Sanna ord om en LillFrida
Jag vet inte riktigt hur jag kom att tänka på det, men helt plötsligt så ekade ett par meninger som en gammal lärare sa till mig, genom mit huvud. Om jag inte minns fel så hade en tidigare lärare sagt ungefär samma sak, och det var nog därför som jag reagerade när den här personen sa det igen. Han sa ungefär:
"Du vill gärna ge sken av att ha mindre koll än vad du egentligen har. Jag tror att du kan betydligt mycket mer än vad du vill att folk ska tro"
Och det är nog så, även om jag kanske inte är helt medveten om det själv alla gånger.
För nån vecka sen sa en vän till mig: " Du är ganska svår att förstå. Man måste liksom olista ut en massa saker som du inte säger rakt ut. Exempelvis så tror jag att du är väldigt duktig i köket men du låtsas om att du inte har nån koll och håller på att retar mig och kallar mig för hemmafru"
Och ja, jag är väl egentligen ganska duktig i köket. Jag fixar och grejar och är inte rädd att testa nya saker. Jag är dessutom ganska duktig i skolan och jag kan sy, klippa hår, skriva och en massa andra saker som jag inte låter folk veta. Jag tror att jag inte vill att folk ska tro att jag är jätteduktigt och sen se att jag inte är det, och istället så låtsas jag som att jag inte kan alls. Eller låtsas och låtsas, jag har inget behov av att låta folk veta om en massa saker som jag kan, om det dessutom inte intresserar mig speciellt mycket. Som mina sykunskaper: Ja, jag kan sy. När jag känner behovet av att göra det så kan jag lätt slänga ihop nått, exempelvis klänningen som min systar hade på mitt bröllop. Men jag har ingen lust att sitta och fålla upp folks byxor, vilket man får göra om man går runt och berättar om hur duktig man är på att sy. Jag kan svängs ihop en trerätters middag utan större problem, men jag vill laga mat när jag vill, jag har ingen som hellst lust att "ta med den där jättegoda pajen som du brukar göra när du kommer förbi på fredag", vilket man får göra om man målar upp sig som en mästerkock. Jag kan inte fejka, så jag gör bara sånt som jag vill, när jag vill det eller när jag verkligen måste.
Dessutom är det alltid bra att slå från underläge.
"Du vill gärna ge sken av att ha mindre koll än vad du egentligen har. Jag tror att du kan betydligt mycket mer än vad du vill att folk ska tro"
Och det är nog så, även om jag kanske inte är helt medveten om det själv alla gånger.
För nån vecka sen sa en vän till mig: " Du är ganska svår att förstå. Man måste liksom olista ut en massa saker som du inte säger rakt ut. Exempelvis så tror jag att du är väldigt duktig i köket men du låtsas om att du inte har nån koll och håller på att retar mig och kallar mig för hemmafru"
Och ja, jag är väl egentligen ganska duktig i köket. Jag fixar och grejar och är inte rädd att testa nya saker. Jag är dessutom ganska duktig i skolan och jag kan sy, klippa hår, skriva och en massa andra saker som jag inte låter folk veta. Jag tror att jag inte vill att folk ska tro att jag är jätteduktigt och sen se att jag inte är det, och istället så låtsas jag som att jag inte kan alls. Eller låtsas och låtsas, jag har inget behov av att låta folk veta om en massa saker som jag kan, om det dessutom inte intresserar mig speciellt mycket. Som mina sykunskaper: Ja, jag kan sy. När jag känner behovet av att göra det så kan jag lätt slänga ihop nått, exempelvis klänningen som min systar hade på mitt bröllop. Men jag har ingen lust att sitta och fålla upp folks byxor, vilket man får göra om man går runt och berättar om hur duktig man är på att sy. Jag kan svängs ihop en trerätters middag utan större problem, men jag vill laga mat när jag vill, jag har ingen som hellst lust att "ta med den där jättegoda pajen som du brukar göra när du kommer förbi på fredag", vilket man får göra om man målar upp sig som en mästerkock. Jag kan inte fejka, så jag gör bara sånt som jag vill, när jag vill det eller när jag verkligen måste.
Dessutom är det alltid bra att slå från underläge.
Kommentarer
Trackback