lillfridan

I måndags vaknade jag av en massa oljud utanför rummet, men jag lyckades med lite envishet somna om och kom till sist upp ganska sent, mosig i huvet som en övermogen banan. Jag lallade iväg till stranden med en macka oxh en tidning och jag ruffade ner mig i sanden. Efter ett tag dök Dennis upp och några timmar av intressanta samtal och skratt följde. När jag sen kom tillbaka till rummet insåg jag att hela håret var fullt av sand, så det var bara att snällt lulla iväg till affären och handla schampoo. Jag funderade lite på varför folk tittade underligt på mig, men det störde mig inte ås hemskt mycket. Jag handnade min mat för kvällen och gick tillbaka itll rummet. När jag sen kom hem igen förstod jag att solen varit lite starkare än vad jag tänkt mig och jag såg ut som en tomat i ansiktet, vilket såg väldigt lustigt ut till det spretiga, röda håret. Nåväl.
Jag återskapade ett gammalt kärt minne med hjälp av makaroner och korv. Första dagen jag bodde i Ystad, innan Thomas hade kunnat flytta ner, så köpte jag snabbmakaroner, korv och ketchup och åt i min ensamhet. Jag äter ALDRIG makaroner och korv, aldrig. Så det är speciellt att göra det här i Ystad, även om det för normala människor mest låter som vardagsmat :P
Tisdagen började faktiskt med träning och sen gav jag mig iväg ner på stan och in till Stinas studio där jag bubblade med henne och hennes jättetrevliga kund från Norrköping. Den vackra staden väntade på mig, så jag tog en sväng i de mysiga små butikerna, handlade en kofta, gick omkring i mitt lilla lyckorus. När magen sen började kurra startade jagkten efter föda och passande nog fick jag i samma veva veta att min 22-åriga toyboy skulle ge sig ner på stan för att hämta sin cykel, så då grinade jag till mig honom som lunchsällskap. Även den här gången, mycket trevligt och roligt. Man kan träffa bra vänner på ett tåg, visade det sig.
Dennis plockade sen med mig till ungdomens hus, vilket fick mig att känna mig hysteriskt gammal. Men det fanns ett trevligt filmrum och bra filmer, så jag klagade inte för mycket. Butterföy effect gick hem hos min unge vän och innan vi sa hejdå konstaterade vi att folk är mycket underliga som reagerar på att jag funnit mig en pojkkompis när jag semestrar utan min make. Man kan tydligen inte skaffa vänner av det motsatta könet. Men det sket jag i. Jag gillar Dennis, så det så! Min alldeles egna toyboy! :D

När Thomas senare på kvällen dök upp var livet fulländat. Semester....!