Skryta om mig?
Det är så intressant att folk generellt är så otroligt struliga, förvirrade och egotrippade att om det dyker upp någon som faktiskt gör det den ska och det den har sagt så blir den personen skruten om? Jag har ju märkt det också, bland annat när VLT gjorde fel med vår annons och vi krände pengarna tillbaka. I ett år (!!!) försökte vi på olika sett få tillbaka pengarna, tills den dagen då jag kom i kontakt med Ingegerd Olsson som fixade allt på 5 röda och dessutom tog på sig att be om ursäkt å hela VLT:s vägnar. Hon gjorde bara det som den första personen vi var i kontakt med borde ha gjort om denne gjorde sitt arbete, men ändå var jag så grymt tacksam mot denn fantastiska människa.
Likadant på MDH: Där finns det en underbar studievägledare vid namn Anna Stinesen som lyssnar på vad studenterna har att säga, tar klagomål på allvar, tar reda på svaren på folks frågor och löser problem. Precis så som alla som arbetar där bör göra, men inte gör.
Så idag fick jag höra att jag är en av dem som någon faktiskt går runt och skryter om. Min daghund Zippen har en mamma/matte som heter Suzanne. Hon och jag kom överens om att jag ska gå ut och gå med honom varje lunch och kanske avlasta någon gång ibland på helgen. Detta har jag nu gjort sen i vintras och det går bra för det mesta. När jag inte kan så hoppar Thomas in och när det verkligen krockar så får Zippen följa med mig till jobbet helt enkelt. Någon gång när både jag och Thomas är borta en dag så får jag ställa in, men då talar jag om det i förväg. Jag tycker att jag bara gör det som vi kommit överens om, medan hon är så otroligt glad och tacksam och tycker att jag är så lätt att ha att göra med. Hon berättade idag att hon till och med skryter om mig inför sina vänner och att de är jätteimponerade av mig. Visst, det är jättekul att höra, men visst är det ändå konstigt? Att man bli imponerad av att någon håller sin del av avtalet?
Jag och Zippen är ju polare, igår sa hans lillmatte att jag var hans stora kärlek :D
Nu ska jag dessutom gå ut och gå med honom. Så... Hejdå!!!
Likadant på MDH: Där finns det en underbar studievägledare vid namn Anna Stinesen som lyssnar på vad studenterna har att säga, tar klagomål på allvar, tar reda på svaren på folks frågor och löser problem. Precis så som alla som arbetar där bör göra, men inte gör.
Så idag fick jag höra att jag är en av dem som någon faktiskt går runt och skryter om. Min daghund Zippen har en mamma/matte som heter Suzanne. Hon och jag kom överens om att jag ska gå ut och gå med honom varje lunch och kanske avlasta någon gång ibland på helgen. Detta har jag nu gjort sen i vintras och det går bra för det mesta. När jag inte kan så hoppar Thomas in och när det verkligen krockar så får Zippen följa med mig till jobbet helt enkelt. Någon gång när både jag och Thomas är borta en dag så får jag ställa in, men då talar jag om det i förväg. Jag tycker att jag bara gör det som vi kommit överens om, medan hon är så otroligt glad och tacksam och tycker att jag är så lätt att ha att göra med. Hon berättade idag att hon till och med skryter om mig inför sina vänner och att de är jätteimponerade av mig. Visst, det är jättekul att höra, men visst är det ändå konstigt? Att man bli imponerad av att någon håller sin del av avtalet?
Jag och Zippen är ju polare, igår sa hans lillmatte att jag var hans stora kärlek :D
Nu ska jag dessutom gå ut och gå med honom. Så... Hejdå!!!
Kommentarer
Trackback