lillfridan

Helgen började på Karlaby Kro, mitt ut i ingenstans i skåne. Karlaby kro är något som jag ska rekommendera ALLA att åka till. Karlaby kro är en oas på åkern. Karlaby kro är guldkanten på skåne. Så om ni ska neråt och bo på hotell, ta en av deras paketerbjudanden och njuuuuut! Det  var en mycket positiv överraskning att finna ett mysigt rum, god mat, otroligt bra vin, massage och ett fantastiskt poolrum med bastu som vi för övrigt hade helt för oss själva på kvällen innan läggdags. Och frukostbuffén var sådär lagom som det ska vara. Överlag var det en känsla av personlig servise som gjorde att det blev en upplevelse. Det kändes som att det var ett litet ställe med få gäster, trots att det var ganska många som bodde där. Men vad är det med gubbar och tanter när de fått i sig lite att dricka, som gör att de tror att de är ensamma i världen och kan härja och stojja utanför rummen? Men de var å andra sidan ganska "trötta" på morgonen, så vi slapp dem till frukost.

 LillFridan i vatten, MYS!

 LillFridan i sängen, MYSIGARE!

Och sen var det dags för invigningen av Stinas nya studio, för alla som varit med och hjälpt henne med allt. Och så vi förståss.... Det var mycket champagne, mycket smörgåstårta och många orber. Jag tackar Stina än en gång för en trevlig kväll!

En bit av studion. Och en rumpa.

 Smörgåstårta!!!! (och en sniiigg Virre)

 Kvällens värdinna. Och..... Lasse (?)



 Fullt och tatuerat soffan: Virre, Jocke och Fredarp. 

 
 Min heta man och Jocke!


 Och Fjida hon e tlööött! Och i sammanhanget väldigt otatuerad.

Lågpunkten på hela alltet var dock resan hem: Vi började med att stanna på Fars hatt som ligger två mil utanför Ystad vid väg E65. Vi såg att de hade brunch när vi bodde i Ystad, så nu tänkte vi passa på att testa. Det var väl en helt ok brunch, men inte alls i samma klass som hemma på stadshotellet som jag är van vid. De tog nästan 200 spänn per skalle och när vi skulle betala visade det sig att de tog extra betalt för drickan till! Det var så jävla dåligt, så dit rekommenderar jag INGEN att åka, fy fan! Sen började det regna, och sen kom dimman. Jag ser ingenting i mörkret, så jag höll på att dö när Thomas susade fram i 110 km /h. Om jag hade varit ensam i bilen så hade jkag stannat och bott på hotell över natten för det var så förbaskat snusigt att åka utan att se vägen framför sig. Huvva!
Men nu är vi iaf hemma igen och det är fint det oxå!