En upp och ned dag.

När vi väntade på att veterinären skulle ringa så började vi fundera på hur vi skulle ordna det med gymmande under vår semester. Vi har ett CMS-travelpass från feelgood som skulle göra att vi kunde träna nästan varsomhellst i sverige. Vi kollade innan med de som stod i receptionen på feelgood och det påstods att det skulle gå att träna i Trelleborg. Men efter ett par telefonsamtal visade det sig att det närmaste gymmet som är medlemmar lighr i Malmö och det känns inte som någon större idé att åka dit. Det är så underbart när folk vet vad de talar om! Efter låute funderande och bökande ringde vi dock till friskis&svettis och kollade, och fick prata med en dam som gav sig 17 på att vi skulle komma på någon bra lösning. När vi kommer dit visar det sig att det är vår före detta hyresvärd som vi har pratat med och hon ger oss ett "prova på"-kort med tre gångers träning för 180 kr styck och kastar med ett par frikort på det. Så nu får vi två med andra ord träna fem gånger för 360 kr. Inte dumt att punga ut 36 kr per gång när det på ett annat gym i Ystad gade kostat 80. Tack tack.
När vi kom tillbaka hade veterinären fortfarande inte ringt, fast det nu var fyra timmar sen jag ringde. Jag ringde och hörde vart de blivit av och fick höra att jag skulle he migh till tåls så skulle de ringa inom en timme. Så vi gick en promenad längs vattnet och luktade på saltet och tången. Och kom hem igen och lagade mat. 1,5 h senare så hade de fortfarande inte ringt. Jag blev något irriterad. När jag väl ringde igen så var det någon som faktiskt engagerade sig och till sist, efter sju timmar, fick jag svar på min fråga: Hoppa över Klaciden så får han säkert behålla medcinen, så ringer du i morgon och då finns er veterinär på plats. Tack då, till sist. Så ringde jag sedan glatt upp min mosters väninna som bor i Ystad för att bjuda in mig påen kopp kaffe. Jag skulle gått dit och hälsat på när vi bodde här, men med allt jobb som dök upp fran anstalten så blev det aldrig av. Efter det samtalet k'ndes det som att jag gjort ett socialt övertramp. Hon lät som om hon tyckte "Ehhh... Klart att du får komma hit och fika. Men varför då?"
Nåja... Så är det ibland. Högt och lågt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback