Jaha 2008....

Då var det över och nu kommer ett nytt år. Vad hände 2008? Vad hanns med? Är jag nöjd eller har bara tiden slösats?

I slutet av januari 2008 flyttade vi till Ystad, jag Thomas, Fjant och BusKotte. Jag installerade mig först och trots att jag bara fick en vecka ensam så var det för mig en upplevelse att helt ensam få upptäcka en ny lägenhet, en ny stad, nya människor. Den känslan jag fick av att själv få spatsera på Ystads gator, ta en kopp kaffe på deras fik och ta hand om mig själv och mina katter kommer bli svår att återskapa. Jag befann mig på en helt ny plats utan någon jag kände och jag fick helt ägna mig åt mina egna tankar. Jag läste teologi och fick lära mig om kristendom, hinduism och buddhism och jag fick nya aha-upplevelser. Jag satt på caféer och läste om kristedonsfeminism och kände mig kulturell. Jag fick jobb på en anstalt och jag köpte min första egna bil och fick börja pendla. Vi köpte en ny familjemedlem, Snöret, från Lund. Jag var i Köpenhamn och jag lärde känna mina bästa vänner ännu lite bättre genom att faktiskt sitta ner och prata med dem över en middag på nån mysig restaurang. Jag gick upp i vikt, mer än jag någonsin gjort. Jag har lärt känna nya männiksor och vunnit vänner. Jag har tatuerat min rygg och läkt ett trasigt hjärta. Vi kom hem till Västerås igen och jag fick ett nytt jobb hos en fantastisk person som jag trivs sjukt bra ihop med och har inga problem att spendera dagarna i dennes hem och sällskap. Jag har kommit ett steg närmare min examen och jag har börjat gå på gym och är nu tillbaka i min gamla storlek och är i bättre form än på länge. Och jag är fortfarande gift och lycklig över att ha denna fantastiska person i mitt liv. Att jag haft sån sjuk tur att förtjäna honom och fått ha honom hela det här året också. Men med risk för att be cheesy: hur mäter man hur bra ett år varit? Vad är viktigast att minnas? Är det resorna man gjort eller sakerna man köpt? Är det festerna man varit på och vilka vänner man kramat? Jag vill minnas alla stunder som Thomas hållt mig i sin famn, hur Fjant känns när hon kurar ihop sig på min mage, lyckan över hur Johanna gång på gång visat vilken riktig vän hon är, hur pappa smekte mig på kinden...
Jag avslutar med en klipp från min favoritmusikal Rent.
Enjoy.

http://se.youtube.com/watch?v=x8iTeDl_Wug&feature=PlayList&p=AD7E30959EEB9414&playnext=1&index=2

525,600 minutes, 525,000 moments so dear. 525,600 minutes - how do you measure,
measure a year? In daylights, in sunsets, in midnights, in cups of coffee. In inches, in miles, in laughter, in strife. In 525,600 minutes - how do you measure a year in the life?
How about love? How about love? How about love? Measure in love. Seasons of love. Seasons of love.

525,600 minutes! 525,000 journeys to plan. 525,600 minutes - how do you measure the life of a woman or man?

In truths that she learned, or in times that he cried. In bridges he burned, or the way that she died.

It's time now to sing out, tho the story never ends let's celebrate remember a year in the life of friends. Remember
the love! Remember the love! Remember the love! Measure in love. Seasons of love! Seasons of love.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback