lillfridan

Jag blev stoppad på djuraffären igår när jag skulle handla kattsand:
"Men åh vilka söta fotspår du har!"
Jaha, det är inte så mycket annat att göra än att le och tacka så mycket, även om det råkar vara så att mina fotspår inte alls känns speciellt kul längre. Dels så är de så extremt tråkiga - han bara tog min bild och gjorde en stecil rakt av, brydde sig inte ens om att se till att de är jämna. Dessutom är tekniken för jävlig och alla tår har flutit ihop, det finns blå fält runt varje fotspår, de är spruckna, ärriga och ojämna. En del är ifyllda så många gånger att de är tjock ärrvävnad och så fort någonting händer så svullnar de upp till oigenkännlighet. Men men, vad kan man göra? De sitter där de sitter och jag har inte riktigt modet att tatuera armen så mycket som det skulle behövas för att täcka dem.
Damen i butiken pratade sedan på om sin dotter som så gärna ville tatuera sig, men som måste vänta till hon fyller 18. Jag sa då åt tanten att snälla, när dottern väl fyller 18, hjälp henne för guds skull att hitta någon som är duktig! det är så himla konstig att föräldrar förbjuder sina barn att göra saker innan de är 18, men när de sen väl fyller 18 så engagerar sig inte föräldrarna. De VET ju att barnen kommer att tatuera sig, så varför inte se till att det blir en riktigt bra tatuering? Gör det till en kul grej: ge bort en tatuering i 18-års present men under förutsättning att ni tillsammans letar reda på någon som är riktigt bra, ni kommer överens om ett motiv, ni fixar tid och föräldern betalar under förutstättning att ungen inte skaffar någonting annat under tiden, eftersom de riktigt duktiga tatuerarna har väldigt långa köer? För vad spelar det annars för roll om ni förbjuder den att tatuera sig innan de fyller 18 om de ändå kommer springa ner i någon källare på sin 18-års dag och skaffa typ den här:



Det vill inte man ha!

Min kära mor hade faktiskt räddat en kille från att gå till slaktarn som gjorde mina fotspår (och som även gjorde min systers underbara tatuering som Stina fick rädda. Detta går att skåda på de två bilderna längst ner i denna länk: http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.5277912 ) och hon bad oss att ge tips på bra tatuerare han kan gå till istället. Jag hoppas att han i alla fall tar sig en titta på hur en bra tetuering ser ut innan han sätter sig i stolen hos någon och blir färglagd för livet. Mina fotsprå går att göra någonting åt, men den nyaste trenden är ju att på en gång skaffa någonting jättestort på ett ställe där den alltid ska synas: hellst på halsen. Idiotiskt.