lillfridan

Jag har tröttnat och kommer inte ansträna mig längre. Jag vet att du och jag tänker jävligt olika och att man måste låta folk vara olika. Men jag har tröttnat på att du inte ser mig och mina ansträngningar utan bara dig själv. Jag kan få slinka in i ditt liv när du ändå är i närheten, men innebär det minsta ansträngning för dig så är du inte längre intresserad. Och jag gillar ju dig, det är ju därför jag har försökt i alla år. Men nu har jag börjat förstå att du faktiskt inte gillar mig lika mycket tillbaka. Och det är helt ok, man kan inte gilla alla människor här i världen. Hade väl dock varit enklare om du bara sagt det från början. Jag har ingen lust att lägga ner tid och energi på någon som inte tycker om mig tillräckligt för att göra ens minsta kraftanstränging för något som är viktigt för mig?
Nåja, nu är vi där vi är. Och jag tycker att det känns ganska så bra. Lev du ditt liv så lever jag mitt. Jag tror inte att du kommer sakna mig. Och konstigt nog tror jag inte att jag kommer att sakna dig heller.