lillfridan

När vi samlar våra goda vänner, slänger ihop dem i den gryta som är vårt hem, så brukar det hända fantastiska saker. Alla de där olka personerna som till synes inte har ett skit gemensamt, och som inte borde fungera ihop liksom klumpas samman och blir en enda soppa av galen idioti, gapskratt och flummerier. Olika åldrar, olika yrken, olka livssituationer, bara en hel hög med olikheter, blir till något som fungerar så jäkla bra. Och igår kväll kom jag på varför: de personer som vi tycker om och vill umgås med är personer som inte har en massa prestige, som inte bara söker uppmärksamhet eller försker utmärka sig genom att vara bättre eller mer än någon annan. Det har hänt att nån råkat slinka in som har visat sig vara en sån person som ser på de andra med förakt i blicken, som tycks tänka "vad är det här för töntar. Fy fan så ovärt att sitta här med dessa idioter" men de har snabbt åkt ut genom fönstret igen. Folk som tycker att de är bättre, snyggare, smartare, mer framgångsrika, mer sofistikerade, de har ingen plats här. Hemma hos oss, i vår valda familj, släpper man allt sånt i dörren och umgås som likar, skrattar som likar, dansar och kramas som likar. Är du 18? Är du 45? Är du singel? Är du gift? Är du stor eller liten, hårdrockare eller dansbandsfantast, rakad eller långhårig, gravid eller barnahatare? Spelar ingen roll så länge du är glad, snäll och gillar livet.
Om du däremot tycker att du är så mycket bättre för att du och dina vänner allihop har dyra kläder, är tatuerade, om du tror att du får bete dig hur du vill för att du har barn, för att du är framgångsrik på jobbet, för att du är så mycket häftigare, känner rätt folk eller äger rätt saker, då har du ingenting här att göra. Och jag tror inte att du vill vara här heller i så fall. För här finns ingen prestige. Bara kärlek!