lillfridan

Hur kommer det sig att det alltid är lika kul att stöta på gamla bitar kött när man ser snygg ut? Ska det egentligen spela någon roll? De flesta gamla göttbitar är ju just bara det: gammalt kött. Och man är inte ett dugg intresserad av att återgå till att umgås med det. Om man då dessutom som jag är mycket lyckligt gift med min egen lilla bajskorv så ska det ju verkligen inte spela någon som hellst roll vads köttet i fråga tycker eller tänker om en. Men ändå när man ser köttet komma gående så sänder man en extra tanke till hur man ser ut. "Ser jag ut som skit? Då gömmer jag mig", "Är jag snygg? Då sträcker jag på ryggen ocg hälsar med ett strålande leende". Om han då dessutom har fått en rejäl ölmage och en för taskig tatuering i nacken/bakhuvudet och har med sig en sliten och ofräsch brud så blir bara glädjen större.
Varför?
Det är väl något som sitter i bakhuvudet trots allt: "du ska fan vara medveten om vad du missar" fastän man inte alls vill gegga gammalt kött. Hmmm... Underligt.