Dum jag e....
Idag insåg jag (igen) hur dum jag är mot mig själv. Jag tränar och dietar och tar hand om mig själv för att må bra, men så stor jag framför spegeln och klagar på mig själv. antingen blir jag sur för att jag inte får tillräckliga reslutat eller för att de resultat jag får är "fel". "Jag vill inte ha muskler här, jag vill inte ha muskler där". Nähe?
Jag tycker hela tiden att det borde ha hänt mer bara för att jag har tränat i ett år. Jag tycker att alla andra får massor med resultat medan jag bara står och stampar med min bautaröv och dallermage.
Men så insåg jag idag att om man tänker på hur dålig form jag var i när jag började träna för ett år sen så har jag ju kommit jättelångt! Jag hade 8 kg för mycket fett på kroppen, ingen kondition, jag var förvisso ganska stark för att aldrig ha tränat i mitt liv, men det var ju ingen muskelmassa att tala om, ingen erfarenhet och ingen teknik. Jag har på det här året byggt upp en riktigt bra kondition, jag är stark, har gått ner 6 kg i vikt och lagt på mig en hel del muskler, förlorat mer än 10 cm i midjan (har bara mätt de senaste 2 månaderna) och framför allt skaffat mig en rutin där träning och bra kosthållning är en del av min vardag. Det ska jag väl ändå vara stolt över?!
Jag har ju verkligen kämpat på under det dryga år som gått och jag fortsätter kämpa på! LillFridan är ju skitduktig!