lillfridan

Det verkar som att tappade kaniner förföljer mig :(



Jag vet hur det känns när musten går ur en som man blir som en uttappad ballong. Folk som tar för mycket energi, tar mer än vad de ger tillbaka. När man velat att någonting ska bli bra men så går inget som man tänkt. Eller när man bara vaknar på morgonen och känner att "idag är ingen bra dag. Jag är ful, dum och misslyckad och jag önskar att jag bara slapp finnas". Som en tappad kanin som ingen saknar på kall asfalt.

Så vi satte honom på en bättre plats och gav honom uppdraget att hålla utkik över folk.





Jag hoppas att han mår bättre där.