lillfridan

Igår var en extremt tuff dag att träna på, urk och fy!
Jag har varit på semster och sedan lyckats rationalisera mig fram till att jag skulle slippa gå till gymmet, men igår släpade jag mig iväg. Det var SÅ JOBBIGT! Och det gjorde SÅ ONT! Och nån stans där mitt i så höll jag på att svimma och det var jävligt länge sen sist. Hur som hellst så satt jag ett tag på toaletten med huvet på dörrkarmen och kallsvettades. Sen jag gick jag tillbaka in i gymmet. Jaja, här är vi skogshuggare "hej hå hej hå"!

Jag insåg efter ett tag att friviktsrummet var ledigt och jag svansade blygt runt utanför ett tag för att verkligen försäkra mig om att det inte satt nån skrämmande, jättestor kroppsbyggare i nått hörn och lurade. Det gjorde det inte så snabbt som en vessla slank jag in och glodde på vikterna som en oskuld på sin första internetträff. Sen petade jag försiktigt på en vikt.... Ingenting hände, så jag petade lite hårdare. Den bet mig inte, så jag lyfte upp den. Den var tung. Jag tog en mindre vikt... Och gömde mig i hördet så att ingen skulle se mig  när jag stog där med mina pyttevikter. Jag insåg snabbt att det största problemet med friviktrummet är att det finns speglar ta mig fan överallt. Man blir smärtsamt medveten om olika saker, exempelvis: min kropp har fått en hel del muskler, men de är omsorgsfullt inslutna i ett mjukt lager flebb. Så när jag spänner en muskel så åker en knubbig bit kropp framåt och riskerar att slå ner någon som vill gå förbi. Och det är väldigt svårt att se ut som man vet vad man gör när man är ovan vid frivikter. A´rmarna far åt alla håll och vrids i en hel radda olika vinklar. Nåja, nu har jag i alla fall gjort det. Jag vågade mig in!

Och jag har ooooont!