Stackars, stackars mig!
Eftersom Thomas kanske får sluta tidigare idag och för att jag då eventuellt måste plocka upp honom och skjutsa hem honom så betyder det att jag inte får dricka vin, fastän jag är hemma ensam ikväll, PÅ EN FREDAG! Dessutom har jag redan ätit pizza den här månaden och får mao inte göra det igen, och det är så SYND om mig!
Jag har en förbannelse i min våg. I över ett år har den visat exakt samma vikt, hur jag än burit mig åt och vad jag än gjort så har den gungat mellan 63 och 65 kg (iiih, skriver jag verkligen ut min vikt på internet???) och det är så sjukt frusterande. Även om jag sedan förra sommaren gått ner två klädstorlekar och nu ligger på ca 38 (normalt ca 36) och jag således vet att jag faktiskt fått bort en massa fett och istället har en massa nya muskler, så är det fortfarande så sjukt irriterande att ständigt ställa sig på vågen och väga 10 (!!!) kg mer än vad jag gjorde när jag och Thomas träffades. Så nu äntligen har jag lyckats bryta förbannelsen och gått ner till 62, och vad händer om några dagar?? Jo, semester! På söndag ska jag bort med Johanna och äta och dricka gott på västkusten i en vecka. Jag lovar att när jag kommer hem igen och ställer mig på vågen så kommer den att återigen visa 65 jävla kilogram. Jag har fått sååå snygga, stenhårda ben, mitt ass är enormt men förbannat snyggt, mina armar börjar ta form, ryggen har fått muskler som jag aldrig förr har haft, men min förbannade putmage ser ut som om jag precis fött barn och min våg kallar mig för fet. Jag är sååå trööööööött på det här!