lillfridan

Igår hamnade jag på Jobergs camping tillsammans med ett flertal festande tonnåringar som grundade inför studenten. Det tog inte lång tid innan jag insåg att jag för det första: är betydligt äldre än min ålder. För det andra: är jävligt glad över det. 
Jag är bara några år äldre än de där barnen, men jag blir helt slut bara av att lyssna på dem i ett par timmar. Att ständigt behöva hävda sig, ständigt leta efter sätt att imponera på andra omkring sig, hela tiden vilka få en reaktion. Bara bry sig om att göra "rätt" eller vara "avvikande", aldrig vara bara sig själv. Skrika högst att man är bisexuell eller gay, berätta för alla som vill höra om när man hade sex sist eller var som mest packad. Klä sig antingen i det som råkar vara modernt för stunden (utan att bry sig om ifall det ser bra ut eller om man passar i det eller ej), eller klä sig så konstigt som man bara kan. Springa runt i cirklar och bara undra: vem ser mig, vem ser mig, vem ser mig? Vem gillar mig, vem kan älska mig, vem kan hjälpa mig?
Nej, fy fan. Jag är glad är jag är småknubbig, gift och soffbunden. Hemmakär och nöjd, bekväm och lat. Jag är glad över att jag inte är 18 längre.