Minisemester.
När man knappt har någon ledig tid alls på en hel sommar så får man utnyttja de studer som ges. Thomas lediga torsdag förvandlades till en minisemester i Karlsborg där vi bodde på Idas brygga. Det visar sig vara ett litet mysigt hotell/restaurang i en ministad vid vättern. Rummet låg precis vid vattnet och altanen på bryggan. Och vädret var helt fantastiskt.
Vägen dit var dock lite mer krokig.
I äkta Eldnatt-anda smiddes stora planer innan det bar av: väskorna var packade, katten var dumpad, bilen var tankad, så det var bara att ge sig av, inga problem här inte! Så vi far iväg som polisjagade brottslingar, vinden i håret och Winnerbäck i stereon, med solen i ansiktet, ut på de stora vägarna. Och det går smidigt och enligt planen, tills Thomas får syn på någonting utanför sidorutan.
"Vafan, fönsterlisten har släppt!" Och han svänger av vägen, ut på en grusväg så kaffet flyger åt alla håll, stannar, ut ur bilden muttrande och svärande om förbannade bilreparatörer och "vad fan har de limmat med? Spott och tapetklister?!" och han pillar och fixar med den där förbannade listen medan jag mest oroar mig för att behöva lyssna på skivan ända från början igen (för man kan inte byta skiva innan man lyssnat igenom alla, det vet ju vem som hellst). Thomas står och mumlar om gaffatejp, så jag kastar några klistermärken på honom som jag grävt fram ur handskfacket som han använder för att tejpa fast listen med igen. Så far vi iväg igen, ut på de stora vägarna med vinden i håret och Winnerbäck på stereon, med solen som skiner i ansiktet. Efter ett tag säger Thomas: "Det håller på att...." å så far listen iväg. Den har släppt hela vägen till taket och gått av. Thomas svänger av vägen och svär, jag håller krampaktigt i kaffemuggen. "Vi måste köpa gaffa!" gormar han medan lastbilarna far iväg bakom hans rygg. Jaja, klart vi kan, men inte mitt på en åker, tycker jag. Så han tar det sista klistermärket, trycker fast det på listsnutten och iväg far vi. Stora, bistra hårdrockarThomas vevar ner rutan och mumlar: "Nu får man väl en humla på handen och bryter fingret oxå!", strycker ut handen och håller fast listen medan har kör. Bredvid honom sitter jag och håller på att skratta ihjäl mig. Han ser på mig med sur blick och gruffar: "Å så sprutar bilen framför grus på mig oxå!" vilket bara gör att jag håller på att garva läppen av mig.
Till slut stannade vi och köpte gaffa och superlim, och resten av resan gick utan större missöden.
Incheckade och klara satte vi oss på bryggaltanen och bara njöt av livet. Solen, vattnet, måsarna, rummet, skumpan.... Allt var helt perfekt.
På kvällen fick vi femrätters med vinpaket, och även om jag ginte är ett fan av gaspacho så var det bra mat och bra vin.
Minisemestern avslutades, efter en god natts sömn, med mys på bryggan, promanad i det fina vädret, ett snabbt besök vid fästningen och lunch i Mariestad.
Ibland är livet grymt skönt att leva.
Vägen dit var dock lite mer krokig.
I äkta Eldnatt-anda smiddes stora planer innan det bar av: väskorna var packade, katten var dumpad, bilen var tankad, så det var bara att ge sig av, inga problem här inte! Så vi far iväg som polisjagade brottslingar, vinden i håret och Winnerbäck i stereon, med solen i ansiktet, ut på de stora vägarna. Och det går smidigt och enligt planen, tills Thomas får syn på någonting utanför sidorutan.
"Vafan, fönsterlisten har släppt!" Och han svänger av vägen, ut på en grusväg så kaffet flyger åt alla håll, stannar, ut ur bilden muttrande och svärande om förbannade bilreparatörer och "vad fan har de limmat med? Spott och tapetklister?!" och han pillar och fixar med den där förbannade listen medan jag mest oroar mig för att behöva lyssna på skivan ända från början igen (för man kan inte byta skiva innan man lyssnat igenom alla, det vet ju vem som hellst). Thomas står och mumlar om gaffatejp, så jag kastar några klistermärken på honom som jag grävt fram ur handskfacket som han använder för att tejpa fast listen med igen. Så far vi iväg igen, ut på de stora vägarna med vinden i håret och Winnerbäck på stereon, med solen som skiner i ansiktet. Efter ett tag säger Thomas: "Det håller på att...." å så far listen iväg. Den har släppt hela vägen till taket och gått av. Thomas svänger av vägen och svär, jag håller krampaktigt i kaffemuggen. "Vi måste köpa gaffa!" gormar han medan lastbilarna far iväg bakom hans rygg. Jaja, klart vi kan, men inte mitt på en åker, tycker jag. Så han tar det sista klistermärket, trycker fast det på listsnutten och iväg far vi. Stora, bistra hårdrockarThomas vevar ner rutan och mumlar: "Nu får man väl en humla på handen och bryter fingret oxå!", strycker ut handen och håller fast listen medan har kör. Bredvid honom sitter jag och håller på att skratta ihjäl mig. Han ser på mig med sur blick och gruffar: "Å så sprutar bilen framför grus på mig oxå!" vilket bara gör att jag håller på att garva läppen av mig.
Till slut stannade vi och köpte gaffa och superlim, och resten av resan gick utan större missöden.
Incheckade och klara satte vi oss på bryggaltanen och bara njöt av livet. Solen, vattnet, måsarna, rummet, skumpan.... Allt var helt perfekt.
På kvällen fick vi femrätters med vinpaket, och även om jag ginte är ett fan av gaspacho så var det bra mat och bra vin.
Minisemestern avslutades, efter en god natts sömn, med mys på bryggan, promanad i det fina vädret, ett snabbt besök vid fästningen och lunch i Mariestad.
Ibland är livet grymt skönt att leva.
Kommentarer
Trackback