Valborg, några dagar senare
Jag har en ny bästis. Han heter Boris och är mullig och rödhårig.
Boris gillar att snutta folk på öronen tills man får skrubbsår. Och jag lånar gärna ut mitt öra. Det gjorde ont dagen efter. Mitt öra är fortfarande helt trasigt och narivt. Huvvaligen. Men mysig är han. Min polare Boris.
Valborg var mycket trevlig i år. Jag tvingade hit Johanna när Thomas åkte till jobbet och vi drack lite körsbärsvin innan maten. Hon myglade till sig lite av min korstroganoff enligt mammas recept, gott så man nästan äter ihjäl sig. I sura sken solen och det blev grillat, vilket aldrig är fel. Några sköna lirare på det och saken är klar. Det är definitivt något som bör upprepas.
Dock skulle både jag och Thomas upp dagen efter, så vi fick tyvärr lämna herrskapet innan fester var över. Förvisso var kl då 03.00, så vi var inga heltråkar.
Igår åkte jag till jobbet i mina mjukiskläder och spenderade arbetsdagen på sofflocket framför tv:n. När jag sen kom hem svällde jag ut som en tallrik kräm på soffen med en pizza. Fram tills Snöret fick för sig att hoppa upp bredvid min och Pingis där vi satt och mös. han tar sats, hoppar - och får i skuttet syn på min väska som ligger på dynan och blir så rädd att han nästan i luften byter riktning och hoppar i panik upp på bordet istället, välter ur tillbringaren med vatten och slår till pizzakartongen som i sin tur knuffar ner pizzasalladen så den far ut på hela mattan. Pingis blir livrädd och hoppar iväg genom att ta spjärn med klorna på min hand så att mitt lillfinger börjar störtblöda. När tumultet lägger sig står Snöret kvar på bordet helt förstelnad med tassarna i vattnet och med frusen bilck. Så jag får försiktigt lyfta ner honom och hålla honom i famnen tills han börjat återhämta sig. Sen får han titta på väskan så att han såg att det inte var någonting farligt. Och finger värkte och det var vatten och sallad överallt, så det var vad jag ägnade kvällen till. När jag väl städat undan allt så kom jag fram till att det var dags att se hur fingret såg ut under allt papper jag virat in det i. jag brukar inte vara gnällig när jag gör mig illa men det värkte så illa att jag misstänkte att hon ryckt av mig halva fingern. Riktigt så illa var det inte. När jag sköljt av det blev jag lite förlägen... Det var en skråma... Jaja...
Boris gillar att snutta folk på öronen tills man får skrubbsår. Och jag lånar gärna ut mitt öra. Det gjorde ont dagen efter. Mitt öra är fortfarande helt trasigt och narivt. Huvvaligen. Men mysig är han. Min polare Boris.
Valborg var mycket trevlig i år. Jag tvingade hit Johanna när Thomas åkte till jobbet och vi drack lite körsbärsvin innan maten. Hon myglade till sig lite av min korstroganoff enligt mammas recept, gott så man nästan äter ihjäl sig. I sura sken solen och det blev grillat, vilket aldrig är fel. Några sköna lirare på det och saken är klar. Det är definitivt något som bör upprepas.
Dock skulle både jag och Thomas upp dagen efter, så vi fick tyvärr lämna herrskapet innan fester var över. Förvisso var kl då 03.00, så vi var inga heltråkar.
Igår åkte jag till jobbet i mina mjukiskläder och spenderade arbetsdagen på sofflocket framför tv:n. När jag sen kom hem svällde jag ut som en tallrik kräm på soffen med en pizza. Fram tills Snöret fick för sig att hoppa upp bredvid min och Pingis där vi satt och mös. han tar sats, hoppar - och får i skuttet syn på min väska som ligger på dynan och blir så rädd att han nästan i luften byter riktning och hoppar i panik upp på bordet istället, välter ur tillbringaren med vatten och slår till pizzakartongen som i sin tur knuffar ner pizzasalladen så den far ut på hela mattan. Pingis blir livrädd och hoppar iväg genom att ta spjärn med klorna på min hand så att mitt lillfinger börjar störtblöda. När tumultet lägger sig står Snöret kvar på bordet helt förstelnad med tassarna i vattnet och med frusen bilck. Så jag får försiktigt lyfta ner honom och hålla honom i famnen tills han börjat återhämta sig. Sen får han titta på väskan så att han såg att det inte var någonting farligt. Och finger värkte och det var vatten och sallad överallt, så det var vad jag ägnade kvällen till. När jag väl städat undan allt så kom jag fram till att det var dags att se hur fingret såg ut under allt papper jag virat in det i. jag brukar inte vara gnällig när jag gör mig illa men det värkte så illa att jag misstänkte att hon ryckt av mig halva fingern. Riktigt så illa var det inte. När jag sköljt av det blev jag lite förlägen... Det var en skråma... Jaja...
Kommentarer
Trackback