lillfridan

Här är det då ett bildbevis på att jag faktiskt tatuerat mig den här helgen. Jag läste på förpackningen till de smärtstillande jag petade i mig efteråt att det är en bieffekt att bli dåsig, yrslig och få ont i huvudet om man äter dem... Kanske ska låta bli nästa gång mao. Jag mådde inte helt ok och det är sällan jag haft så ont i huvudet i hela mitt liv. Tvi fan. Men fin blev jag och nästa gång tar vi andra axeln!



I lördags var det således Thomas tur och det blev bara färglägga som gällde. Tydligen ett förbaskat tråkigt jobb för Stina blev tvungen att ringa in sin väninna och hennes två rexkatter. Jag vill ha! Men eftersom katter är dåliga på att betala hyran får jag nog lov att behålla Thomas istället, fast det borde rymmas tre katter på den yta han upptar. Minst.

På kvällen  åkte vi till stugan vi så tacksamt fått låna av Stinas syster och där blev det lite grilla. Mums mums!
Thomas visar upp sina underbara dansmoves.....?



Höjdpunkt på kvällen: Stina utbrister "Här får du inte åka! Fitta på dig!" (dvs "flytta på dig" på vårt egna lilla språk). Det är bara det att Stina står med ryggen mot vägen och ser inte den näpna lilla farbror som kommer cyklande och som nästan cyklar av vägen när han får dessa ord slängda mot sig. När vi frustande informerar Stina om incindenten skämms hon så mycket att hon springer in och gömmer sig. Applåder!

 
Vi flyttar oss in för att kunna prata och dricka, och det är ju en underbar kombination av aktiviteter. Dock halkar vi in på genusdiskussionen vilket är det som ligger mig varmast om hjärtat och det blir något hetsigt. genusfrågan är min darlig och jag kan inte rå för att tillskriva alla som inte håller med mig hela världens jävlighet och känna det som att de spottar på min bebis. Nåväl, det hela slutade ändå med glada miner.



Morgonen efter åts det frukost i trädgården och det var väl det närmaste vi kom till semster. Så nära havet och såå fint väder, men ändå var det ingen tid till att sitta ner och sola. Och nytatuerad var man så inte kunde man bada heller. Sånt är livet.



Väl hemma möttes vi av en Pingis som börjat löpa och hon talade högt och ljudligt om för alla att hon känner sig konstig i kroppen. I morse stod hon utanför min sovrumsdörr och skrek. Jag hoppas att det går över snart?
Snöret hade haft det bra hos gemmelmoster även om han ätit hushållspapper och kräkts på mattan. Hon fick en flaska vin för besväret och var glad i hågen.