lillfridan

Snöret är, som alla vet, en mycket hungrig katt. Veterinären tittade på vågen och sa: "Ja... 6,4 kg är ju liiite mycket".... Så han bantar ständigt, äter bantningsfoder och ska hålla vikten nere på så sätt är tanken. Men eftersom vi har två katter till så äter han sin egen mat och sen äter han deras om han får chansen. Numera står matskålarna inlåsta i skafferiet och de tas fram ca 4 ggr / dag då någon av oss får hålla uppsikt över dem medan de äter. När Fjant och Kotte ätit klart så ställer vi in alla tre skålar igen, och Snöret gråter varje gång och bedyrar att han aldrig ska ta deras mat igen, bara vi låter honom äta upp. Men så klart, så fort vi vänder ryggen till så är han där. Och han är inte bara på deras mat, oh nej. Han äter senap, gurka, jordgubbar, lök, slickar ur stekpannor och hoppar in i diskmaskinen för att hitta rester. Det har till och med gått så långt att vi fått sätta en gummisnodd på skåpluckorna så att han inte kommer in i soppåsen på nätterna. Ibland får han lite gott om han varit snäll, så som alla förtjänar att ha det. Men oftast lyckas han komma åt nått smaskigt ändå. Som när mamma har ätit och ställt tallriken på bordet och sen går ut i ett annat rum några minuter, då är han där snabb som en vässla. För ett par dagar sen var han dock lite för snabb för sitt eget bästa och tog en upptäcsfärd, inte bara på mammas tallrik, utan även i närheten av de tända blockljusen som stod på bordet. detta lilla missöde kan nu skådas på hans svedda och krulliga ögonbryn som pryder hans annars mycket söta ansikte. Medföljande doft av svedd katt satt i väggarna nån timme. Det är för mycket att hoppas på att han lär sig något av detta, Snörets hjärnkapacitet tar slut när magen kurrar, vilket den gör för det mesta.