hade en brittisk tant som fick heta "fräsiga tanten". Hon var omkring de 70, och jag skulle kunna ge vad som hellst för att  få en titt i hennes garderob. Varje kväll hade hon en ny outfit, den ena mer fantastisk än den andra. Det var lotitatoppar med korsettsnörning, det var blommiga byxdressar, det var klackskor med glitter, stora smycken, bling bling och volanger. Hennes grå gubbe satt tyst bredvid i sina beige byxor och bla stjortor och såg trött ut. Mer sånna tanter åt folket! (jag har tyvärr inga bildbevis, men ni får använda er av fantasin). Sen hade vi surtanten som beklagade sig för kyparna över att vi var tatuerade, samt dalmatintanten som hade silikontuttar större än globen.

Vi drack drinkar och var glada istället.



Till sist så måste jag ju nämna min sommarflört Tolle-Svanslös. Redan första kvällen kom Tolle spatserande inne i lobbyn och visade stolt upp sig för alla som ville se. Tolle tog gärna emot en liten klapp, men gick sen vidare på nya äventyr, för upptagen för att stanna upp och låta sig bli gosad. Det räckte för att dämpa den värsta abstinensen för LillFrida, men jag var ändå inte riktigt nöjd. Så en dag när vi satt och - kors i taket- drack drinkar, så såg jag Tolle liggande i en fåtölj i full nann och jag passade på att gå till anfall. Jag använde alla mina knep som jag som fyrkattsmamma har, och till sist knöp han kurrande upp i mitt klä där han besegrad lade sig ner, kurrade som en liten tok, trampade med sina små tassar i luften och dregglade som en bebis som just fått tänder. LYCKA!