lillfridan

Igår gjorde jag något dumt. Jag satt i soffan och kände hur rötterna började växa ut ur röven på mig, genom mjukisbyxorna och vidare för att hänga sig fast i soffan jag satt i för att för alltid förstelna mig i den bakåtludande pensionärsställning jag för stunden (och en bra stund tidigare) befann mig i. Jag drabbades av panik och tillhörande tillfällig sinnesförvirring och bestämde mig för att - ge med på facebook!
Jag har syndat, jag har gått emot mina etiska principer och jag är en svag människa. Jag hoppas att universum förlåter mig för detta, men jag känner redan nu hur jag blir bestraffad. I morse började jag med en ny omgång av detox. Och det första som slår mig är: "jag är sugen på kaffe". Jag som aldrig dricker kaffe på morgonen och som egentligen inte tycker att det är speciellt gott. Och chips? Jag äter väl aldrig chips på morgonen? Jag äter precis soamma frukost som jag nästan alltid gör: Grönt thé och fil med frukt och nötter. Ändå så håller hela jag på att krevera och vill ha... salt?
Det här med att förbjuda sig själv en massa saker fungerar inte. Man blir knäpp. Jag ska sätta mig på fecebook ett tag och ventilera dessa problem tror jag. Skämta bara.