Lille katt....
Så har vi varit iväg till Strömsholm för att få reda på vad det är för fel på Snörets bajs. Om det är nått fel på Snörets bajs dvs.
Imorse kastade jag in honom i sovrummet med en skål mat och en kattlåda för att tvinga honom att göra nr 2 så att jag visste vems bajs det var jag skickade iväg till labbet. Han satt där i 5 h innan han gjorde det han skulle. Och när han väl gjort det han skulle fick jag inte in hela i burken. Och när jag väl portionerat upp den och lagt in den i burken så visste inte jag vart jag skulle lägga den tills vi kunde åka iväg med den. Det finns lixom inte naturliga platser i ett hem för glasburkar med kattbajs. Den fick till sist ligga på papperskorgen i badrummet. Underbart.
Det var ganska svårt att ta blodprov på honom också. Jag fick hålla i honom med alla mina krafter och sjunga för honom till slöterslans stora förtjusning. Vad hon inte visste var att jag var väl uppsjungen för det enda som fungerar när Snöter börjar få panik i bilen är (tydligen) att sjunga "lille katt" och "jag drömde i natt att jag hade en katt".... Efter 300 varv på varje melodi var jag ganska trött på det hela.
Men nu har iaf Snöret lämnat både blod- och avföringsprov för analys, så får vi se sen om de kommer på vad det är för fel på honom. Om det är något fysiskt fel alls, han kan ju bara vara knäpp i huvet och äta morötter, gurka, lök och servett för att han tycker att det är kul. Och skrika efter mat fastän han precis ätit, bara för att han är uttråkad... det hade varit tråkigt. Men det är ju ännu tråkigare om han verkligen har något fel.... jaja, vi får väl se..
...."lille".... katt?
Imorse kastade jag in honom i sovrummet med en skål mat och en kattlåda för att tvinga honom att göra nr 2 så att jag visste vems bajs det var jag skickade iväg till labbet. Han satt där i 5 h innan han gjorde det han skulle. Och när han väl gjort det han skulle fick jag inte in hela i burken. Och när jag väl portionerat upp den och lagt in den i burken så visste inte jag vart jag skulle lägga den tills vi kunde åka iväg med den. Det finns lixom inte naturliga platser i ett hem för glasburkar med kattbajs. Den fick till sist ligga på papperskorgen i badrummet. Underbart.
Det var ganska svårt att ta blodprov på honom också. Jag fick hålla i honom med alla mina krafter och sjunga för honom till slöterslans stora förtjusning. Vad hon inte visste var att jag var väl uppsjungen för det enda som fungerar när Snöter börjar få panik i bilen är (tydligen) att sjunga "lille katt" och "jag drömde i natt att jag hade en katt".... Efter 300 varv på varje melodi var jag ganska trött på det hela.
Men nu har iaf Snöret lämnat både blod- och avföringsprov för analys, så får vi se sen om de kommer på vad det är för fel på honom. Om det är något fysiskt fel alls, han kan ju bara vara knäpp i huvet och äta morötter, gurka, lök och servett för att han tycker att det är kul. Och skrika efter mat fastän han precis ätit, bara för att han är uttråkad... det hade varit tråkigt. Men det är ju ännu tråkigare om han verkligen har något fel.... jaja, vi får väl se..
...."lille".... katt?Kommentarer
Trackback